· I ·
När man landar på Denvers internationella flygplats, sätter sig i hyrbilen och slår upp en av alla tillgängliga karttjänster för marijuana på telefonen så är Bruce Nassaus affär en av de som ligger närmast. Området heter Stapleton och består i övrigt mest av köplador, småindustrier och lagerlokaler. Vi är strax norr om I-70, den stora pulsådern in i Denver västerifrån. Inom ett par kvarter finns visserligen ytterligare fyra–fem marijuanabutiker men Bruce Nassau tycker att hans ligger bäst till.
– När folk kommer från flygplatsen är vi den närmaste butiken, säger han utan att dölja sin stolthet. Det är faktiskt en av anledningarna till att den ligger där den ligger. Under skidsäsongen får vi hit väldigt mycket turister, och ibland ger vi dem rabatt om de kan visa sina resedokument.
Välkommen till Colorado. Staten som redan år 2000 tillät medicinsk marijuana – och som runt 2009 såg antalet försäljningsställen explodera. I november 2012 röstade 54 procent av befolkningen för ett tillägg till delstatens konstitution som legaliserade marijuana även för så kallat rekreationsbruk.
Att gå in i en marijuanabutik i Colorado är inte riktigt som att gå in i vilken affär som helst. Först måste du passera en sluss med obligatorisk id-kontroll. Väl inne är skillnaderna mot vilken godisbutik som helst inte längre så stora. Glasdiskar och hyllor som visar upp varorna. Burkar med olika sorter som kunderna får lukta på. En särskild avdelning för olika tillbehör som kan användas för rökning. Personalen – de kallas för bud-tenders – är vänliga och hjälpsamma även mot nybörjare och berättar gärna och mångordigt om de olika sorternas egenskaper.
Bruce Nassau började i kabel-tv-branschen. Under trettio år byggde han upp en av landets största installationsfirmor för internet, tv och telefon. För femton år sedan sålde han till Wall Street, blev smått förmögen men tyckte att det var för tidigt att pensionera sig. Tillsammans med sin tvillingbror började han leta efter nästa utmaning.
– Du vet, en av de bästa sakerna med kabel-tv-branschen är att man har prenumeranter, eller hur? Well, jag ser samma sak i marijuanabranschen. Kunderna kommer alltid tillbaka efter mer.
Bruce Nassau ler och är uppenbart stolt över vad de har byggt upp. Han ser sig som pionjär, det vilar en slags nybyggaranda över hela branschen. För fem år sedan köpte de den första butiken och nu har de en liten butikskedja. De håller på att utveckla ett nytt varumärke, TruCannabis.
– Det har gått väldigt bra. Vår plan är att bli ett nationellt företag och vi förhandlar just nu i Oregon för att kunna gå in med vårt nya varumärke. Sedan fortsätter vi i Illinois och Nevada, där är jag inblandad personligen.
Bruce Nassau ser inte något större problem med legaliseringen.
– Jag är alltid bekymrad över att barn ska komma i kontakt med marijuana, särskilt de ätbara sorterna. Vi är noga med att följa lagen, men föräldrar måste också se till att hålla det borta från barnen – så skyll inte på oss om det blir problem.
– Men generellt måste jag säga att vi har haft minimala problem med marijuana sedan legaliseringen här i Colorado. Det har varit ett par incidenter där folk har tagit alldeles för mycket. En kille dödade sin fru, men det visade sig att de hade haft problem länge och han gick på antidepressiva. Det var inte bara marijuana inblandat där.
Bruce Nassau nämner en studie från CDC, Center for Disease Control, som visar att bruket av marijuana bland unga har gått ner efter legaliseringen. Han tar också upp en sammanställning som marijuanaindustrin själv har gjort och som visar att våldsbrotten har minskat i Denver.
Båda studierna kan ifrågasättas. När det gäller CDC-studien kritiseras den för att den bara mäter bruket bland de ungdomar som är skötsamma och går kvar i skolan. En nationell studie från den federala myndigheten SAMHSA, Substane Abuse and Mental Health Services Administration, visar tvärtom att bruket bland unga ökar.
