Medlemmen

Mazen brinner för dans

Redan som ung fascinerades han av dansen och kunde röja loss utan alkohol. I dag håller Mazen Mourad utbildningar i dans genom IOGT-NTO i Vetlanda.

Hur började ditt engagemang i IOGT-NTO?

– Jag har alltid kunnat ha kul utan alkohol och som ung var jag ofta ute på dansgolvet och släppte loss, helt nykter. Många trodde att jag var full, men så var det ju inte. Jag gillar helt enkelt inte att dricka och föredrar läsk i alla lägen. Långt senare, efter att jag fyllt 30, kom jag via dansen i kontakt med nykterhetsrörelsen och insåg att IOGT-NTO står för bra grejer, vi har samma värderingar. Jag fick chansen att hålla dansklasser i IOGT-NTO:s regi i Vetlanda och på den vägen är det. Jag togs emot med öppna armar och har bara gott att säga om IOGT-NTO och NBV, som jag också har kontakt med. Tack vare IOGT-NTO får jag undervisa i dans.

Du brinner för dansen – berätta!

– Redan som barn var jag fascinerad av Michael Jackson och ville kunna dansa som han. Jag började tidigt med hiphop. 2003 kom jag in på Balettakademin i Göteborg och 2005 fick jag jobb på ett dansprogram på TV3. Året efter åkte jag till New York och studerade dans på Broadway. Jag har även dansat i Brasilien, Indien och Mocambique, där jag 2010 koreograferade dans. Jag har koreograferat i Spanien för en insamling till Röda Korset och jag har tävlat i Streetdance i Italien ett tjugotal gånger. Jag lever för dansen och har startat många kurser i Jönköping med omnejd. Men tyvärr har det inte blivit som jag hoppades. Uppslutningen är dålig, folk vill inte satsa ordentligt. Jag är besviken och känner att jag inte får användning för min gedigna utbildning och stora drivkraft. Jag har haft många kurser med bara två eller tre deltagare… Just nu håller jag i en danskurs i Vetlanda och så är jag anställd som danspedagog för funktionshindrade på kommunen. Jag hjälper även konståkare i Borås.

Varför utsågs du till Årets Jönköpingsbo 2016?

– Jag valdes bland 11 nominerade Jönköpingsbor som var och en blivit månadens Jönköpingsbo. Jag utsågs till Årets Jönköpingsbo och det är jag förstås stolt och glad över. Det betyder att jag gör något som är bra och som gör skillnad. Därför känns det extra jobbigt att jag inte får hålla på mer med dans professionellt och pedagogiskt. Jag har en egen hemsida och försöker på alla vis starta danskurser, men det är trögt. Men jag är nöjd med att i alla fall få syssla med dans som hobby tills vidare.

Mer från Accent