Nej, det är inte helt lätt att skämta om nykterhet. Det är en erfarenhet som komikern och föreläsaren Karin Adelsköld har fått erfara sedan hon för två år sedan bestämde sig för att bli nykterist.
– Nykterheten är en av många drivkrafter i min ståuppkomik. Det jag upprörs över och funderar på i min vardag försöker jag hitta komiska infallsvinklar på. Måste det alltid finnas alkohol med i bilden så fort man träffas? Men det är av någon anledning svårt att vara rolig om nykterhet. Folk skrattar inte, de tror inte på mig när jag säger att jag är nykterist, eftersom jag verkar vara en riktig partytjej, säger Karin med en suck. Hon berättar om ett tillfälle då hon först berättade att hon var nykterist – och sedan tog tillbaks det. Då kom skratten!
– Folk tror att jag är ironisk och känner sig dessutom kritiserade. Då blir det inte roligt. Men jag jobbar på det. Det måste gå att skämta om det här, säger hon bestämt.
”Jag blev så förbannad”
För Karin har nykterheten blivit en fråga att strida för, både privat och på scenen. Hon tar alltid upp ämnet under intervjuer och blir lika förbaskad varje gång det utelämnas. Under en intervju med tidningen Topphälsa var hon noga med att understryka vikten av att avstå alkohol för att må bra. Ändå kom det inte med i artikeln.
– Jag blev så förbannad! Nykterhet är tydligen ett otroligt provocerande ämne och många kan inte fatta varför jag är nykterist. Särskilt inom artistbranschen dricks det hela tiden och överallt. Många komiker dricker för mycket, konstaterar hon och tillägger att för hennes del har nykterheten förändrat hela livet. Hon har aldrig mått bättre och känner sig i toppform, både mentalt och fysiskt. Hon fyller 40 i år, men någon 40års-kris känner hon inte av. Tvärtom.
– Jag är precis där jag vill vara i livet!
Om nykterheten missionerar hon gärna. Hon vill väcka reaktioner och få människor att tänka till kring sin alkoholkonsumtion.
– Om jag kan må bättre utan alkohol, så kan alla må bättre. Alkohol är inte naturligt! Min önskan är jag, genom att lyfta frågan, kan få åtminstone någon att fundera kring sin konsumtion. Man måste inte bli nykterist. Men många dricker på tok för mycket och för ofta.
En vit månad blev tre
Så var det också för Karin. Hon hade nyligen skilt sig från sina barns far och drack så som folk gör mest. Kunde ta ett glas vin mitt i veckan, på helgen och vid festliga tillfällen. Att barnen var med spelade ingen roll – hon var ju kontinental och cool! När hennes pojkvän antydde att hon kanske drack lite väl mycket blev hon arg och slängde ”fakta” om hur många glas vin i veckan kvinnor kan dricka. Men så tänkte hon ett varv till; vem är det jag försöker överbevisa? Hon tog en vit månad, som blev till tre vita månader och plötsligt såg hon hur mycket folk drack. Och hon blev chockad.
– Jag anser att hela Sverige är medberoende. Människor bevakar hur mycket andra dricker. Den som inte dricker tittar man snett på och utesluter, säger hon och ställer sig åter frågan; varför är det så här? Varför ska man alltid behöva försvara och förklara sin nykterhet?
Knepiga, kniviga och skaviga ämnen som nykterhet i ett alkoholbejakande samhälle är sådant som driver Karin att fortsätta att utvecklas som komiker. Det och en vilja att synas och höras. För exhibitionist måste man vara för att våga stå på scenen och skämta om sig själv. Som komiker gräver man där man står, blottar sig själv och sina tillkortakommanden, och Karin skämtar mycket om livspusslet, föräldraskapet, barnen, den nya relationen med bonusbarn och allt vad det innebär. Hon gillar inte rå, grabbig, under-bältethumor utan står för en mjukare stil. Därför har hon nu börjat uppträda en gång i månaden på Fotografiska museet i Stockholm. Showen pågår mellan 19 och 21 och är garanterat alkoholfri och ”snäll”.
– En nykter publik är oändligt mycket trevligare än en berusad. Så tycker alla komiker. Värst är det att uppträda för ett julbord, en fredag. Då är publiken så full och trött att subtila skämt går bort helt.
Årets komiker
Karin är relativt färsk i ståuppkretsar. Hon har bara hållit på i fem år, men har redan hunnit utses till årets komiker 2011. En utmärkelse som hon är väldigt stolt över och ett kvitto på att hon är rätt ute. Kanske var det slumpen som avgjorde åt vilket håll hon skulle gå den där vårdagen för fem år sedan, kanske var det ren tur.
Karin, som hade arbetat som radiojournalist på Sveriges Radio under många år gick in i väggen. Två småbarn och höga krav på att vara duktig och högpresterande tog till sist knäcken av henne. Hon gick i terapi och funderade på vad hon ville göra av resten av sitt liv. Hon fick i gåva av sin dåvarande man en egen sommarvecka att disponera hur hon ville. Hon ville anmäla sig till en akvarellkurs, men den var fullbokad. Då valde hon en ståupp-kurs i stället.
– Det var enormt kul och lärorikt. Jag lärde mig vad humor är och att jag har humorn inom mig. Men jag tänkte inte att jag skulle jobba med detta. Jag var ju en seriös journalist. Inte kunde jag stå och skämta!
Men så deltog hon i en ståupptävling och kom tvåa. Och så började jobben droppa in och plötsligt insåg hon att hon kunde leva på ståuppkomik. I dag både ståuppar hon och föreläser om sin resa från utbränd journalist till lycklig komiker. Numera har hon alltid ”humorglasögonen” på sig och hittar humor även i det mörkaste och svåraste. Hennes skilsmässa är en sådan sak. Smärtsamt förstås. Men ändå fullt av humormöjligheter.
– Det blir ett förhållningssätt till livet. Man kan faktiskt skratta åt allt!