En kort uppföljning på inlägget om seminariet om ”En journalistroll i upplösning” från förra veckan. Ju mer jag tänker på det desto mer obegripligt blir det att det faktiskt satt tunga företrädare för branschen, Journalistförbundet och JMF på plats och verkade förneka att journalistrollen förändras. I min värld är förändringen så tydlig och så påtaglig.
Om vi renodlar en smula kan man säga att vi går från det här:
Till det här:
Dem vi brukar kalla för läsare, tittare eller publik har plötsligt fått egna plattformar att publicera sig på. Alla gör det inte, men väldigt många. En del av dem får en publik som väl motsvarar den som många traditionella medier har, andra når betydligt färre. Några är fortfarande till största delen mottagare.
Men bilden är tydlig: Vi journalister är inte längre ensamma om att välja ut och presentera nyheter, fördjupning och information. Vi är inte ens bäst på det längre! Ofta ger traditionella nyhetsmedier en bra översikt, men för den som vill ha fördjupning är det påfallande ofta bättre att söka sig någon annanstans.
Makthavarna, oavsett om de sitter på politisk eller ekonomisk makt, har också lättare att kommunicera direkt med allmänheten idag och kan på så vis relativt enkelt kringgå det ”filter” journalister länge varit. Carl Bildt gör det när han bloggar, och har mycket riktigt också dragit på sig kritik för det från delar av journalistkåren.
Och: Pilarna pekar åt båda hållen. Här låter invändningen ungefär att ”lokalredaktörerna har alltid pratat med folk på gatan”, och det är förstås sant. Men idag har vi några hundra kontakter på Facebook och Twitter och de vännerna har hundratals vänner… Våra nätverk är blixtsnabba och globala.
Journalistrollen är mitt inne i den största förändringen på över hundra år. Kan man inte se det är man nog ganska illa ute.
Läs också:
Taggen #journalistroll på Twitter
Mitt förra inlägg om samma sak (men framför allt de jag länkar till där)