Debatt

Debattsvar: ”Patienterna döms till livslångt drogberoende”

Narkomaner har rätt till drogfri behandling, skriver Rolf Bromme och Jan Stenefors. De tycker att Viktor Mauritz duckar för huvudfrågan när han svarar på deras debattinlägg med orden ”Lägg moraliserande och fördomar åt sidan”.

Viktor Mauritz inlägg i Accent nr 2 handlar helt och hållet om narkomanens skyldigheter men inte alls om narkomanens rättigheter till drogfri behandling. Men de han säger om sjukvårdens möjligheter att ge drogfri behandling är mycket nedslående.

När sjukvården ger avvänjningsbehandling för opiatmissbruk ”återfaller i dag 95 procent i missbruk”. Men den alternativa vård beroendeläkarna erbjuder i form av underhållsbehandling med mediciner som är narkotikaklassade leder till att ”endast 5 procent med sjukvårdens hjälp kommer att lyckas bli drogfria” efter ett antal år. Detta betyder att nittiofem av hundra patienter döms till livslångt drogberoende med den metod beroendeläkarna erbjuder idag: underhållsbehandling.

Siffrorna talar för sig själv. Det här är fakta som Viktor Mauritz själv presenterar. Men när vi talar om narkomanens rättigheter beskriver Viktor Mauritz detta som ”moraliserande fördomar”. Var och en som läser detta kan döma själv vad det är som Viktor Mauritz  skriver.

Sanningen är att det finns andra metoder än det Viktor Mauritz betecknar som ”avvänjningsbehandling”. Anonyma Narkomaner (på engelska NA) använder tolvstegsprincipen under helt frivilliga former utan utbildade specialister i en ideell verksamhet som är mycket mer framgångsrik än de fem procent drogfria patienter som underhållsbehandlingen inom sjukvården kan uppvisa. Det är till och med så, visar forskningen, att många fler narkomaner lyckas bli drogfria alldeles på egen hand efter ett antal år, dvs. under ungefär samma tid som underhållsbehandlingen pågår. Vi talar då om 20 till 40 procent som lyckas bli drogfria på egen hand.

Vi säger inte att underhållsbehandling inte alls ska få användas till patienter som har ett svårt opiatberoende och inte med hjälp av andra behandlingsformer. Men eftersom den har så liten möjlighet att bota patienten från drogberoendet, får det aldrig bli en slentrianmässigt använd behandlingsmetod för alla patienter. Så bra är den helt enkelt inte.

Anledningen till att det inte finns några siffror på hur bra tolvstegsprinciperna fungerar är att den används av ideella krafter inom NA som lovar sina medlemmar att myndigheterna inte ska ha någon insyn i deras verksamhet. Därför finns det inte forskningsrapporter som visar effektiviteten i verksamheten. Men vi känner så många människor som helt har slutat ta droger med hjälp av denna ideella verksamhet att vi kan göra bedömningen att den har mycket bättre resultat än den underhållsbehandling som sjukvården kan åstadkomma med stora resurser av offentliga medel.

Vi har velat ta upp frågan om narkomanens rättigheter till en drogfri behandling. Viktor Mauritz berör inte den frågan med ett enda ord. Det enda han gör är att avfärda frågeställningen. Vi tycker att narkomanen ska ha rättigheter också – framför allt att få en behandling som kan leda fram till en drogfri tillvaro. Det kan inte sjukvården erbjuda i dag, tyvärr. Därför råder vi narkomanen att gå till NA i stället för till en beroendeläkare som endast erbjuder underhållsbehandling med hjälp av narkotikaklassade mediciner. Vi tycker att narkomanen är värd en bättre framtid än ett livslångt drogberoende.

Läs de tidigare inläggen i den här debatten:

”Substitutionsbehandling – en narkotikapolitisk bomb”

”Lägg moraliserande och fördomar åt sidan”

Mer från Accent

Accent använder cookies i syfte att förbättra sajtens innehåll och funktionalitet. Läs mer om hur vi använder cookies och hanterar personuppgifter.

Läs mer