Öl och vin till lunchen och cocktailparty på kvällen. Varje dag serveras det gratis alkohol i Europaparlamentet. Och enligt svenska parlamentariker är spritkulturen ett demokratiskt problem.
I en korridor i parlamentet i Bryssel står fyra servitörer med vita skjortor och svarta flugor vid ett par brickvagnar och häller upp champagne i glas. Det är cocktailparty. En rumänsk författare firas och så fort talen är avslutade ska de som stannat till i korridoren för att lyssna serveras något att dricka.
– Vi gör det här varje kväll, säger en av männen i vit skjorta medan han lägger champagneflaskor på kylning i en ishink.
Det är onsdag, en helt vanlig dag i parlamentet.
– Varje dag finns det gratis alkohol att dricka, säger miljöpartiets parlamentariker Carl Schlyter när Accent frågar om alkoholkulturen bland politikerna i Europaparlamentet.
Lobbyn bjuder på alkohol
Alkohol serveras i olika former med olika avsändare. I lunchrestaurangen säljs det öl och vin, i korridorerna anordnas det mingel och cocktailpartyn. Men vanligast är det att lobbyorganisationer bjuder på allt från enklare luncher på tu man hand med enskilda parlamentariker till stora fester.
– Jag får cirka 20 lunch- och middagsinbjudningar på en vecka. Det serveras alltid alkohol. Folk reagerar inte på om det finns alkohol på en tillställning utan snarare om det inte gör det, säger Carl Schlyter och berättar om när han gick på spritlobbyns årliga middag:
– När jag kom dit var det ett helt bord uppdukat med olika spritsorter. De serverade öl och vin till maten och när man skulle gå fick man en flaska sprit med sig.
Demokratiskt problem
Carl Schlyter ser alkoholkulturen i första hand som ett demokratiskt problem.
– Jag tycker att det är ett problem att alkoholen ses som självklar och att det dricks, även på luncher. På kvällstid har jag sett folk som varit märkbart påverkade. Men det största problemet är demokratiskt. Det är bara de rika företagen och organisationerna som har råd att bjuda på middagar och luncher. Det blir en obalans i påverkanskraften.
Champagne och fattigdom
Richard Alvin som praktiserar som Carl Schlyters assistent i Bryssel har sparat de senaste veckornas inbjudningar.
Några exempel är: Världstuberkulosdagen som anordnas av en parlamentariker – avslutas med cocktailparty, kemiföretaget Lanxess paneldiskussion – avslutas med middag. Samt Malariadagen med bland annat Röda Korset och UNICEF som avsändare – serveras arbetslunch och middag på kvällen.
– Jag var på en grej som handlade om fattigdomen i världen, där serverades det champagne och snittar. Det är absurt att man kan tala om fattigdom samtidigt som man dricker champagne, säger Richard Alvin.
Parlamentariker har ölklubb
I Bryssel finns det en ölklubb, the European Parliament Beer Club, där ett sjuttiotal parlamentariker är medlemmar, dock inga svenskar. På hemsidan skriver de att klubben tror på öl som en del av Europas arv och tradition och att deras syfte är att stödja den framtida tillväxten och stabiliteten för bryggerisektorn inom EU.
Klubben har sina möten i The Brewers of Europes hus som ligger i kvarteren runt parlamentet. The Brewers of Europe är en intresseorganisation för Europas nationella bryggeriföreningar. Sveriges Bryggerier är en av medlemmarna.
– Ölföreningen är ett exempel där parlamentarikerna sitter i knäet på industrin. Vi har en oerhört stark alkohollobby och de är väldigt aktiva, säger Vänsterpartiets parlamentariker Eva-Britt Svensson och berättar att det även finns en intern vinförening i parlamentet.
– Man ser inte alkohol som en drog. Det ger en mycket tillåtande attityd som återspeglas i den politiska synen på alkoholen, säger hon.
Utvecklar missbruk
Eva-Britt Svensson har sett flera exempel på parlamentariker som utvecklat ett alkoholmissbruk:
– Väldigt många som jobbar här har sitt hem och sin familj i andra länder och är ensamma på kvällarna. Det är inte ovanligt att anställda och ledamöter blir alkoholmissbrukare. Det är alltid så att ju högre tillgång desto högre konsumtion.
Till skillnad från de andra svenska parlamentarikerna kritiserar hon det faktum att politikerna dricker alkohol under arbetstid.
– Om en kassörska dricker vin på lunchen förlorar hon sitt jobb. Det är klart att man inte ska dricka på arbetstid.
Enligt folkpartisten Cecilia Wikström är det när parlamentarikerna packar sina pärmar och reser till Strasbourg som alkoholkulturen blir som synligast. Då bor samtliga på hotell och ingen har tillgång till spis och kan laga egen mat.
– I Strasbourg är det mycket sprit och där har jag sett folk berusade. Alla går ut för att äta middag när de är där, säger hon.
Få besökare utan alkohol
Socialdemokraten Anna Hedh vittnar också om en alkoholkultur där vin, öl och champagne serveras dagligen. Även om hon, precis som alla svenska parlamentariker som Accent har pratat med, själv aldrig går på den typen av tillställningar.
– Bjuder man inte på alkohol är det ingen som kommer. Det är den kultur som man har här.
Joanna Wågström