Sylvia är 88 år och medlem i IOGT-NTO sedan länge. Hon kommer från en stor familj och står sina syskon och deras barn nära. En dag får hon ett långt mejl från en av släktingarna som förklarar att Sylvia gått för långt när hon föreslagit att 18-årsfirandet av familjens son skulle vara alkoholfritt.
– Jag hade föreslagit att vi skulle införa en ny sed och skåla i alkoholfritt, berättar hon för Accent.
I brevet förklarar släktingen att hon förstår att det är av omtanke Sylvia kommit med förslaget, men att de ändå tagit illa upp. Sylvia blir ledsen och förvånad över hur hon uppfattats.
– Jag tycker inte att jag varit fördömande eller tjatat för ofta, utan tagit upp det nu och då.
Det handlar inte heller om att Sylvia tycker att familjen i fråga dricker för mycket.
– Men alkohol är förrädiskt och lömskt, så jag blir orolig, även om de dricker måttligt.
Sylvia, som inte vill ha med sitt efternamn i tidningen, tror inte att hon kommer att ta upp frågan om alkohol igen.
– Jag förstår nu att jag har sagt tillräckligt.
Hon är tacksam över att släktingen hörde av sig och att de nu har rett ut det hela.
– Det var svårt för mig att de tog det på det sättet, men min släkting betonar att jag är lika älskad ändå. Hon är en helt underbar människa och skulle aldrig gå och bära på något utan att säga det. Det är viktigt att man pratar ut ordentligt och inte gömmer undan något.
Många kan nog känna igen sig i Sylvias berättelse. Är det så att frågan blir känsligare när en nykterist tar upp den? Karin Hagman, vd på Systembolagets dotterbolag IQ, tror att det kan vara så.
– Att man gjort ett livsstilsval som är annorlunda än de andras, och bryter mot normen kan i sig vara provocerande. Är man nykterist måste man kanske tänka ett varv till på hur man formulerar sig, säger hon.
Hon menar att det bästa sättet att ta upp frågan, vare sig man är orolig för någon annans konsumtion eller bara vill ifrågasätta alkoholens roll, är ur ”jag-perspektivet”.
– Utgå från dig själv. Vad är det du sett som oroar dig, eller vad är det du känner? Visa att ”Jag bryr mig om dig, och jag ser det här.”
”Att man gjort ett livsstilsval som är annorlunda än de andras, och bryter mot normen kan i sig vara provocerande.”
Karin Hagman
Påhopp och pekpinnar är ingen framkomlig väg.
– Undvik det genom att prata utifrån dig själv. Fråga också hur den du pratar med upplever det. De flesta som söker hjälp gör det för att någon annan uppmärksammat att de dricker för mycket.
Karin Hagman menar att det räcker långt att vara en god förebild.
– Genom att vara en förebild så visar man på ett annat sätt att vara. Man visar att det går att låta bli att dricka. Att vara närvarande och nykter på en tillställning där andra dricker visar att det finns en annan väg.
Sedan nöjer sig kanske inte omgivningen med det.
– Människor som själva dricker kan ifrågasätta ditt val eller börja försvara sin egen konsumtion. Då gäller det att förklara att ”Jag har gjort mitt val för att…”, utan att tala om hur andra borde göra.
Om man vill förekomma att en situation blir alltför alkoholcentrerad har Karin Hagman flera tips.
– Ta upp frågan i god tid. Det är viktigt att välja tillfälle och inte göra det i en stressad situation i sista minuten.
Hon tycker också att man själv kan ta ansvar för att det alltid finns alkoholfria alternativ.
– Man kan också vara den som tar initiativ till alkoholfria aktiviteter. Det finns mycket man kan göra där alkohol inte alls passar in.
”Genom att vara en förebild så visar man på ett annat sätt att vara”
Karin Hagman
Hon tycker att det är viktigt att alla får vara med på samma villkor.
– Det är viktigt hur vi är mot varandra, att alla kan få göra som de vill.
Inför högtider blir frågan extra aktuell för många, tror Karin Hagman.
– Ta upp frågan i god tid, helst innan ni börjar planera vem som ska göra vad. Se till att det finns alkoholfria drycker framme. Och tänk på att du är en förebild bara genom att vara med.