Världshälsoorganisationens, WHO, styrelsemöte i januari antog förslaget till en ny global alkoholplan och rekommenderar medlemsländerna att rösta för förslaget vid Världshälsoförsamlingens (WHO:s högsta beslutande organ) möte i maj. Den förra antogs 2010 och det har suttit långt inne att få fram en ny plan.
Över hundra länder deltog när beslutet diskuterades och mer action i alkoholfrågan efterfrågades från flera håll. Från medlemsländerna gjordes 27 uttalanden om alkohol och politik. Det gjordes även grupputtalanden – vilket innebär att sammanlagt över hundra länder uttalade sitt stöd för en skärpt alkoholpolitik.
– Det är en tydlig reaktion mot alkoholindustrin för att skydda medborgarna från industrins påverkan, säger Pierre Andersson, policyrådgivare IOGT-NTO-rörelsen.
Alkoholindustrin har motarbetat förslag till skärpta regler medan nykterhetsrörelsens företrädare arbetat för skärpta krav i syfte att motverka alkoholskador. På sajten The Drink Business varnar alkoholindustrin för negativa effekter på marknaden som de menar är ”extremt farliga”. De kallar WHO:s rekommendationer för ”dogmatiska”, och sina meningsmotståndare för ”odemokratiska och stalinistiska”.
Den internationella nykterhetsorganisationen Movendi (där IOGT-NTO är medlem) hänvisar å sin sida till en rapport från La Trobe University som visar hur alkoholindustrin systematiskt arbetar för att underminera och urvattna globala policies som har till syfte att minska skador orsakade av alkohol.
– Vi är väldigt glada över de mycket positiva reaktionerna från medlemsstaterna, eftersom vi i IOGT-NTO-rörelsen och Movendi har jobbat tillsammans med detta i många år, säger Pierre Andersson.
– Vi har talat med WHO:s medlemsländer, och varit med vid konsultationer. Vi tycker att vi kan se tydliga avtryck av vad vi fört fram, bland annat i den baltiska gruppen, och i Movendis arbete i Slovakien och den Afrikanska unionen.
Pierre Andersson menar att WHO:s styrelsemöte måste betraktas som en framgång; att medlemsländerna pekar tydligt på alkohol som faktor för ohälsa att det inte finns någon säker nivå för alkohol, samt stöd för planen och för att det behöver göras mer inom alkoholområdet. Men planen har också svagheter enligt honom.
– Vi är bekymrade över alkoholindustrins roll i handlingsplanen. I planen anges områden där alkoholindustrin får en roll på samma nivå som civilsamhället, WHO-sekreteriatet, forskare, och medlemsländerna. Vi menar att alkoholindustrin ska hållas utanför, säger han.
Pierre Andersson och Maik Dünnbier, ansvarig för strategi och påverkansarbete på Movendi International, är därför kritiska till att WHO även i fortsättningen kommer att ha så kallade dialogmöten med alkoholindustrin två gånger om året.
– Det vill vi ha bort. Vi jämför med tobaksindustrin, där är det reglerat att vi inte ska ha möten etcetera med dem. Det är inte heller rimligt att alkoholindustrin ska få fortsätta att påverka WHO och medlemsländerna, säger Maik Dünnbier.
De är även kritiska till formuleringen ”skadligt bruk av alkohol”.
– Det är ett begrepp som inte används rätt idag, det blir gärna att man talar om ”ansvarsfullt bruk” som motsats till ”skadligt” – och det vet vi ju att det gynnar alkoholindustrin. Vi har talat med femtio länder och några av dem för industrins talan, och gör deras smutsiga arbete. Vi har till exempel ett stort europeiskt land med stor vinindustri, där alkoholindustrin är väldigt aggressiv mot WHO, säger Maik Dünnbier, som starkt ifrågasätter alkohollobbyns språkbruk i artikeln i The Drink Business.
– När vi talar med WHO måste vi uttala oss evidensbaserat och respektfullt. Det borde alla parter göra om de vill uppfattas som seriösa, säger han.