Att gå ut på krogen med kollegor och kunder är en del av jobbet i Japan. Alkoholen anses främja gemenskapen på arbetsplatsen och underlätta affärskontakter. För Genn Toshiyuk ledde supandet i jobbet till att han blev alkoholist och förlorade sin familj.
När skymningen faller och tusentals neonljus tänds över Tokyos gator, inleder det dagligt återkommande lämmeltåget av män i svarta kostymer sin färd från kontoret till Izakayan, den traditionella japanska puben. De japanska kontorsarbetarna har redan jobbat en lång dag, men arbetspasset är inte över. Att dricka alkohol med kollegorna är en del av jobbet i Japan.
Genn Toshiyuk är en typisk salary man, han jobbar som försäljare på en av Japans elektronikjättar. Han är proper och välklädd. Vi möts på en stimmig familjerestaurang nära hans hem i en förort till Tokyo. Han berättar att han varit på krogen med jobbet kvällen innan.
– När de yngre killarna har något på hjärtat, tar jag med dem ut på krogen, säger han. Japaner är generellt sett väldigt blyga, det ligger i kulturen. Därför behöver de en styrketår för att kunna kommunicera. Inom företagskulturen är det helt nödvändigt för att stärka gemenskapen mellan kollegorna.
Att vara berusade tillsammans ses som en symbolisk handling som stärker vänskapsbanden inom företaget.
– Vi har inte så distinkta yrkesroller på kontoret. Så därför utvärderas inte nödvändigtvis den enskilde individens insats, förklarar Takami Tomohiro, doktorand i sociologi vid Tokyo universitet. I stället utvärderas man efter sin laganda, och där ingår att dricka med kollegorna.
– När man bjuds in är det frivilligt att gå eller inte, men undermedvetet vet alla att det kan få effekter för bedömningen av din attityd gentemot företaget om du tackar nej. Det finns ett talesätt: ”Den som inte kan dricka blir inte befordrad.”
Inne på familjerestaurangen hämtar Genn Toshiyuk sin andra kopp te. Sedan han var 24 år gammal har han haft problem med alkohol. Men det skulle dröja tio år innan han själv insåg problemet, och ytterligare tio år och en splittrad familj innan han bestämde sig för att göra något åt saken.
– Första gången jag drack alkohol var på en billig bar i stadsdelen Ginza, berättar han. Jag var 16 år och nyfiken. Jag gillade det omedelbart, alkoholen gjorde det lätt att prata med folk. Jag skaffade en flickvän, började surfa och gick ut och dansade i nöjesdistriktet, Roppongi. Jag hade skitkul. Utan alkoholen hade inget av det där hänt.
Han vill inte skylla sin alkoholism på den japanska företagskulturen, han är övertygad om att han hade blivit alkoholist ändå.
– Jag jobbade på ett känt datorföretag. När vi skulle göra affärer med något nytt företag, stämde jag träff med deras representanter på krogen för att smörja dem. Det är en typ av spioneri, de svarade på frågor, till exempel om andra affärsuppgörelser, som de inte skulle ha svarat på annars.
– Minst två gånger i veckan var vi tvungna att gå ut och dricka. Men de flesta på min avdelning blev inte alkoholister för det.
Det är ändå klarlagt att det omfattande företagssupandet har effekt på antalet alkoholister i det japanska samhället. Sedan kvinnornas intåg på arbetsplatserna under 80-talet har antalet kvinnliga alkoholister ökat. Doktor Hiroshi Yonezawa arbetar som psykiatriker vid Joyuaki Health Academy, en klinik i centrala Tokyo som specialiserat sig på behandling av alkoholism.
– Det brukade vara så att kvinnorna skulle vara måttliga i sin alkoholkonsumtion, säger han. Men i takt med att fler och fler kvinnor började förvärvsarbeta har det ändrats. En typisk patient här är fortfarande en affärsman i 40-årsåldern, men 30 procent av patienterna är nu kvinnor. Förr brukade det vara cirka tio procent.
