Det visar Socialstyrelsens Kartläggning av samsjuklighet i form av psykisk ohälsa och beroendeproblematik, 2019, som gjorts på uppdrag av regeringen.
51 835 personer, 10 år och äldre, vårdades inom specialiserad öppenvård eller slutenvård för intag av beroendeframkallande substanser 2017. Av dem hade 64 procent av kvinnorna och 52 procent av männen också vårdats för en eller flera psykiatriska diagnoser under perioden 2016-2018.
Lennart Halvardsson Petku, ordförande i Riksförbundet för hjälp åt läkemedels- och narkotikabrukare, RFHL, välkomnar den nya rapporten – men för honom är siffrorna ingen överraskning.
– Många har ett beroende just på grund av sin psykiska ohälsa. Det kan exempelvis vara så att man tar mycket läkemedel för sin fysiska smärta, sedan går man över till starkare droger när man upplever att läkemedlen inte hjälper längre, säger han.
Personer med samsjuklighet är beroende av att få vård och stöd av flera olika verksamheter. Enligt Lennart Halvardsson Petku måste man behandla den psykiska ohälsan och beroendet samtidigt, inte var för sig.
I Socialtjänstens kartläggning analyseras hur samverkan mellan, och inom, hälso- och sjukvården och socialtjänsten fungerar. Myndigheten föreslår också förbättringar, där ett genomgående tema är att hälso- och sjukvården och socialtjänsten behöver arbeta på ett mer personcentrerat sätt.
– I rapporten föreslås bland annat att ett standardiserat vård- och insatsförlopp som inkluderar utredning, behandling, uppföljning, socialt stöd och rehabilitering tas fram för både vuxna och barn och unga med samsjuklighet, säger Stefan Brené utredare på Socialstyrelsen i en kommentar, och fortsätter:
– Vård- och insatsförloppet kan ge särskilt stöd när det finns risk för att patienter och brukare riskerar att falla mellan stolarna, och ska leda till att vården och omsorgen blir mer tillgänglig och jämlik.
Lennart Halvardsson Petku, RFHL, är starkt kritisk till Socialtjänstens slutsatser. Visst måste folk sluta falla mellan stolarna, säger han – som det ser ut idag är det samarbetet mellan region och kommun som fallerar för många som har samsjuklighet. Men han är skeptisk till att ett nytt standardiserat insatsförlopp ska göra skillnad.
– Varför skulle det vara annorlunda denna gången? Det har funnits liknande initiativ innan, som Samordnad Individuell Plan (SIP), som inte fungerar i många kommuner. De måste öppna sina ögon och se till hela människan som bär på smärta.