Ett brevsvar i Accent nummer 8/12, skrivet av undertecknad, har väckt en del uppståndelse. Under mina tre år som chefredaktör har jag aldrig tidigare fått så många brev och telefonsamtal om något vi publicerat.
Bakgrunden är denna: I numret innan råkade vi illustrera en notis om norsk narkotikapolitik med en dansk flagga. Hur det där egentligen gick till är högst oklart – ALLA som korrläste sidorna missade det:
När tidningen kom ut fick vi ett mejl från Ellen Bjølseth på Forut i Norge som med gott humör och glimten i ögat påpekade misstaget. Hon påpekade bland annat att Norge inte tillhört Danmark sedan 1814, och berättade att hon tillsammans med kollegorna haft väldigt roligt åt Accents misstag.
Och vi bjuder ju gärna på oss själva. Så när det var dags att publicera svar i tidningen såg det, som många av er vet, ut så här:
Redan några timmar efter att tidningen kommit ut till läsarna i fredags så förstod jag att ironin inte riktigt… gått fram. Tre-fyra mejl redan under eftermiddagen, några till under helgen och ett ganska argt telefonmeddelande har alla påpekat att vi publicerat fel flagga IGEN! Några var mest hjälpsamma, andra riktigt förbaskade. En läsare tycker att det är heltokigt att över huvud taget skoja med nationalsymboler.
Lärdomen av detta? Ironi är nästan omöjligt i tryck. Kanske speciellt när orden kommer från tidningens chefredaktör – som nog aldrig tidigare under Accents långa historia använt spalterna för ironisera över egna tillkortakommanden.
Så kära läsare: Jo, jag vet hur Norges flagga ser ut och jag har den största respekt för våra grannar i väst. Jag älskar Norge!
Jag är helt enkelt bara en kass korrläsare med ett sinne för humor som bevisligen inte alltid delas av min omgivning. Och jag tycker fortfarande att svaret med den Isländska flaggan är ganska kul…
Uppdaterat: En läsare påminner mig om Tage Danielssons tacktal från de färgblindas förening:
”Eders Majestät! Tillåt mig, en enkel medborgare ur folkets led att å DFF:s vägnar framföra ett hjärtligt tack för den svenska fana vi idag fått mottaga. Den kära gröna duken med det rosa korset kommer å varje allmän flaggdag att vaja från sin bländlila stång på De Färgblindas Förenings friluftsgård. Tack, tack!”