Sedan årsskiftet har Blue Cross i Kenya utvidgats med ytterligare ett center. Det ligger i Bandani, ett slumområde utanför Kisumu (en stor stad med många industrier), dit folk kommer från hela landet för att hitta arbete.
– Blue Cross driver ett jättefint och genomarbetat projekt grundat av Ishmael Shem i Kisimu. Tillsammans med norska Blå korset har vi varit med och byggt upp och stöttat dem ända från början, säger Maria Bergqvist, kommunikatör på IOGT-NTO-rörelsens internationella verksamhet IOGT-NTO Movement.
Hon har nyligen kommit hem från ett besök i Kenya tillsammans med SVT, som var där för att göra ett inslag om verksamheten inför Världens barn-insamlingen i höst.
– På Blue Cross jobbar de för att stärka barnen och öka deras självkänsla och förmåga att uttrycka sig genom konst, sång och dans. De vill att barnen ska utvecklas genom att ha roligt. Sedan arbetar de också politiskt för att försöka minska alkohols och andra drogers påverkan på barnens liv. De är som Junis, UNF och IOGT-NTO:s drogpolitiska del i ett, säger hon.
Under besöket träffade de en student som vuxit upp på Blue Cross.
– Han hade varit hemlös och bott på centret. Nu går han på universitetet. Under utbildningen har han kommit tillbaka på loven och jobbat på Blue Cross.
Bandani ligger på motsatt sida av staden som det ursprungliga Blue Cross centret.
– Bandani ligger längs stora vägen och saknar rinnande vatten och avlopp. Det är en oplanerad bebyggelse och många bor i skjul av plåt. När vi var där i april var det väl 34 grader i skuggan, så man kan ju föreställa sig hur varmt det blir i plåtskjulen mitt i sommaren.
Blue Cross har inget eget hus i Bandani.
– De har hyrt in sig i bottenvåningen på ett Safe house, med grindar och galler för dörrar och fönster. Det behövs för datorernas skull.
I projektet deltar 150 barn. De kommer dit efter skolan och på helgerna.
– De har valts ut för att deras familjer har problem med alkohol eller narkotika. Med barnen pratar de mycket om livskunskap; om droger, vikten av mat och sömn och om relationer, men också om vad man är duktig på. Mycket handlar om den mentala hälsan. De fokuserar på positiva saker och barnen får lära sig att uttrycka det. Det stärker deras självkänsla, säger Maria Bergqvist.
Att barn ska få säga vad de tänker och känner går dock inte alltid i linje med skolans syn.
– Skolan är väldigt auktoritär, så att träna barnen på att höja sin röst och uttrycka sig kolliderar med det. För att öka förståelsen försöker projektet involvera både föräldrar och lärare. Man har också tagit fram en lärarhandledning som blivit en del av läroplanen och man utbildar vuxna som i sin tur ska lära andra.
Mycket tid på centret ägnas åt kultur.
– De teckningar som barnen gör, och den information de får, tar de sedan med sig hem. Många föräldrar får sig en tankeställare när de ser materialet. Vi var hemma hos en flicka där mamman förstått att hon försakat sin dotter när hon sett en teckning som dottern gjort och hängt upp på väggen. Mamman hade inte slutat dricka helt, men hade slutat att gå ut och dricka med sina vänner.
I en annan familj var det pappan som ändrat sitt beteende.
– Tidigare kom han ofta hem berusad och bråkade med familjen. Han hade inte heller slutat dricka, men enligt familjen smyger han sig numera in när han kommer hem efter en utekväll. Och han börjar inte bråka.
Tio datorer har köpts in till det nya centret.
– Det är så stort för dem. Och det bidrar både till att barnen vill komma till centret och att föräldrar vill skicka dit sina barn. De får lära sig att handskas med datorerna och enklare programmering. Charles, en av lärarna där, uttryckte det så bra. Han sa att talang är jämnt fördelad, men möjligheter är det inte. Tanken med datorerna är att barnen ska ges en möjlighet som de inte skulle fått annars och väcka en känsla av att nya dörrar öppnas för dem.
Blue Cross ordnar informationsmöten en gång per kvartal, och en gång i månaden går de ut och knackar dörr.
– Då ställer de frågor om vilken relation invånarna har till alkohol och informerar om lagen. De ser också om någon verkar behöva hjälp.
Enligt lagen måste man ha licens för att sälja alkohol och man får till exempel inte sälja för nära skolor. Men många känner inte ens till lagen och andra struntar i den. Det är inte ovanligt med hemtillverkning av alkohol.
– Vi fick följa med till ett ställe där de tillverkar öl. De tar vattnet från en bäck där det flyter blöjor och gamla sopor. Det händer att människor dör efter att ha druckit ölen på tom mage. Jag pratade med en kvinna som brygger öl och hon undrade vad jag tyckte att hon skulle göra i stället? Hon måste försörja sina barn på något sätt.
Inte heller myndigheterna tycker alltid att det viktigaste är att skydda befolkningen.
– Efter våra dagar här har vi sett att implementering av lagstiftningen möter många hinder. Olika intressen står mot varandra och vi har förstått att det även förekommer korruption. Ett annat problem är att en licens som är utfärdad i ett område kan användas för att starta verksamhet i ett annat, trots att företaget kanske aldrig skulle fått licens där.
Maria Bergqvist tycker ändå att det är bra att Kenya har en restriktiv alkohollagstiftning.
– Det är jättebra att den finns, men implementeringen fungerar inte som det var tänkt, och kunskapen om reglerna är alldeles för dålig.