När det gäller påståendet att våldsbrotten skulle minska visar det sig att det handlar om ren siffermanipulation. För att komma fram till det resultatet plockade marijuanaindustrin helt enkelt ut ett begränsat antal brottsrubriceringar ur statistiken. Räknar man med alla våldsbrott syns snarare en ökning: 7 255 anmälda våldsbrott 2012 och 8 267 under 2013 enligt officiell statistik. En ökning med 14 procent.
En relativt ny regel säger att de som säljer marijuana i Colorado måste odla minst 70 procent själva. Bakom butiken finns därför stora växthus.
– Vi visste ju ingenting om odling av marijuana när vi gick in i det här och blev tvungna att hitta partners som kunde. Det var en utmaning, men det gick bra. Jag brukar säga att man måste ta sitt flexibilitetspiller varje morgon när man arbetar i den här branschen, det händer saker hela tiden. Du ska få se växthusen strax och en sak ska jag säga dig – vår marijuana är superb, säger Bruce Nassau och drar ut lite extra på u:et i det sista ordet.
– Jag antar att du har sett plantor förut?
Jag erkänner att jag aldrig har besökt en odling tidigare och förklarar halvt på skämt att det faktiskt är förbjudet i Sverige. Jag får intrycket att Bruce Nassau tycker synd om mig.
– Det förvånar mig att ni inte kommit längre. Sverige är ju ett så modernt samhälle. Men vänta bara, jag är säker på att det kommer att bli legaliserat även hos er så småningom.
Odlingarna består av fyra större rum med långa rader av marijuanaplantor i olika stadier. Mannen som är ansvarig för odlingen heter Rob Channing. Han är i 30-årsåldern och har flyttat till Colorado för att få jobba med det här.
– Här inne står plantorna i ungefär tre veckor, sen ska de vidare till nästa rum, berättar han när vi går genom anläggningen. Det gäller att skapa ett flöde och som du ser är det lite olika ljus som funkar för bäst för de olika stadierna.
I ett rum planteras sticklingar om till större krukor. Lite längre in sitter ett gäng inhyrda specialister och fixar med den senaste skörden. Blomknoppar klipps av, trimmas och förpackas. Vi går vidare ut i den del av anläggningen som innehåller de plantor som står på tur att skördas. Marijuana är torkade blomknoppar från cannabisplantor och Rob Channing visar stolt upp resultatet av sitt arbete.
– Titta på de här blommorna! Ser du, den här är lika tjock som min underarm. Och lukta på den här, visst är det fantastiskt?
En del av hans jobb går ut på att förädla växterna så att de blir starkare. Den viktigaste psykoaktiva substansen i cannabis är THC. För tio–femton år sedan låg THC-halten i marijuana vanligen på mellan fem och tio procent. En månad innan mitt besök i Denver mätte tidningen High Times upp en ny rekordhalt: 36,8 procent.
– Generellt säljer starkare grejor bättre, säger Rob Channing. Det är vad folk vill ha. Själv tycker jag inte att siffran spelar så stor roll, det som innehåller 14 procent kan vara minst lika bra som det som innehåller 21. Hos oss kan vi komma upp i strax under 30, men det som vanligen säljs i butiken ligger mellan 15 och 25 procent.
Att THC-halten har ökat så mycket är viktigare än man först kan tro. I de stora väljargrupperna i USA, de som hunnit bli medelålders, har ganska många testat marijuana i sin ungdom.
Men deras erfarenheter kommer från en mycket svagare variant. Dessutom släpar forskningen efter: för att studera långtidseffekter behöver man följa människor i flera år, och den forskning som finns på området baseras på betydligt svagare marijuana än den som Rob Channing odlar fram här.
Vad kommer THC-halter på 30 procent och över att leda till? Ingen vet. En indikation kan man få av en brittisk studie publicerad i The Lancet där man tittat på effekterna av cannabis som innehåller över 16 procent THC. Där fann forskarna att sambandet mellan hög THC-halt och olika psykossjukdomar är starkare än man tidigare trott: upp till var fjärde fall av förstagångssjuka i psykossjukdom kan bero på cannabis.
