Samma soliga vårdag som en man i en stulen lastbil mejade ner människor längs Drottninggatan i Stockholm, klev min vän Anne-Lie Vainik ut från Linnéuniversitetet i Växjö som nybakad doktor i socialt arbete. Glädjen efter att efter flera års hårt arbete ha klarat disputationen med glans, förbyttes i ett slag i sorg och oro när nyheten om terrordådet som kostade fyra människor livet nådde fram.
Kvällen därpå var det förberett för doktorsfest – i en lokal på just Drottninggatan. Den första tanken var att det var omöjligt att bjuda till fest denna sorgens dag. Men efter ett tag växte sig i stället förvissningen stark att terrorister inte ska styra hur vi lever våra liv; det är ju precis det de vill. Och deras metod är våld och skräck. Så det blev fest – en hejdundrande fest, där vi tillsammans gjorde vårt bästa för att återerövra Drottninggatan. Med samtal, skratt, allvar, musik och dans. Gemenskapen och värmen kändes värdefullare än någonsin.
Två av gästerna var Staffan Hübinette och Olle Rockström från IOGT-NTO:s folkhögskola Tollare. Under middagen höll de tillsammans ett tal till festföremålet. Det var nämligen hos dem på Tollare som Anne-Lie utbildade sig till socialpedagog. Talarna öste lovord över sin forna elev, och hennes respons till dem berörde mig extra starkt just den här dagen:
”Jag började min karriär med att skolka mig igenom högstadiet, men så kom jag till Olle och Staffan på Tollare folkhögskola. Ni fick mig att tro på att jag kunde skriva, att jag hade något att säga. Det var fantastiskt. Det ÄR fantastiskt.”
För min övertygelse är att det är just ett sådant samhället vi vill ha, ett samhälle som vi tillsammans ska göra allt för att förbättra och värna. Där människor kan lära, växa och utvecklas – i frihet, öppenhet och gemenskap.