När jag skriver denna krönika så har det förflutit exakt fyra dygn sedan Svenska akademiens ständiga sekreterare Sara Danius glatt tillkännagav att 2016 års Nobelpristagare i litteratur är Bob Dylan. Bob själv har under de 96 timmar som förflutit sedan dess inte yttrat ett enda ord om priset. Jag skulle därmed kunna förära honom ytterligare ett pris. Priset som årets normbrytare. För så här gör man minsann inte! Ett så prestigefyllt pris tackar man för – och man tackar inte bara Svenska akademien utan alla som någonsin betytt något för ens karriär. Men så jobbar inte Bob. Han skiter i normen och kör på ändå. Under hans långa karriär har han genomfört flera spelningar vänd med ryggen mot publiken. Det är musiken som är viktig, inte jag, är journalisternas tolkning. Men vem vet? Själv säger han sällan något mer än det nödvändigaste.
Att bryta mot normer kan därför göras mer fritt och oftast med enda konsekvens att vi riskerar att uppfattas som endera dryga, udda eller konstiga
Normer räknas inte lika starkt som en regel eller den ännu starkare formen lag. Att bryta mot normer kan därför göras mer fritt och oftast med enda konsekvens att vi riskerar att uppfattas som endera dryga, udda eller konstiga. Många normer förenklar vår samvaro. Det känns tryggt att veta vad som förväntas av oss i en given situation. Vi tar till exempel oftast av oss skorna innan vi stiger in i någons hem. Är vi festklädda så frågar vi om det är okej att gå in med finskorna. Vi hälsar artigt när vi möter någon vi känner genom att ta i hand. Känner vi varandra väl så kanske vi hälsar med en kram.
Men vi har också de mer obekväma normerna. De som begränsar oss. Som alkoholnormen. Eller ”vara smal och äta sunt”- normen. Normer som vi ofta köper rakt av, mer eller mindre omedvetet, och som därmed är svåra att ifrågasätta. Min reflektion är att vi behöver ta på oss normglasögonen för att se normerna, och hur de fungerar, tydligare. Ju mer vi öppnar ögonen desto fler ser vi. Då kommer vi också upptäcka hur djupt de sitter.
Välkommen i klubben av normbrytare Bob
Bob Dylan har aldrig varit någon favorit för mig, även om jag uppskattar många av hans låtar och texter. Men nu har han blivit det. Inte för musiken eller texterna, utan för att han skiter i normen kring hur han ska bete sig som tacksam pristagare och artist. Jag kan inte för mitt liv se honom hålla ett långt och underhållande tacktal innan nobelpriset i litteratur tas emot ur konungens hand. Än mindre sitta och artighetskonversera med sina bordsgrannar samtidigt som SVT:s kamera zoomar in honom iklädd frack med handknuten fluga. Han vet förstås hur han förväntas bete sig. Men han vill inte. Men tänk om Bob kommer till prisceremonin som han är – i jeans, kavaj, hatt och solbrillor. Snacka om att bryta mot alla normer och all vett och etikett. Men oavsett så känn dig välkommen i klubben av normbrytare Bob. Vi har befunnit oss där sen 1879.