Nästan alla butiker i Bruce Nassaus kedja säljer både medicinsk marijuana och det man kallar för ”rekreationsmarijuana”. Det är samma produkter i grunden, men regelverken ser annorlunda ut. Ur kommersiell synpunkt spelar det inte så stor roll, Nassau och hans kumpaner planerar en expansion till både de stater som legaliserat helt och till de som bara tillåter medicinsk marijuana.
Den som kommer till hans butiker kan få råd från butikspersonalen om vilken typ av marijuana man ska välja för olika typer av besvär, berättar Bruce Nassau.
– Vi satsar mycket på utbildning av våra kunder. Folk har olika typer av tillstånd, smärtor eller mer psykologiska bekymmer som depressioner. I just de fallen brukar vi rekommendera att de väljer sativa. Sen finns indica som är bättre mot smärta.
Men det där låter mer som en läkares uppgift?
– Vår personal är förstås inte läkare. Men det finns generell information om de här produkterna som personalen kan ge. Vi ”förskriver” inget som läkare gör, det kan vi inte. Vi ger rekommendationer.
Att få en personlig licens för att få köpa medicinsk marijuana är enkelt. Man går till en läkare, beskriver exempelvis ett diffust smärttillstånd (läkarmottagningarna har listor på vilka tillstånd som är godkända, det är enkelt att kolla innan) och så får man sitt intyg.
– Det är klart att de som använder mycket marijuana bör välja att använda det systemet, det blir billigare och man kan köpa större mängder per gång, säger Bruce Nassau.
Bruce Nassau erkänner utan omsvep att kampen för medicinsk marijuana runt om i landet i själva verket är en slags dörröppnare för legalisering.
– Ja, visst. Absolut är det så. Det finns ju ett talesätt, om dom ger dig fingret – ta hela handen. Vi fick legaliseringen via medicinsk marijuana och nu är det som dominobrickor. Staterna kommer att falla en efter en och då kommer den federala staten inte att ha något annat val än att legalisera även på den nivån. Sydstaterna är bakåtsträvare, men nästa år kommer nog Florida med på tåget och då har vi öppnat porten även till södern.
· II ·
Via Denvers långa och raka förortsgator tar jag mig ner till Aurora. Formellt en egen stad men helt sammanbyggd med Denver. Här finns ett stort universitetssjukhus och kopplat till det finns Cedar. De sysslar med behandling och utveckling av beroendevård och ses av många som en av de främsta institutionerna i landet på området.
Här jobbar Ben Cort som programchef. Tidigare har han jobbat med behandling på annat håll, men han var också engagerad i kampen mot legalisering inför folkomröstningen i november 2012.
– Du har besökt en marijuanaaffär, säger han så fort jag kliver in i rummet. Ja, det känns på doften. Men jag är van. Gå ner på stan här på kvällarna, du kommer att känna den överallt. Det är galet.
Ben Cort blev nykter den 15 juni 1996. Precis som många andra missbrukare på bättringsvägen kan han tala om precis hur många dagar som gått sedan dess. Han började med alkohol, drack sig medvetslös varje helg. Snart blev det andra droger.
– Jag bodde i Washington DC i mitten av nittiotalet och marijuanan där var spetsad med psykedeliska preparat. Sen blev det en del LSD och annat, jag tog vad jag kunde komma över.
2007 startade han och en kompis en organisation för att hjälpa människor från missbruket. Hans engagemang i frågan är både personligt och politiskt.
– För mig är det en passion att vara här med folk som … Du vet när man ser att ljuset tänds för människor. När människor förstår att de inte måste leva som de har gjort. Jag gillar verkligen att vara med när det händer. Men det är också det övergripande: En försiktig uppskattning säger att missbruk kostar det här landet 484 miljarder dollar per år. Det gör det till en av de mest grundläggande och viktigaste frågorna i samhället.
Det märks att Ben Cort är frustrerad. Att få ut hans bild av verkligheten, det han menar är fakta och neutral forskning, är svårt i det debattklimat som gäller i Colorado och stora delar av USA i dag.
– Sättet som det här rapporteras i media är helt otroligt. En stor del av historien berättas inte alls. Jag gör mitt för att försöka få ut det som inte sägs av industrins pr-folk.
Som motståndare till legaliseringen är Ben Cort utsatt.
