En del av svenska folket vaknade måndagen den 12 september till ett valresultat de jublade över, andra kände snarare kalla kårar ila längs ryggraden. Oavsett vilken del vi tillhör kan vi utgå från att vår hundraåriga demokrati står inför stora utmaningar under den kommande mandatperioden. Och vad man än tycker om valresultatet så är demokrati det styrelseskick vi har. Och trots sina svagheter så känner jag inte till något bättre alternativ.
”Alla vill tydligen inte ha ett bildat folk. Inte ens alla politiker som går till val i en demokrati.”
Enligt regeringsformen (den grundlag som utgör grunden för vår demokrati) utgår all offentlig makt i Sverige från folket, och riksdagen är folkets främsta företrädare. Ett faktum värt att begrunda. För som majoriteten röstar får vi leva. Med makt kommer (eller bör i alla fall komma) ansvar. För att utöva makt och ta ansvar på ett rättssäkert sätt krävs kunskap – inte bara hos de förtroendevalda politikerna, utan också hos oss som genom att rösta väljer våra företrädare.
En demokrati värd namnet är beroende av kunniga, välinformerade, och reflekterande samhällsmedborgare. Medborgare med tillgång till ett fritt informationsflöde och verifierbara källor, och som använder sin frihet att yttra sig och söka ny kunskap hela livet. Demokrati kräver ett bildat folk, vilket förutsätter folkbildning; som studieförbund, folkhögskolor och bibliotek.
”Saken är att vi behöver mer folkbildning – för demokratins skull.”
Idag hotas folkbildningen av stora ekonomiska neddragningar till följd av politiska förslag. Alla vill tydligen inte ha ett bildat folk. Inte ens alla politiker som går till val i en demokrati. För en del känns det kanske enklare att mangla ut populistiska budskap till vilsna väljare än till ett bildat folk? Men saken är att vi behöver mer folkbildning – för demokratins skull.