För tio år sedan hade Estland den högsta narkotikadödligheten i Europa. De var värre än Sverige, som kom strax efter. Toppen nåddes 2012 då 170 personer i Estland dog en narkotikarelaterad död. I Sverige var siffran det året närmare 800, men per 100 000 invånare låg Estland högst.
– Anledningen stavas fentanyl. Introduktionen av drogen ledde till att människor dog. Folk visste inte vad de köpte. De visste inte hur starkt det var. Vi hade inget naloxon som kunde rädda dem heller, säger Ain Peil, Nationell drogsamordnare i Estland och talare vid konferensen Drugpolicy for the Future i Stockholm.
Fentanylet spred sig i vissa grupper. Drogen är starkt beroendeframkallande och kräver flera injektioner per dygn, vilket ökar risken för skador och sjukdomar.
– De som drabbades hårdast var män födda mellan 1977 och 1986, de som var i tonåren i mitten av 1990-talet och tidigt 2000-tal. Det var fortfarande postsovjetisk tid, en period då det var stor ekonomisk oro i Estland. Många var arbetslösa, saknade utbildning och var kanske rysktalande.
Situationen ledde till att Estland fick en HIV-epidemi.
– Polisen gjorde stora insatser och fick fast en del, viket gjorde att det blev svårt att få tag på fentanyl. Folk började åka till Lettland för att köpa droger och många gick över till andra preparat.
Antalet dödsfall minskade också från 105 år 2002, till 42 år 2003. Året efter steg de dock igen till samma nivå, 104 döda.
– Politiskt ledde HIV-epidemin till att fokus hamnade på drogbruk, 2002 avkriminaliserades eget bruk, 2004 fick vi en nationell strategi för drogprevention, och 2014 en Vitbok för preventionspolitiken och 2021 en ny estnisk drogpolitik.
År 2012 når dödsfallen sin kulmen med 170 döda.
– Jag vet faktiskt inte vad som gick fel, men jag tror att vi fokuserade för mycket på att begränsa tillgången. Det tog fokus från prevention, tidig upptäckt och vård. När andra fentanylvågen kom sammanföll den med att vi gick med i EU, 2003, och det tog också fokus från andra frågor. Vi hade inte heller några tidiga varningssystem för nya droger.
Ain Peil”Det var fortfarande ett stort stigma att vara beroende så ingen ville söka vård.”
Även om Estland fått både substitutionsbehandling och sprututbyte anser Ain Peil att mycket saknades 2007–2012.
– Vi hade inget naloxon som kunde rädda liv. Det var fortfarande ett stort stigma att vara beroende så ingen ville söka vård eller ta upp problemen med sin läkare.
År 2017 kollapsar fentanylmarknaden, och 2019 når de estniska dödsfallen bottennivån 27 döda. Dessvärre har de börjat stiga igen, och 2022 dog 79 personer.
– Vi trodde att alla drogberoende som inte längre kunde få tag på fentanyl skulle söka vård allihop. Men så blev det inte. Nu vill inte politikerna prata om det längre. Ska vi ha konsumtionsrum till exempel? Det skulle kunna hjälpa några, men göra andra upprörda.
Något rätt tycker Ain Peil ändå att de gjorde.
– Det finns ingen vetenskap bakom det här, men personligen tror jag att framgångsfaktorerna var att vi hittade strukturer för samverkan mellan olika aktörer, att vi lyckades övertyga polisen att de skulle engagera sig i prevention och behandlingssatsningar. De har en unik möjlighet att koppla ihop personer med vård.
Annat han tycker de gjorde rätt var att investera i behandling och skademinskande åtgärder, som naloxon.
– Vi inledde också samarbete med Lunest, en organisation för personer som lämnat drogbruket bakom sig. Det samarbetet har varit till stor nytta för oss. Ett viktigt beslut var också att vi nu bara arbetar med evidensbaserat förebyggande arbete. Vi har gjort allt som inte fungerar, som att låta personer med tidigare beroende gå ut i skolorna, men på senare år har vi satsat mycket på evidensbaserade insatser.
Nästa steg är att försöka minska stigmat för att få fler att söka hjälp.
– Vi jobbar mycket med attityder i befolkningen. Till exempel påverkas synen av vilket språk vi använder. Vi kan också jobba mer med skolorna och deras policy.
Ain Peil”Drogpolitik är en pågående process som kräver förvaltning och måste anpassas till förändringar.”
Ain Peil summerar lärdomarna av den estniska narkotikautvecklingen.
– Vi har lärt oss att droganvändning är ett komplext fenomen och omöjligt att helt bli av med, samt att drogpolitik är en pågående process som kräver förvaltning och måste anpassas till förändringar, att lösningar kräver en djupare förståelse av orsaker, mönster och konsekvenser. Vi lärde oss också att det som fungerar är systematiskt och kräver samverkan mellan olika discipliner och prägla omgivningen. Sedan måste kommunikationen bygga på förtroende och var fri från fördomar.
Han sammanfattar preventionens dilemma.
– Lösningen ser ibland enkel ut, men det som är populärt fungerar inte, och det som fungerar är inte populärt.
Av publiken får han frågan varför fentanyl fick fäste just i Estland.
– Det tror jag var tillfälligheter. E organiserad kriminell grupp lägger marknaden under sig och avgör utbudet. Vi drog det kortaste strået skulle man kunna säga.