– Du vet, när den här texten publiceras i Sverige … Nästa dag kommer jag att få ett dussin samtal från folk som vill berätta vilken hemsk människa jag är. När jag gör intervjuer här i Colorado ringer det nonstop och det är ofta rent hat.
Ben Cort beskriver marijuanadebatten som en slags ”pseudointellektualism” som säger att ”håller du inte med mig så är du dum i huvudet eller så har du inte tänkt igenom saken”.
– Det här är nog det bästa exemplet på grupptänkande jag har sett. ”Alla vet” en massa saker samtidigt som kontrollerad, empirisk data säger precis tvärtemot.
Han menar att en del av problemet varit att forskare inte har bemödat sig om att bemöta vad som i deras ögon är helt befängda argument.
– Nu måste vi göra det. När jag pratar med unga människor nu får jag ofta börja med att övertyga dem om att ”nej, regelbundet användande av cannabis kan inte förebygga cancer”. De tror på allvar att det är så. Säger man ”alla vet att …” tillräckligt många gånger så blir det nästan sant till sist.
Ben Cort plockar fram statistik som visar att fler kör bil med marijuana i kroppen, att fjortonåringars marijuanabruk i Denver ligger 350 procent högre än riksgenomsnittet och att antalet relegeringar i skolan på grund av marijuana har skjutit i höjden. Det är framförallt ungdomarna han är orolig över.
– Vi ser redan nu att det här är dåligt. Det kommer att nå katastrofala nivåer, men det kommer att ta tio år innan vi ser alla effekter tydligt. Marijuana är inte som heroin eller metamfetamin, det händer inte bara så här, säger han och knäpper med fingrarna.
Den mest kända studien när det gäller unga och marijuana kommer från Dunedin i Nya Zealand. Där följdes en grupp människor upp under lång tid och forskarna kunde bland annat konstatera att den som börjar använda cannabis som ung riskerar att tappa i kognitiv förmåga, får svårare att klara skola och jobb och ofta ligger lägre i IQmätningar.
Detta trots att man kompenserat för andra, bakomliggande, faktorer.
– Det handlar om åtta förlorade IQ-punkter om man börjar röka på i tonåren – även om man skulle sluta när man är 22. För varje enskild individ ställer det till problem, men vad händer när du lägger ihop all tappad IQ? Hur ser generationen som i dag är 12–13 år ut om tio år?
Vilket för oss tillbaka till de ökande THC-nivåerna i cannabis. Dunedinstudien är förstås, precis som nästan all annan forskning på området, baserad på användande av betydligt svagare cannabis än den som säljs i dag.
– Dessutom kommer olika koncentrat fram nu, säger Ben Cort. Då pratar vi om THC-halter på 80–90 procent. Jag jobbar med några av de främsta forskarna i världen kring det här just nu och ingen av dem vet vad de här preparaten gör med hjärnan. Vi kan bara gissa.
I senaste versionen av DSM, en diagnosmanual från det amerikanska psykiatriförbundet, finns för första gången cannabisabstinens med. Möjligen är detta kopplat till att marijuana och annan cannabis har blivit allt starkare.
– Våra patienter visar nu verkliga, fysiska, abstinensbesvär när de slutar. För tio år sedan såg vi inte det här. När någon har gått på heroin kan vi få dem genom abstinensfasen på fyra till sex dagar, men när det gäller cannabis ser vi patienter som visar flera olika abstinenssymptom i upp till tre veckor. Det gör behandlingen knepig.
Just nu sysselsätter marijuanaindustrin omkring 16 000 människor i Colorado. Förra året såldes cannabis för omkring 700 miljoner dollar. Man räknar med att omsättningen passerar en miljard senast 2016. Räknar man in även intäkter relaterade till marijuana, försäljningen av tillbehör med mera, är siffran mycket högre. Ben Cort nämner 2,5 miljarder dollar.
– Den siffran har jag fått från industrin själva. De kämpar med näbbar och klor mot varje ny reglering som gör att de riskerar att tjäna mindre pengar. Och de regler som finns bryter de emot. De som ska kontrollera att reglerna följs har inte tillräckliga resurser.
· III ·
Så vad är det då marijuanaindustrin säger som gör Ben Cort så frustrerad?
