För över tjugo år sedan så köpte jag en knapp på en punkspelning med texten “USA ut ur världen”. Det var dels en lustig överdrift men också en nickning till kritiken till USA:s imperialistiska krig under 1900-talet. Vietnam och Sydamerika hade ersatts av Afghanistan och Irak. Så ut ur världen med era krig. Det kändes rimligt då.
Idag känns det som att den önskan är närmare att besannas än någonsin. Men känslan är långt ifrån positiv. USA har återvalt en president som står för isolationism och som under sin förra mandatperiod vände internationella allierade ryggen. Risken är stor att USA inte längre kommer vara den motvikt till Ryssland och Kina som behövs för en balans på den internationella arenan. Det har också följdverkningar för situationen i Mellanöstern som är svåra att förutspå.
Jag oroas för världen efter dagens valresultat. Men jag oroas också specifikt för demokratin. Något har varit i förändring de senaste åren. Jag skulle själv, för enkelhetens skull, sätta en startpunkt 2016 när det var uppenbart att det är fullt möjligt att bli vald till president i västvärldens mäktigaste land även om man blir påkommen med att ljuga, skryta om sexuella övergrepp och inte verka särskilt intresserad av demokrati. Men även i andra länder har demokratin backat de senaste åren.
Att förneka valresultatet 2020 är kanske det mest uppenbara exemplet på förakt för den demokratiska processen. Men USA visar också att demokrati är mycket mer än en lapp i en låda vart fjärde år. Väljarna måste ha tillgång till information som gör det möjligt för dem att ta ställning. Där krävs ett fungerande utbildningssystem, kunskap om källkritik, en levande och ärlig debatt, fristående och balanserad journalistik och folkbildning.
Demokratin dör inte med en skräll där fria val plötsligt avskaffas. Den dör sakta av små ingrepp som begränsar medborgarnas deltagande i samhällsutvecklingen. Sett var för sig är det kanske inte förändringar som väcker anstöt, men tillsammans skapar de en situation där medborgare och civilsamhälle allt mer utestängs från politiken.
När USA nu valt riktning behöver vi vara uppmärksamma på de små ingreppen och vara beredda på att ta strid mot dem, även när det får oss att framstå som “demokratiextremister”.
Demokrati är ju egentligen ganska tråkigt och omständligt. Det leder till osexiga kompromisser och bitvis dålig stämning när man ska samsas med folk som har en helt annan åsikt. Men det stöket och den oredan det som för oss framåt i en så acceptabel riktning som möjligt. En politisk process som stormar fram med en illusion om enighet är bra mycket farligare.
Jag klandrar inte mitt femtonåriga jag för att vilja kasta ut USA ur världen. Han levde i en annan tid och var väldigt förbannad på orättvisor. Men idag är en skrämmande dag för alla som bryr sig om demokratins tillstånd i världen.