Från flygeln klingar kraftfulla mollackord. Runt om i rummet vandrar melodin från stämma till stämma: Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå. Sopranerna slår an de höga tonerna, alterna fyller i. Och så … tystnar musiken.
Körledare Jan Hjalmarsson tittar upp från flygeln.
– Herrar, där hade ni melodin – då gäller det att passa på! Då ställer vi oss upp och jublar, säger han och slår ut med armarna.
Herrarna skojar lite sinsemellan, säger att de har fullt upp med att hitta på den stämma de ska sjunga i resten av låten.
– Så länge ni håller er inom ackordet, säger Jan Hjalmarsson glatt.
Det är måndagskväll i IOGT-NTO-lokalen Lönnen i Borås, och måndag betyder övning med IOGT-NTO-kören. Det har det gjort i många år.
Kerstin Andréasson Stålberg vet. Hon har sjungit i kören i 60 år, men tjuvstartade redan som bebis när hennes pappa var med och startade NTO:s kör i Borås 1951.
– Jag har nästan aldrig varit borta, berättar hon.
Tre barn har hon fött utan att missa kören. En av dem föddes på jullovet, men en annan föddes olägligt nog mitt i en vanlig vecka. Men det gick bra ändå.
– Veckan efter var jag tillbaka i kören, berättar Kerstin Andréasson Stålberg.
Att kören har betytt mycket är ingen överdrift.
– Jag har alltid tyckt att det har varit kul att sjunga. Hela kroppen lyfts. Och sammanhållningen och kamratskapet i kören har varit jätteviktig. Vi har blivit som en familj, det är svårt att bryta det, säger hon.
Det är fikapaus i körrepetitionen. Kaffe och fikabröd. Kerstin Andréasson Stålberg slår sig ner vid bordet bredvid tre av sina körvänner. De börjar prata minnen. Hur de sjöng på lastbilsflak när Borås fyllde 350 år. Den fina Amerikaresan med Rikskören 1980.
– Jag var inte med på den resan, varför var jag inte med? undrar Chris Forsbring.
– Det undrar jag också. Det hade varit ännu roligare för mig om du varit med, säger Kerstin Andréasson Stålberg.
Åren igenom så är det sammanhållningen, kamratskapet, och glädjen i att sjunga, som gjort att de fortsatt komma till körrepetitionerna.
– Hur trött jag än har varit … Har jag gått till kören ändå så har jag blivit en annan människa, säger Anita Johansson.
– Vi vore slut om vi inte kunde sjunga mer. Jag fyller 80 år nu och jag kan inte tänka mig att sluta, säger Chris Forsbring.
Det finns egentligen bara ett problem. Rösten bär inte alltid längre och en del stämmor blir för höga. Men nöden har ingen lag och Chris Forsbring har kommit på en lösning på det också.
– Jag mimar … nästan viskar hon fram.
De andra vänder blicken mot henne. Skakar på huvudena. Och ler.
– Du kan ju inte mima hela tiden, säger de.
Körledare Hjalmarsson avbryter fikadiskussionen. Pausen är slut och han sätter sig vid flygeln igen.
– Snart blir det vårvisor, då ska ni få höra på klang och jubel. Då kommer jag sitta som ett frimärke på väggen, säger han och slår an de första ackorden i nästa sång.
Historien om musiken inom nykterhetsrörelsen börjar i slutet av 1800-talet. Redan från början används musik som en del av ceremonierna och den första sångboken trycks två år efter att IOGT landat i Sverige.
– Ända från början hade musiken en stor roll i alla folkrörelser. Man sjöng och spelade och satsade mycket på att ge ut sångböcker. Musiken svetsade samman folk kring en gemensam sak och undervisade medlemmarna om ideologin, säger Magnus Andersson.
Sitt eget första möte med sångtraditionen inom nykterhetsrörelsen minns han väl. Det är 1984 i en föreningslokal i Ångermanland och Magnus Andersson, då 16 år, har blivit ombedd att vara pianist för en musikcirkel. Han slår sig ner vid pianot och klinkar på i 4/4-delars takt medan auditoriet försöker sjunga Så samlas vi ånyo här i valstakt.
– Jag hade inte hört låten, så jag spelade efter noterna. Men i Ångermanland och Småland sjungs låten i 3/4-delstakt, så noterna stämde inte alls med hur folk ville sjunga. Det var väldiga problem med att komma igenom låten … Men jag fick en handfast introduktion i nykterhetsrörelsens sångtradition, berättar Magnus Andersson.
I stället för att verka avskräckande väcker händelsen ett intresse för folkrörelsesångerna inom IOGT-NTO-rörelsen, och Magnus Andersson börjar spela de klassiska sångerna. Han börjar också studera de gamla sångböckerna.
– I slutet av 1800-talet var det populärt med olika varningssånger. De kunde handla om alkoholiserade män som lämnar barn och fru hemma. Och så dör frun och barnen fryser ihjäl. Männen får en uppenbarelse av detta, bättrar sig och blir nyktra. Precis i sekelskiftet skrevs många sånger om nykterhetskamp och organisering, och många av dem finns kvar. Vill du våga en dust till exempel.