Två kvarter norr om Colorados delstatskongress reser sig en hög och blank byggnad. Uppe på 25:e våningen finns lobbyfirman Corporate Advocates Inc. Receptionen är möblerad med designmöbler, utsikten är fantastisk.
Österut ser man det stora slättlandet, åt andra hållet reser sig Klippiga bergen som en vägg.
Jag träffar Mike Elliott, lobbyist och chef för branschorganisationen Marijuana Industry Group. Han är vältalig, artig och genuint trevlig, men vill gärna kolla en sak med mig innan vi börjar.
– Påminn mig, hur var det vi fick kontakt nu igen?
Jag förklarar att jag fått hans kontaktinformation från journalisten Pelle Olsson, som tidigare har gjort reportage härifrån för tidningen Narkotikafrågan.
– Just det. Du vet, jag träffade Pelle och satte honom i kontakt med några av våra ägare. En av dem ringde tillbaka sen, han var upprörd och tyckte inte att Pelle var opartisk. Sedan läste jag hans text och den gjorde mig bekymrad.
När jag förklarar att jag visst har egna synpunkter om legalisering men att jag försöker ha ett öppet sinne när jag gör mina reportage verkar han bli lite lugnare, men fortsätter ändå:
– I Pelles artikel jämför han oss med tobaksbolagen, att vi är som de. Det är ju som att kalla någon för Hitler! Var är likheten? Det är ju inte ens i närheten. Tobak dödar miljoner och du kommer att få det tufft att hitta ett enda dödsfall på grund av marijuana. Det är helt olika saker. Du hör säkert att jag är frustrerad, men den här jämförelsen med tobaksbolagen … De ljög för folk under decennier om hälsoeffekterna av tobak. Det är en jämförelse jag helt enkelt förkastar.
Om man ska sammanfatta argumenten från Mike Elliott, Bruce Nassau och andra inom marijuanaindustrin så låter de ungefär så här: ”Titta på oss, nu har vi legaliserat och himlen föll inte ner. Det är inga upplopp på gatorna och livet lunkar på precis som tidigare.” Under min vecka i Denver hör jag samma sak, nästan ordagrant, från flera olika håll.
– Jag är stolt över vad vi gör, säger Mike Elliott. Jag är säker på att historien kommer att ge oss rätt. Vi gör världen säkrare, vi förbättrar ekonomin och vi utökar medborgarnas grundläggande mänskliga rättigheter.
En annan sak som återkommer är jämförelsen med alkohol.
– Om du jämför marijuana med andra droger som är lagliga så kommer du att se att marijuana är fantastiskt mycket säkrare. Och att då straffa folk för det … Vi vill bara att straffen ska vara konsekventa och proportionerliga. Titta bara på alkohol som är så omfamnat i hela världen, den dödar hundratusentals människor varje år.
Mike Elliott menar att staten inte ska lägga sig i så mycket.
– Om vi bryr oss om hälsa och säkerhet så är alkohol och tobak väldigt farligt. Men där vill vi som ett fritt samhälle inte att staten ska bestämma vad vi får göra. Och vi vill absolut inte att staten ska kasta oss i fängelse för det, eller på annat sätt förstöra våra framtidsmöjligheter. Eller till och med ta barnen ifrån oss! Vi behandlar marijuana på ett hemskt sätt, trots att det objektivt är en mycket säkrare drog än de andra två.
Tillbaka till Ben Cort på behandlingscentret Cedar. Han menar att det är svårt, kanske till och med omöjligt, att säga hur farligt cannabis är jämfört med alkohol.
– Delvis är det en fråga om skala. Om hundra personer dricker och en röker på kommer alltid alkoholen att framstå som mycket värre. Men vad händer när marijuana blir en normaliserad, legal och socialt accepterad drog?
Om man legaliserar cannabis för att alkoholen är värre – då har man missat att lära sig av historien, menar Ben Cort.
– Förespråkarna för legalisering framhåller alkoholens alla baksidor hela tiden, och så säger de att marijuana också bör vara legalt. Det finns inget logiskt steg mellan de här två slutsatserna!
En gång fick han frågan om vilket han skulle välja om hans barn tvunget skulle börja med alkohol eller med marijuana. Han valde alkohol utan att tveka, trots sin egen bakgrund.