Sedan 60-talet har det japanska ekonomiska undret bidragit till en fyrdubbling av alkoholkonsumtionen. I Japan är alkohol tillgänglig överallt, hela tiden. I Tokyo finns tusentals och åter tusentals barer, närlivsbutikerna säljer alkohol under dygnets alla timmar. Man kan till och med köpa öl ur automater direkt på gatan.
– Den japanska kulturen är mer avslappnad när det gäller synen på alkohol, eftersom vi tidigare inte haft lika stora problem som ni i Europa och USA, säger doktor Hiroshi Yonezawa. Nu upptas 25 procent av alla sjukhussängar av patienter med alkoholrelaterade skador. Det handlar om allt från leverskador till magsår och benbrott. Trots det visar regeringen ingen vilja att göra något åt problemet, det ses inte ens som ett problem.
På hans klinik har man genomfört en studie av ett företag där 30 arbetare flyttades från fabriksgolvet för att under två års tid arbeta på försäljningsavdelningen. Efter två år hade de dubbelt så många leverskador som innan, och när de återgick till sitt gamla jobb på fabriksgolvet förbättrades deras levervärden drastiskt.
I takt med att Genn Toshiyuks drickande tilltog blev hans arbete lidande. Han kom sent och gick tidigt, oftast direkt till någon bar, där han drack tills han somnade. Ibland sjukanmälde han sig en vecka åt gången för att dricka.
– När jag började dricka, gillade jag fin whisky, men efter ett tag drack jag vad som helst. Jag hade en favoritbar där man kunde bli skitfull för 1 500 yen (ungefär 120 kronor).
Genn Toshiyuk är 47 år gammal, och sedan två år och nio månader är han nykter. Han går fortfarande ut på krogen med kollegorna, men nu för tiden dricker han bara oolongté.
– Jag brukar skylla på att jag mår illa av att dricka alkohol, säger han. Jag kan inte ens dricka en droppe. Sedan sätter jag igång och håller låda och är vildast av alla. Då har de inget att klaga på.
Vändpunkten för Genn Toshiyuk kom när hans fru lämnade honom. Vid det laget var han full varje dag, 365 dagar om året. Efter att frun lämnat honom söp han konstant i en vecka. Till sist insåg han att han skulle bli galen om han fortsatte. Han bestämde sig för att nu fick det vara nog och hällde ut en gigantisk flaska billigt risvin i slasken.
– Min fru är en väldigt fin person. Hon stod ut med mig i 20 år, men det fanns en gräns som jag knuffade henne över. Nu vill hon inte ens prata med mig.
– Vår 18-årige son bor med mig nu. Han hade inga problem när jag bodde med honom och hans mor. Han spelade baseball och skötte skolan. Men skilsmässan tog hårt på honom, jag sårade honom verkligen. Så nu går han inte i gymnasiet, han skrev inte ens antagningsprovet. Han hyser agg mot mig men valde ändå att bo hos mig, eftersom jag har det bättre ställt än hans mor.
Genn Toshiyuk går regelbundet på Anonyma Alkoholisters möten och är själv sponsor för tre deltagare. Nu ser han med tillförsikt på framtiden.
– Det handlar om att se framåt, att inte älta det förflutna. Men jag är så klart ledsen för allt jag gjorde. Jag hoppas att min fru någon gång blir lycklig och att jag en dag får chansen att personligen be om ursäkt. Så är det med allt beroende, det leder till att andra får lida. Om man får cancer, kan man lida ensam, men alkoholism drabbar alla andra.
– När jag drack hade jag allt, en familj och status i samhället, men jag var aldrig nöjd. Nu tillhör jag inte längre eliten, och min son har problem, men det är okej och jag accepterar det. Anledningen till att jag inte dricker är att mitt liv nu ändå är bättre än det jag hade.
Fotnot: Genn Toshiyuk heter egentligen något annat.
Text och foto: Rikard Berglin