Det är lätt att tro att de gamla sångerna är på väg att dö ut. Men så är det inte. När Magnus Andersson sitter bakom pianot under IOGT:s världskongress i Östersund 1998 är han rädd att ingen kommer att sjunga. Han ska ackompanjera några gamla låtar han aldrig hört förut och börjar lite nervöst spela de första inledande tonerna.
– Men så fort jag spelar introt så sjunger de åldriga mötesdeltagarna med röster som når ända upp i taket – som om de vore en rysk manskör.
Men kanske är några av sångerna i folkrörelsesångboken föråldrade. Det tyckte i alla fall de IOGT-NTO-medlemmar som 2007 lade fram en motion om att göra om folkrörelsesångboken.
– De var arga på innehållet och tyckte att texterna var nationalistiska. Det tyckte jag var intressant, så då gick jag igenom sångboken textmässigt. Sedan började jag åka runt och hålla seminarium om folkrörelsesånger, nykterhetssånger och dess historia. Själv tycker jag att man kan sjunga allting, men då måste man problematisera det, säger Magnus Andersson.
Någon ny sångbok blev det inte. Det var för dyrt. Och den senaste sångboken från IOGT-NTO-rörelsen är UNF:s sångbok från 1995. Den var Magnus Andersson med och tog fram. Två somrar satt han och skrev in de 150 låtarna, not för not, i datorns noteringsprogram.
– Jag tror att det är den sista stora sångboken som givits ut inom nykterhetsrörelsen.
Men själva sjungandet går det ingen nöd på.
– Det sjungs fortfarande på möten. Går du på ett IOGT-NTO-möte med en förening som funnits länge så börjar och slutar mötet nästan alltid med en sång. Folk som inte har folkrörelsebakgrund kan bli förvånade över den här traditionen att sjunga på mötena, så var det exempelvis på kongressen i somras när vi öppnade mötet med en sång, säger Magnus Andersson.
Musiken och kulturen har alltid haft en roll inom nykterhetsrörelsen. Medlemmarna har spelat teater och musik och sångkörer har det funnits gott om. Frågan är hur det kommer se ut i framtiden.
– Det har gått i vågor hur mycket kulturverksamhet det har funnits inom nykterhetsrörelsen. Men en del av kulturarvet försvinner ju. Fast om det har någon betydelse för medlemmarna, det vet jag inte. Men jag tror att fortlevnaden för en folkrörelse ligger mer i att göra saker än att bara sitta och tycka något ideologiskt, säger Magnus Andersson.
Den lilla grusvägen ligger mellan bilvägen Årstalänken och industriområdet i Årstaberg i Stockholm. Daniel Pilsäter går först, fötterna visar vant vägen. Nedanför brummar bilarna förbi.
– Vår spelning i Malmö blev inställd. Han som anordnade var från metalvärlden, han hade inte DIY-tänket. Han hade inte arrangerat så mycket förut. När han två veckor innan inte ens gjort ett evenemang på Facebook sa vi att vi tolkar det som att spelningen inte blir av, säger Daniel Pilsäter och tar till höger in på en asfalterad väg i industriområdet.
Han är gitarrist och en av fyra medlemmar i hardcorebandet No Omega. Bandet består till 75 procent av nykterister som är medlemmar i IOGT-NTO. De spelar hardcoremusik och sjunger bland annat om nykterhet och alkoholens negativa effekter.
– Hardcore är punk liksom, men man har tagit det ett steg längre. Man är argare, spelar snabbare, skriker hårdare. Hardcore är en slags reaktion mot den gamla punken, det är rått på riktigt, säger Daniel Pilsäter.
En stor del av hardcore-kulturen handlar om att göra saker själv, Do It Yourself, DIY.
– Hardcore har den här DIY-andan. Hardcoreband åker ut och spelar utan att få några pengar, man bygger upp nätverk och gör saker själv på riktigt. Mycket handlar om att visa att man faktiskt vill något och att ingen annan ska göra saker åt en. Om man spelar hardcore så gör man det på riktigt. För om man tycker att något är viktigt så kan man inte förvänta sig att andra ska göra det åt en. Ingen kommer gå förbi din repa och tänka ”de här kidsen ska jag hjälpa”. Det händer inte. Är något viktigt nog för att göras så får man göra det själv.
Utanför Partihandlarvägen 47 hinner de andra ikapp. Här på övervåningen, i rum nummer 4, ligger No Omegas replokal. Ett litet rum med en soffa, flertalet riggar och förstärkare och instrument i mängder.
– Det är lite rörigt, vi har precis börjat dela replokal med några kids, säger sångaren Oscar Brodin.
Basisten Joakim Glimsjö börjar flytta runt saker och plocka i ordning så att det ska gå att repa. Kanske kan alla få varsin låda att lägga sladdarna i?
Förutom att spela i bandet är alla tre aktiva i IOGT-NTO-föreningen Stockholm Straight Edge.