– Jag känner många som inte dricker alls för att bli berusade, men jag har aldrig någonsin mött någon som använder marijuana för att det är gott. De använder det för ruset, det är hela grejen. Redan den detaljen tycker jag gör marijuana värre.
Att just det här argumentet återkommer gång på gång är ingen slump. Inför folkomröstningen 2012 testade marijuanalobbyn en rad olika budskap och mätte noga vilka reaktioner de fick i olika målgrupper. Viktigast var gruppen man trodde skulle avgöra valet: kvinnor i 30–40-årsåldern.
– Det som funkade bäst i den gruppen var ”marijuana är säkrare än alkohol”, säger Ben Cort. Men när man frågar folk vad det egentligen betyder så säger de bara ”marijuana har aldrig dödat någon”. Och det där är ju bara löjligt, du kan ju lika gärna använda argumentet att det inte finns någon i hela världen som har dött av en överdos tobak.
Många förespråkare för legalisering menar också att det skulle föra med sig att fler valde bort alkoholen till förmån för cannabis. Enligt officiell statistik från Colorados finansdepartement har försäljningen av alkohol ökat efter legaliseringen av cannabis.
· IV ·
Tom Gorman är chef på myndigheten Rocky Mountain High Intensity Drug Trafficking Area. Det är en av flera liknande myndigheter som är spridda över landet. Alla ligger de organisatoriskt under Vita Husets narkotikakontrollbyrå, ONCDP (Office of National Drug Control Policy), och har till uppgift att tillsammans med lokala myndigheter jaga efter de stora aktörerna inom den illegala narkotikahandeln.
– Det handlar mycket om samarbete och samordning, men också om utbildning, underrättelsearbete och informationsspridning, berättar Tom Gorman.
Sedan augusti 2013 har myndigheten gett ut tre rapporter där de samlar data kring effekterna av legaliseringen. Den senaste kom ut i slutet av mars i år, den är dock fortfarande märkt som ”förhandstitt” då all data för 2014 inte finns tillgänglig än.
Just bristen på vettiga data blir slående för den som vill försöka förstå vad som händer, säger Tom Gorman.
– Det saknas massor. Man skulle ju kunna se det här som ett stort experiment, ett bra tillfälle att verkligen samla in och ta reda på fakta om vad som händer. Men det är mest en massa retorik där ute.
Tom Gorman och hans medarbetaregör ändå ett försök. De tittar på trafiken, på hur många som använder cannabis, besök på akuten, samtal till giftinformationscentralen och en del annat. Saker som faktiskt mäts. Och Tom Gorman gillar inte vad han ser.
– Just nu ser det här med legaliseringen verkligen inte ut som någon bra idé. När jag pratar med folk från andra delstater eller andra länder säger jag alltid åt dem att vänta och se. Om några år har vi bättre fakta och vet mer om vad det här leder till.
Han bläddrar bland sina papper. En tjock lunta med tabell efter tabell, diagram efter diagram.
– Titta här till exempel, en ökning av antalet som påträffas påverkade av marijuana i trafiken. Bara i Denver handlar det om en hundraprocentig ökning mellan 2013 och 2014.
Och då finns alla fall ändå inte med. Om någon är berusad av alkohol och marijuana samtidigt nöjer sig polis och åklagare med alkoholen, ofta bryr man sig inte ens om att testa för narkotika.
– Antalet påverkade förare på våra vägar ökar. Motargumentet från industrin blir att det totala antalet dödsfall i trafiken går ner och det är ju sant. Men det finns så många andra anledningar till det, att bilarna blir allt säkrare till exempel.
Tom Gorman bläddrar lite i bunten.
– Och titta här: andelen 12- till 17-åringar som använt marijuana senaste månaden. 2006 låg den siffran på 7,6 procent och i den senaste mätningen från 2013 ser vi en ökning till 11,2 procent.
Tom Gorman hänvisar till siffrorna från SAMHSA, en stor nationell drogvaneundersökning. Han är medveten om undersökningen från CDC, Centre for Disease Control and Prevention, som visar att konsumtionen bland unga gått ner.
