Det var den 23 september 2011 när Robert Berggren bestämde sig.
Han hade då tillbringat hela sitt vuxna liv på olika positioner i modevärlden; från jeansförsäljare på golvet till butikschef på JC, på spännande jobb hos internationella varumärken som Diesel och J.Lindeberg och ganska exakt tio år med att utforma kollektioner för varumärket POUR som han själv grundat. Han var utsedd till en av Sveriges sexigaste män av tidningen ELLE och omskriven som en av den svenska modevärldens makthavare i tidningen KING.
Under hela resan hade alkohol i olika former ansetts vara en självklar del av jobbet, men nu hade han fått nog.
”Hela grejen med alkohol sprang ifatt mig. Det hade varit en sedvanlig sommar med grillning där man umgås och det dricks och det dricks. Jag vaknade en morgon och var less på det.”
Robert retade sig på att normen blivit att den som INTE drogar sig är konstig. ”Det kan inte vara rätt” säger han, och förklarar att beslutet att sluta dricka helt enkelt handlar om hur han vill vara som vuxen.
Det har gått drygt två år sedan beslutet, en tid som stärkt honom både fysiskt och mentalt vilket behövs både i familjeliv och i arbetet med POUR. ”Det är en stor fördel om man är med på riktigt”, säger Robert och ser nu ännu tydligare hur alkoholen vinner mark i samhället. ”Förr drack folk lite för mycket på semestern, nu dricker man för mycket året om och ÄNNU mer på semestern.”
En ny fas
För Robert som levt med resor och modevisningar kom livet in i en ny fas i 40-årsåldern. Han bildade familj och allt blev mycket ”trevligare och cosy”, med mysiga middagar hemma. Umgänget flyttade från krogen, men fortfarande kretsade mycket kring alkohol. ”Det bjuds på en öl eller så åker vinet fram” väldigt årstidsbestämt konstaterar han; nu är det skaldjur och vitt vin, sedan kommer november med rött vin följt av glöggen som vuxit enormt. ”Från att det var lite Blossa till att halva bolaget är fullt med en miljon smaker, det har verkligen blivit business och det har trängt in i familjelivet”.
Det är ju inte partyfolket som dricker glögg menar Robert, utan mamma och pappa och alla vuxna som blir lite mysiga när de står och värmer det där i köket.
”Allt blir flummigare och mjukare, men i förlängningen är det något negativt eftersom man som förälder signalerar att allt umgänge är förknippat med att vuxna måste ha ett berusningsfilter och att någon oftast blir lite för onykter.”
Att mysmiljöerna fylls med alkohol innebär att livet bromsar in menar Robert, han kände sig begränsad. Men reaktionen när han slutade att dricka blev kraftig.
”Alla var övertygade om att jag var råalkis. Men jag drack vare sig mer eller mindre än folk i allmänhet i min ålder och bransch, en bit in i karriären och boendes i storstan.”
Nu fick han vänja sig vid frågor om ifall han hade problem med spriten eller skulle köra, och inse att man måste ha en ursäkt för att inte dricka i sociala sammanhang. ”Hur blev det så?”
Robert ställde motfrågor till de som ”attackerade” honom som han uttrycker det. ”Jag frågade om DE skulle kunna hålla upp i ett år, och jag tror ärligt talat att få i mitt umgänge skulle klara det; att i alla sociala sammanhang dricka vatten eller cola. Och då är ju frågan om det är jag som har problem.”
”Aldrig svårt att få spritspons”
Som erfaren företagare i modebranschen ser Robert tydligt hur alkoholindustrin nästlar sig in. ”Lobbyisterna är enormt duktiga på att tränga sig in och att analysera vilken dryck som passar i vilket mode” säger Robert och nämner den populära ölsorten IPA. ”Det är ju inte så att det är några hipsters på Södermalm som kommit på det där, det är ju någon som har snappat upp det och gett det spridning. Smarta marknadsförare som kapitaliserar på en trend.” Exemplen är många, som drinken Cosmopolitan eller hur jeans kopplas samman med ”bärs” och rock’n’roll och hur champagnen blivit en trend på innerstadskrogarna och i den glamourösare delen av modevärlden.
