Ralph Andersson och Thomas Barrö­gårdh Fahlquist i samspråk framför Dagöholms entré. Foto: Kajsa Juslin.

”Jag har fått livet tillbaka”

Ralph Andersson kom efter 30 år av drogberoende till IOGT-NTO:s behandlingshem Dagöholm. Idag är han drogfri.

IOGT-NTO:s kongress beslöt 2013 att Dagöholm skulle sluta ta emot klienter som medicineras med opioider för att hålla sitt beroende under kontroll, så kallad läkemedelsassisterad behandling, LARO. Istället skulle Dagöholm bli ett drogfritt behandlingshem och erbjuda en hel vårdkedja, från avgiftning till utslussning i samhället. Avgiftningen har nu funnits i ungefär två och ett halvt år.

– Det är stora fördelar med att ha avgiftning på plats. Tidigare fick vi ju skicka hem klienter som kom hit påverkade, trots att de kanske var väldigt motiverade, säger Thomas Barrögård Fahlquist, verksamhetschef.

Han anser att man måste ta vara på motivationen.

– Får man inte plats för behandling med detsamma försvinner motivationen. Måste man vänta på att få komma hit tills man är avgiftad så kanske man inte kommer alls, säger han.

Även för dem som återfaller är det bra.

– Återfall är ju mer regel än undantag i den här sjukdomen. Nu kan de ringa och be att vi ska komma och hämta dem om de tagit ett återfall. Återfall kan annars vara förödande eftersom de är så fyllda av skam.

”Får man inte plats för behandling med detsamma försvinner motivationen.”

Thomas Barrögård Fahlquist

Avgiftningarna är ofta korta, från tre till tio dagar. Eller så handlar det om fyra–sex veckors nedtrappning. Allt beroende på drog.

På avgiftningen är rummen enkla och avskalade.

– Det ska vara lugnt och lättstädat och inte så mycket intryck. Och så ska det finnas tillgång till personal hela tiden. Många uppskattar att komma hit. Regionernas avgiftningar är ofta inhysta i psykiatriska kliniker. Där är det vanligen en blandning av psykiskt sjuka och personer som är beroende.

Under coronapandemin har många regioner stängt sina avgiftningar för
att sjukvårdsresurserna behövts på annat håll.

– Så vi har haft några klienter här som vi annars inte skulle ha fått hit.

Sedan Dagöholm slutade ta emot LARO-patienter har ekonomin försämrats.

– Vi har väl gjort ett ekonomiskt tapp på 20–25 procent.

Enligt Thomas Barrögård Fahlquist tar allt färre behandlingshem emot LARO-patienter.

– De har ofta ett svårare beroende och deras motivation är i allmänhet sämre. Det blir mer oroligt runt dem. De för ofta med sig även andra droger, vilket kan vara svårt för de andra klienterna att stå emot. Det är lättare att bedriva kvalificerad behandling utan LARO-patienter.

– Det är ett tryggare behandlingsklimat för klienterna här nu. Suget triggar gärna igång när några får medicin.

Ralph Andersson har fått arbete som målare på Dagöholm. Foto: Kajsa Juslin.

Helt okomplicerat tycker han dock inte att det är.

– Om man ser det ur ett större humanistiskt perspektiv så exkluderar vi ju en stor målgrupp som behöver hjälp.

Också Dagöholms klienter har ett gravt beroende.

– I genomsnitt är de här tre månader, men egentligen krävs flera års insatser. För några är det ett livslångt arbete.

Även den som får kämpa hela livet kan få en god livskvalitet menar Thomas Barrögård Fahlquist.

– Man kan bygga ett väldigt bra liv, men en gnutta förmåga att känna tillit måste man ha kvar, för man behöver hjälp av andra. De egna resurserna är viktiga, men det måste också finnas en förmåga hos den som ska jobba
med klienten.

Hur går det för era klienter när de åker härifrån?

– Vi har egentligen ingen aning om vad vi har bidragit till. Om det går bra för en klient så kan det bero på att tillit och förtroende har byggts upp i en tidigare behandling. Eller så har vi bidragit till att bygga en bas av förtroende som klienten har nytta av längre fram.