– SAMHSA:s studie är bredare, jag tror mer på deras data. Och det finns en del märkligheter i CDC:s studie. När de ska räkna ut det nationella genomsnittet tar de helt enkelt bort Colorado, Washington, Oregon och några till. De som ligger högst, är inte det märkligt?
Bland vuxna är ökningarna ännu större. 2006 var det 5,3 procent av befolkningen över 26 år som använt marijuana den senaste månaden. 2010 hade det ökat till 8,9 procent och den senaste siffran från 2013 visar 10,1 procent av de vuxna använder marijuana. Nära nog en fördubbling på sju år och nästan dubbelt så höga siffror som genomsnittet i USA.
Hur var det nu med våldsbrotten?
– Där säger industrin att de har gått ner men det är ren lögn. Vad de gjorde var att de plockade vissa typer av brott ur statistiken, i själva verket var det ju en uppgång. Jag vet inte om det var marijuana som orsakade den uppgången, men det är ju i alla fall något som hänt sedan vi legaliserade.
Precis som Ben Cort är Tom Gorman frustrerad över att det är så svårt att få ut den kunskap som finns.
– Jag har visat ett antal gånger hur marijuanalobbyn helt enkelt har fel i mycket av vad de säger, men det blir sällan eller aldrig någon mediauppmärksamhet kring det. Och när vi släppte vår stora rapport i augusti förra året där många av de här siffrorna finns med – inte en rad i Denver Post.
Denver Post, den största dagstidningen här, tillsatte i november 2013 en post som marijuanaredaktör. På frilansbasis har man också anlitat marijuanarecensenter och en kolumnist som ger goda råd. Att granska marijuanaindustrin verkar inte ligga inom ramen för den nya redaktörens uppdrag, i stället hittar jag rubriker som ”Video recipe: This bodacious canna-banana smoothie will rev you up” och ”Vape review: The QuickDraw 300 DLX is a flexible, flashy and fun vaporizer”.
Dagstidningarna är långt från ensamma om att skriva om marijuana. I USA har det länge funnits en aktiv subkultur kring cannabis. Redan 1974 startades tidningen High Times.
När jag går in i en vanligt Barnes & Noble i Denver hittar jag förutom High Times också magasinen Skunk, Weed Word och Cannabis Now. I de marijuanabutiker jag besöker finns gratistidningen Culture, ett snyggt och påkostat magasin med den kvinnliga duon från rockbandet Heart på omslaget. Dessutom har Colorados motsvarighet till QX – tidningen Out Front – ett specialnummer om cannabis ute under mitt besök.
Antalet annonser i exempelvis Culture skulle göra vilken svensk tidningschef som helst grön av avund. Konkurrensen om kunderna är stenhård: annonserna är fulla av specialerbjudanden och rabattkuponger. Ta två, betala för en. 20 procents rabatt för förstagångskunder. Bli stamkund och tjäna poäng på alla inköp.
Tom Gorman tror att 2016 kommer att bli ett avgörande år. På valsedlarna i november nästa år kommer ett antal olika medborgarinitiativ för legalisering av marijuana sannolikt att finnas med.
– Marijuanalobbyn vill öppna så många stater som det bara går. Just nu är det bara några enstaka stater som helt legaliserat och det skulle gå att vända. Men om många skulle rösta för legalisering i valen 2016 blir det mycket svårare. De kommer att lägga väldigt mycket pengar på det här.
Precis som många andra kritiker är han mest bekymrad för barn och ungdomar.
– Effekterna är ju värst för dom. Vi riskerar att förlora en hel generation unga. Om vi fortsätter så här, hur kommer USA att se ut om 40 år? Det är ingen vacker bild.
Jag frågar om han tror att utvecklingen går att vända. Tom Gorman tittar ut genom fönstret några sekunder innan han svarar.
– Jag tror att människor kommer att se och förstå det här. Om några år tror jag att det kommer ett nytt medborgarinitiativ för att ta bort tillägg 64. Vi kommer kanske inte att gå tillbaka till att kriminalisera små mängder marijuana, men jag tror att butikerna och marknadsföringen kommer att försvinna.
Legaliseringen i siffror (klicka för större bild)
Läs även:
Lagligt och olagligt på samma gång