– 99 procent av det vi gör är att ordna konserter. Sedan gör vi lite smågrejer kopplat till det, säger Daniel Pilsäter.
– Ibland på helgerna har vi workshops för att kunskapsutjämna, så att alla ska kunna göra allt möjligt i föreningen. Men om man bara vill träffas och spela tv-spel och äta glass, då har vi inte det. Kopplingen till folkrörelseidén blir väldigt tydlig i det här att man ska gå ihop och lära sig av varandra. Det är fantastiskt att det går, att man kan boka en turnering själv och sedan åka ut och spela, säger Oscar Brodin.
De beskriver musik som ett sätt att formulera kritik om samhället och få utlopp för olika känslor.
– Musiken har alltid haft olika emotioner. Det är fantastiskt på ett sätt, att få utlopp för ilskan. Det är därför politiken varit så stor del av Straight edge-kulturen – det har alltid varit nyktert och emot alkoholnormen, säger Oscar Brodin.
– Det är väldigt mycket statements i vår musik. Man måste få ett utlopp för allt man går och tänker på. Om man är arg på något så kan man skrika det i en mikrofon. Texterna är en kombination av tankar och känslor kring vad som händer, och alkohol har en extremt negativ inverkan på världen i allmänhet. Många av låtarna kan handla om depression, våld, sexism, saker som triggas av alkohol. Det hade funnits mindre att skriva om ifall alkohol inte fanns, säger Daniel Pilsäter.
De tycker att musiken i dag inte får särskilt stor plats inom nykterhetsrörelsen.
– Nej, den är way in the back och får hålla sig undan mycket. Det är inte så många som tar musiken på så stort allvar. Vår förening gör för nykterhetsrörelsen ganska stora arrangemang i Stockholm. När vi har bokat amerikanska band har vi haft 350 personer i publiken, men det är typ ingen i nykterhetsrörelsen som varit och sett vad vi håller på med, säger Daniel Pilsäter.
Men kanske kan det förändras, för nu försöker föreningen Stockholm Straight Edge skaffa en egen plats att vara på.
– Vi har i flera år drömt om en egen lokal så vi inte ska behöva flytta runt. Förra året försökte vi göra det här till verklighet genom att fundera på ”var börjar vi?”. Så vi har tittat på lokaler och hittat en vi verkligen gillar, säger Oscar Brodin.
Visionerna är stora. En 400 kvadratmeter stor lokal med konsertscen och veganskt kafé.
– Vi kommer så klart inte kunna fylla lokalen med verksamhet bara för oss, så vi vill fylla den med verksamhet från hela nykterhetsrörelsen. Stoppa in massa kultur – dans, teater, musik. Så att IOGT-NTO vill satsa mer på kultur, det går himla bra ihop med vår vision. Men idén är ändå att vi ska stå för lokalen, så att vi äntligen har en fast punkt att stå på där vi kan ha vår verksamhet, säger Oscar Brodin.
De hoppas att lokalen ska kunna bli en samlingspunkt för kultur inom nykterhetsrörelsen, och att fler ska våga sig dit.
– Man kan komma dit och njuta av att ”här är en nykter mötesplats”. Ibland sätter vi upp musik som inte jag gillar, men jag kommer dit ändå för att det kommer vara kafé och gött häng. Det är så himla fantastiskt tycker jag, säger Oscar Brodin.
– Folk vill ha något att göra, ha något att samlas kring. Och det är det som är vår förenings tes, att det krävs öppna roliga sammanhang som folk velat gå på ändå, för att locka folk att vara nyktra, säger Daniel Pilsäter.
I förlängningen hoppas de kunna inspirera andra.
– Om vi får till en lokal så kanske vi startar något … Jag vill inte säga revolution, men kanske bidrar vi med inspiration till andra städer så att de kan tänka ”vad kul, nu borde vi också satsa mer på musik”, säger Oscar Brodin.
Mer om musiken i rörelsen
Folkrörelsesånger ska digitaliseras
De gamla folkrörelsesångerna ska gå att lyssna på digitalt. Det slog en motionär på kongressen 2013 fast. Motionen röstades igenom och IOGT-NTO har tillsatt en arbetsgrupp som jobbar med digitalisering av folkrörelsesånger. Projektet är ännu i sin linda.
Droger gör dig passiv firar 40 år
Den populära rörelsesången Droger gör dig passiv firar 40 år i år. Melodin och rörelserna kommer från en tjeckisk barnvisa, men den svenska texten skrevs av Ulf Persson under ett läger i Tjeckoslovakien 1976.
– Jag kopplade genast ihop sångens komplicerade rörelsemönster med våra hjärtefrågor, det vill säga drogfrågan. Och så bara fanns texten där plötsligt. Jag gjorde absolut ingenting, nada, för att sprida låten. Det visade sig att den fick fäste, den slog an till någonting, säger Ulf Persson.
Se Ulf Persson berätta mer om sången och visa hur man gör rörelserna på Accents Youtubekanal.