Islandshästen Glirna och Emelie Nilsson trivs i varandras sällskap. Foto: Kristina Wirén

”Hästarna är min medicin”

Emelie Nilsson levde med misshandel och medberoende. Idag föreläser hon om att kunna hitta en ljusstrimma när allt är nattsvart.

Emelie Nilsson är aktiv i Föreningen Funktionsrätt i Kalmar län, som driver projektet Alla har något att berätta. Tanken med projektet är att bidra till attitydförändringar och komma närmare ett samhälle som är öppet och tillgängligt för alla. Under pandemin har det blivit digitala föreläsningar, men hon ser fram emot att snart kunna träffas fysiskt.

– Egentligen är jag för öppen. Men det hjälper mig, det är ett slags terapi. Prata är inget problem för mig, skrattar hon.

Emelie bor en bit utanför Kalmar tillsammans med sina två barn, sambon och de två franska bulldoggarna Bosse och Asti. På en gård bara några kilometer bort har hon sina hästar, islänningarna Glirna och Heiti. Glirna kommer direkt när Emelie kallar på henne, Heiti är lite mer reserverad. Heiti är yngst och Emelie håller på att rida in honom. Han får stanna i hagen under fotograferingen.

”Vad hästarna betyder? Förutom familjen betyder de allt.”

Emelie Nilsson

– Vad hästarna betyder? Förutom familjen är de allt. De är medicin
och terapi.

Glirna var 18 år när Emelie köpte henne.

– Hon var halt och lytt. Tillsammans tränar vi och rehabiliterar oss.

Emelie leder bort Glirna till en sten, hoppar upp och rider barbacka.

– När jag är med henne släpper alla spänningar. Det är här och nu, det är fullständig närvaro.

När Emelie var 16 år gammal dog hennes mamma i cancer efter att ha varit sjuk i tre år.

– Jag gick in på fel väg i livet då.

Hon säger att hon, drygt 20 år senare, fortfarande bär på ett tungt bagage och en trasig kropp.

– Det var så jobbigt när mamma dog, och jag har inte bearbetat det. Jag blev erbjuden hjälp, men jag var inte kapabel att ta emot den.

Foto: Kristina Wirén.

Mamman dog av äggstockscancer, och Emelie bär på samma gen. Så fort hon fyller 40 ska hon operera bort äggstockar och äggledare för att minska risken för cancer.

– Mamma dog den 19 september 2000, jag hade precis börjat på gymnasiet. Jag försökte gå i skolan, men det gick inte, jag försökte med praktik men det gick inte heller. Jag hoppade av och gick om ettan och gick klart gymnasiet, men med dåliga betyg. Sen jobbade jag som servitris, vårdbiträde och butiksbiträde tills ryggen gick sönder och jag blev akut opererad.

Då hade hon träffat mannen som blev far till hennes barn. De kom tätt, det är bara 16 månader mellan dem. Mannen missbrukade, och också hon började använda droger; amfetamin och hasch.

– Men jag skötte jobbet, och jag har aldrig kört bil påverkad av alkohol.

När hon fick veta att hon var gravid slutade hon tvärt med drogerna.

– Men THC, som är den aktiva substansen i hasch, sitter kvar i kroppen länge, så jag åkte dit för drograttfylla.

Hon beskriver sig som medberoende.

– Jag blev misshandlad och polisanmälde en gång, men gick tillbaka till honom och då lades utredningen ner. Det fanns inga bevis. Jag hade inte fört dagbok, jag hade inte tagit några bilder på blåmärken eller sår. Telefonen där jag hade gjort anteckningar hade han tagit.

Först när han dömdes till fängelse 2013 vågade hon lämna honom.

– Vi var gifta. Tyvärr. Så det var ett halvårs betänketid.

Efter hot både under fängelsetiden och efter frigivningen lever hon med skyddad identitet.

– Jag trodde att man typ skulle vara jagad av Hells Angels eller Livets Ord för att få skyddad identitet. Det är jättebra med det skyddet, men det är samtidigt besvärligt i dagens digitala värld. Jag finns inte.

Var exmannen finns idag har hon ingen aning om.

– Vad jag såg hos honom? En själ som behövde hjälp, en människa i nöd. Jag hade så svårt att ta hand om mig själv, så jag skyddade mig genom att hjälpa andra. Jag skulle ta honom ur missbruket. Och jag trodde på kärn­familjen. Men jag tvingades välja barnen eller honom.

På vänster handled bär hon frälsarkransen, ett armband som består av 18 pärlor som symboliserar olika aspekter av livet. Frälsarkransen är skapad av biskop emeritus Martin Lönnebo.

– Jag köpte det igår. Gudspärlan betyder hela livet, jagpärlan om att se sig själv, kärlekspärlan om att ge och få kärlek.

”Jag vet inte om jag är troende, men jag vill veta mer.”

Emelie Nilsson

Tidigare i år omkom hennes lillebror i en olycka. Med tanke på hur det blev när mamman dog insåg hon att hon behövde hjälp.

– Kön till psykologen är lång. Så jag ringde Svenska kyrkan en torsdag och fick tid på söndagen, och kände att det är kanske det här jag behöver. Jag pratar med en präst varannan vecka. Det är inte så stelt som hos en psykolog och det är ingen som predikar. Nu ska jag gå en kurs; Sju steg i kristen tro. Jag vet inte om jag är troende, men jag vill veta mer.


På ena armen har Emelie
en tatuering där det står ”learn from the pain”, lär av smärtan. Emelie har en ärftlig ledsjukdom, EDS, eller Ehlers-Danlos syndrom. Hon har hypermobilitet, överrörlighet, som innebär att lederna är instabila. Hon pekar på ärr vid axlarna, de är opererade sedan de åkt ur led ett antal gånger, och hon är även opererad i ryggen, i båda knäna och i ena handen.

– Jag var 24 år innan jag fick min diagnos. Jag blir lätt muskeltrött. En bra dag har jag inte så ont, men det är mycket som jag inte kan göra. När jag var ung fick jag höra att ”när du blir äldre stelnar lederna till och det går över av sig själv”, men så var det inte. Förutom att jag ständigt har värk måste jag försöka hålla lederna på plats. Jag kan inte ge mig ut och springa till exempel, men jag har en fantastisk sambo och fantastiska svärföräldrar som hjälper mig.

”Min dröm är en liten gård där jag kan arbeta terapeutiskt med barn och ung­domar som har haft det svårt.”

Emelie Nilsson

Som barn höll hon på med gymnastik, men tvingades välja mellan gymnastik och ridning.

– Ridning är jättebra för mig, det är statiskt och tungt.

Emelie är sjukskriven, men vill börja jobba igen.

– Min dröm är en liten gård där jag kan arbeta terapeutiskt med barn och ung­domar som har haft det svårt.

Mer från Accent