På Dagöholm arbetar man relationsorienterat med KBT-program, både i grupp­terapi och enskild psykoterapi, mindfulness och NADA (en öron-akupunktur för att lindra abstinens och bli lugn och avslappnad).

– Det har visat sig fungera bra på klienter med ADHD. Vi har även börjat utveckla ett minnesträningsprogram. De som är här har också sysselsättning i trädgården, verkstaden eller inne i köket.

”Jag har fått tillbaka livet.”

Ralph Andersson

Som ett led i att erbjuda en hel vårdkedja samarbetar Dagöholm med Alltjänst i Sörmland AB, ett socialt företag som drivs av IOGT-NTO. En av dem som fått anställning där är Ralph Andersson, som var den första klienten någonsin på Dagöholms avgiftning. Han dyker upp iförd bakåtvänd keps och målarkläder. I handen har han en hink med färg.

– Jag var först på ett behandlingshem i Bollnäs som jobbade med tolvstegsprogrammet, men det passade inte mig. Det är här jag har fått chansen, säger han.

Ralph Andersson kommer från Kungsör. Kommunen betalade hans vistelse på Dagöholm, först en månad på avgiftning och sedan tre månader i behandling.

– Jag har hållit på med droger i trettio år, främst med morfin, men även andra opioider. Det var en tuff avgiftning. Jag mådde så dåligt och hade egentligen velat ha en längre avgiftning, säger han.

– Ja, svetten rann, du var grön i ansiktet och svart i blicken. Det var en av de värsta abstinenser jag sett, fyller Thomas Barrögård Fahlquist i.

Ralph Andersson är ganska lång, kanske 185 centimeter, men när han kom till Dagöholm vägde han bara 60 kilo.

– Jag har fått tillbaka livet, även om det fortfarande kan var tufft.

Ralph Andersson. Foto: Kajsa Juslin.

Han är utbildad målare och ville gärna måla, vilket inte ingår i de vanliga sysselsättningarna på Dagöholm.

– Du ville att jag skulle hjälpa till i köket, men det ville inte jag, säger han vänd till Thomas Barrögård Fahlquist.

Istället fick han börja måla där det behövdes på Dagöholm.

– I början var det färg överallt, både på dig och på andra ställen där det inte skulle vara, men nu går det bra. Du har gjort jättefint här, säger Thomas Barrögård Fahlquist.

Eftersom det alltid behövs målas någonstans på en stor gård med många träbyggnader, fick Ralph Andersson anställning på Dagöholm som målare
via Alltjänst.

– Han är anställd på Alltjänst och vi köper hans tjänster av dem. Det är
en speciallösning för att vi behöver någon som målar. Vi kan ju inte anställa alla våra klienter, säger Thomas Barrögård Fahlquist och tillägger att Dagö­holm fått ett långt tackbrev av Kungs­örs kommun.

Ralph Andersson bor på Dagöholm och betalar själv mat och hyra.

– Nu har jag varit anställd i två år och fått ordning på min ekonomi. Snart är jag skuldfri. Kronofogden är bortkopplad. Jag har inte ens något att göra med socialt­jänsten eller försäkringskassan längre. Jag är fri! Det är er förtjänst, säger han till Thomas Barrögård Fahlquist.

Ralph Anderssons beroende började med att han fick huvudvärk, kanske på grund av färgerna han jobbade med, och fick starka tabletter.

– De nya färgerna är mycket bättre och huvudvärken också. Jag tar en alvedon emellanåt, men annars tar jag aldrig någon medicin.

LARO-behandling har aldrig lockat Ralph Andersson.

– Metadon är inget för mig. Jag ville ju bli fri. Om andra här hade fått metadon skulle jag nog ha blivit sugen i början, men inte nu. Jag håller mig undan.

Mer från Accent

Accent använder cookies i syfte att förbättra sajtens innehåll och funktionalitet. Läs mer om hur vi använder cookies och hanterar personuppgifter.

Läs mer