Robert är starkt kritisk till alkoholföretagens inflytande och beskriver sina egna erfarenheter av hur lätt det är att fixa gratis alkohol till olika modearrangemang.
”Det är aldrig svårt att få spritspons, det är bara att lyfta luren. Vid ett tillfälle när vi skulle ställa ut i Köpenhamn fick vi fem kartonger Jack Daniels. Vi lyckades bli av med en och halv flaska. Det måste vara galet i en bransch som till syvende och sist vänder sig till en ung målgrupp.”
Robert kräver betydligt hårdare regler och vill gå så långt som att förbjuda alkoholsponsring. ”Det borde inte få förekomma alls, behövs det alkohol till olika tillställningar så kan arrangören åtminstone tvingas att köpa den.”
Som många andra kom Robert in i modevärlden via jeansförsäljning. Det var i skiftet mellan 80- och 90-tal när han blev butikschef på JC i Jönköping. Festerna var många, det var rock’n’rollmyt och det var gratis och bara att hänga på.
Drickandet var en självklar del av livet, ofta i sällskap med branschfolk och jobbarkompisar. Och inte sällan underblåst av äldre kolleger och chefer.
”Det hade varit omöjligt att vara nykterist” minns Robert. ”Att vara bakis i butiken var inget minus så länge du varit ute och varit social, så länge du skötte jobbet var det snarare något som uppmuntrades. I mitt fall jobbade jag dessutom i bar vilket förstärkte myten.”
Med åren har han insett hur alkohol används som ett förhandlingsknep, där den som kan hantera spelet använder alkoholen som ett vapen mot den som är lite svagare. ”Det har jag upplevt sedan min första glöggkväll med cheferna på Fagerhults Elektriska”. Många dåliga beslut fattas på grund av alkoholen, menar Robert. Den skapar en djärvhet som raserar mer än den bygger och den skapar svikna löften. ”Hur många har inte byggt ett luftslott efter en flaska vin?”
Medlem i IOGT-NTO
I samband med att han slutade dricka valde Robert att bli medlem i IOGT-NTO, det kändes självklart när man är uppvuxen med två föräldrar som var medlemmar sedan sin uppväxt.
”En organisation som arbetar med att upplysa både unga och gamla om riskerna med att lägga en våt alkoholfilt över samhället”, säger Robert och ser medlemskapet som ett stöd till en motkraft. Mot alkohollobbyn och mot den statliga ganska slappa synen på alkohol. ”Det är problematiskt med att vi har ett Systembolag där man kan handla obegränsade mängder. Jag tror inte att det minskar drickandet utan att det ger ok till att dricka.”
Nu vill Robert inspirera andra att dra ner på drickandet, och göra det mindre vardagligt. Det helnyktra beslutet innebär ny styrka i arbetet med det egna varumärket POUR och mer energi till familjen.
”Jag är piggare och gladare! Man känner sig mer nyfiken istället för att sätta sig själv på lågvarv, för det är ju som att komma hem och ta en valium.”
Robert reser mycket i jobbet, träffar många framgångrika modemänniskor utanför landets gränser och han vill slå hål på ännu en myt; den om vårt ”kontinentala” drickande.
”När jag jobbar med unga fransmän, inte sitter de och dricker rödvin. Samtidigt så håller vi i Sverige på att åter göra alkoholen till en del av jobbet genom ”a w”, after work, som det är omöjligt att säga nej till.”
Robert konstaterar att textilbranschen är förknippad med hårt drickande, där många gamla textilare gått under av spriten.
Men bortsett från den risken som känns mycket avlägsen idag, finns ett argument som kan låta banalt men inte är oviktigt när man jobbar med mode och utseende.
Alkohol förfular, konstaterar Robert bestämt och sammanfattar med några självlärda visdomsord.
”Man lägger ett filter över sig själv. Man känner sig snyggare, men man blir fulare.”