Enligt den nya statistiken vårdas allt färre på institution för sitt missbruk. Den nedåtgående trenden gäller dock inte de som tvångsvårdas enligt LVM, lagen om vård av missbrukare.
Den minoritet som tvångsvårdas är lika stor som tidigare, men de som vårdas är yngre. Medianåldern har sjunkit från 43 till 34 år mellan 2010 och 2016.
– De som vårdas enligt LVM har blivit klart yngre. Det är påtagligt, men exakt vad det beror på är svårt att säga. Kanske prioriterar kommunerna annorlunda. Det kan också vara så att de yngre tidigare vårdats på HVB-hem, men många av de hemmen har ändrat inriktning och tar numera emot ensamkommande flyktingbarn i stället, säger Therese Reitan, som under flera år varit forskningsledare på Statens institutionsstyrelse och numera delar sin tid mellan Stockholms universitet och Södertörns högskola.
En annan förändring som Socialstyrelsens rapport visar är att andelen som vårdas för alkoholmissbruk, som tidigare var vanligast, har minskat kraftigt. Nu är det i stället narkotika- eller blandmissbruk som klienterna vårdas för.
– Det hänger ihop. Äldre har oftare alkohol, kompletterat med lite bensodiazepiner, som sin drog. Yngre är oftare blandmissbrukare. Om klienterna blir yngre så ändras missbruksmönstret automatiskt i gruppen. Det behöver inte betyda att blandmissbruk har blivit vanligare i befolkningen, säger hon.
Män är i majoritet bland de som omhändertas via LVM, men i de yngsta åldersgrupperna är kvinnorna flest.
– Det behöver inte heller bero på att de blivit fler eller att deras missbruk blivit värre. Det är en väldigt selekterad grupp som far väldigt illa. De hänger ofta med äldre killar och fastnar snabbare i tungt missbruk. De är dubbelt utsatta; ofta sexuellt utnyttjade och med självskadebeteende. De här tjejerna kan ha vårdats inom psykiatrin tidigare. Den psykiska ohälsan är stor i gruppen. Att det är svårt att få hjälp via BUP (barn- och ungdomspsykiatrin) kan spela in. Om psykiatrin prioriterar annorlunda eller belastas hårdare så kanske de hamnar i missbruksvården i stället, säger hon.
Enligt Therese Reitan är antalet platser på LVM-hemmen ganska konstant.
– Ja, det rör sig om cirka 350–370 platser. Det har varit lika många sedan de stora neddragningarna på 1990-talet.
Vart tar då de äldre vägen?
– Jag skulle kunna föreställa mig att de hamnar på härbergen och i mindre behandlingsintensiva stödformer. Någon måste ju flytta på sig om nya grupper kommer in, säger hon.