Foto: Satu Knape.

Mästare med motto

Inget hemligt sällskap, men ett slutet sällskap med hemligheter. Så beskriver Fredrik Topplund, mästare i Linköping, Tempelriddareorden.

Tempelriddareordens lokaler i Linköping är smyckade med tjocka mattor, konst, böcker, och medaljer. I den stor matsalen med långbord ser tidigare mästare ner från väggarna. Templets nuvarande mästare Fredrik Topplund sitter i en soffa med sin något otåliga 1-åriga dotter Viola i knät.
– Det som lockade mig var mötesformen. Andra föreningar har medlemsmöten, men här har vi en mötesform som följer en ritual. Istället för att bara gå och lyssna på en föreläsning eller delta i en studiecirkel har du den dramati­serade delen, ett skådespel, förklarar han, och fortsätter:
– Det är att gå lite för långt att säga att vi är ett teatersällskap, för det är vi inte. Men du har det här idédramat där orden förmedlar de etiska värden som vi står för.

Värdegrunden är kristen och bygger på hörnstenarna sanning, kärlek, renhet och trohet, vilket också är namnen på de första fyra graderna i Tempelriddareorden.
– Där kan man ana ett tema, en röd tråd. Utifrån den kristna värdegrunden försöker vi förmedla tankar och frågeställningar.
– Du kan läsa en bok eller helig skrift som får dig att fundera på varför du är som du är och varför du gör som du gör, men i den här dramatiserade formen så får du ännu ett sätt att reflektera kring hur du är som person.

Fredrik Topplund i templets matsal med utsikt över Trädgårdstorget i centrala Linköping. Foto: Satu Knape.

Exakt hur det här skådespelet går till vill Fredrik Topplund inte berätta.
– Vi är inget hemligt sällskap, men vi är ett slutet sällskap med hemligheter. Det ska till exempel vara hemligt vad det är som händer i de olika graderna. Om du i förväg vet vad det är i din julklapp så är det inte lika roligt när du får den, säger han.

Det lila bandet visar att man uppnått sjunde graden, utvald riddare. Foto: Satu Knape.

Han kan berätta att när han nådde en av de högre graderna så fick han välja ut ett valspråk åt sig själv. Valspråket har han på ett diplom hemma, och det ger honom ytterligare påminnelse.
– Jag valde ”Handla rätt”. Och det blir som en ständig påminnelse. Man får tänka till lite ibland vad man gör.

Ambitionsnivån väljer man själv enligt Fredrik Topplund.
– Det är upp till en själv vad man gör med de värden som förmedlas. Man kan nöja sig med att komma hit på möten och stiga i graderna utan att egentligen ta till sig något. Eller så kan man växa som person också. Det kan man göra i vilken förening som helst. Men här finns även speciella högtider i vardagen.

En typ av högtider är de som markerar att någon i sällskapet stigit i grad. Den som ska motta en ny grad kallas då för recipient och ordenssällskapet klär upp sig i högtidskostym med frack eller fluga inför firandet.
– Där finns en symbolik i att alla, oavsett vad man har för yrke eller social bakgrund, är klädda likadant. Det som skiljer är hur länge man har varit med och hur många grader man har hunnit ta.

De tolv graderna synliggörs med hjälp av olikfärgade band och medaljer. I ett glasskåp i templet kan man se regalierna för de tio allmänna graderna. De två sista graderna är så kallade hedersgrader.

”Flera hos oss har en personlig tro, men inte alla. Vi har ett rikt symbolspråk som är hämtat från kristna värden.”

Fredrik Topplund

Den kristna värdegrunden innebär dock inte att Tempelriddareorden har några krav på medlemmarnas religiösa åskådning.
– Flera hos oss har en personlig tro, men inte alla. Vi har högt i tak för vad man tror på, men däremot så är mycket av det vi pratar om hämtat från den kristna traditionen och från bibeln. När man går med ska man veta att vi
har ett rikt symbolspråk som är hämtat från kristna värden. Hur man sedan
tillämpar det på ett personligt plan eller i sin religiösa övertygelse överlämnar vi åt var och en.

Fredrik Topplund har sin uppfattning:
– Jag skulle säga att vi är ett kristet sällskap. Sanning är en av våra hörnstenar, så som den har uppenbarats i bibeln. Här erbjuder vi en plats som är nykter och som har ett rikt kristet innehåll. Men vi är inte en kyrka.

Han förstår att ordensformen kan upplevas som gammaldags.
– Ja, men är allt nytt det bästa då? frågar han retoriskt, och fortsätter:
– Jag tycker att det är härligt att få vara en del av en rörelse som har gamla anor. Men vi är numera en ganska modern orden. Ett tag var det till exempel otänkbart att någon skulle få se vår tempelsal. Men det är vi öppna med nu.

”Är allt nytt det bästa? Jag tycker att det är härligt att få vara en del av en rörelse som har gamla anor.”

Fredrik Topplund
Foto: Satu Knape

En trappa leder upp från vestibulen och bakom en tung port finner vi ett förhus till tempelsalen. ”Bonus intra” (Gå in god) står det över en dörr in till salen. ”Melior exi” (Gå ut bättre) står över den andra. Men Fredrik Topplund vill inte bekräfta om den ena dörren används vid ingång och den andra vid utgång från tempelsalen.

På instagram delar Tempelriddare­orden i Linköping med sig av bilder på föremål och detaljer som finns i templet i förhoppningen att väcka intresse.
– Det är ju alltid kul när det kommer nya med i gemenskapen. Och vi har haft en rätt positiv utveckling här i Linköping, säger han.
– Men en hel del medlemmar är äldre, så jag skulle säga att det är ungefär hälften av oss här i Linköping som är aktiva.

Den åldrande medlemsskaran är ett problem.
– Vår verksamhet kanske inte syns så mycket. Och vi har ju ett särdrag genom vårt nykterhetslöfte. Det är lite av en tröskel, men det gäller att inte ge upp, säger Fredrik Topplund.

En tempelriddare ska verka i det goda och det sannas tjänst. I viss mån kan det handla om välgörenhet. Orden i Linköping har till exempel skänkt pengar till kulturskolans verksamhet
– Men även om man vill uträtta stor­-dåd så är ju det bästa man kan göra att börja där man är, att försöka vara den bästa versionen av sig själv, säger Fredrik Topplund.

Mer från Accent