I sommar är det fotbolls-VM och nu har Socialdemokraterna i Stockholm stad presenterat hur man ska maxa fotbollsfesten! Det blir… mer alkohol! Väldigt märkligt när man tänker på det. Eller kanske är det inte så märkligt egentligen, utan bara väldigt invant. Så fort det handlar om sommar, fotboll, festivaler, konserter eller en kväll på uteservering verkar alkoholen automatiskt få vara stjärnan. Den beskrivs som stämningshöjare, motor och nästan som en förutsättning för att människor ska vilja samlas.
Det är den bilden som gång på gång återkommer. Ibland drivs den av mediernas sätt att rapportera. Ibland av politiker som verkar ha svårt att föreställa sig fest, gemenskap och stadsliv utan alkohol i centrum.
Samtidigt vet vi att alkoholkonsumtionen i Sverige har minskat under lång tid, särskilt bland yngre. Fler väljer att dricka mindre, mer sällan eller inte alls. För många unga är alkohol inte längre det självklara navet i det sociala livet. Ändå märks den förändringen förvånansvärt lite i hur media, politiker och offentligheten pratar om stadslivet.
Det blev extra tydligt för någon vecka sedan när Socialdemokraterna i Stockholms stad gick ut och uppmanade stadens krögare att söka tillstånd för att servera alkohol senare under fotbolls-VM i sommar. Budskapet som gick ut var ungefär: nu är det folkfest, alltså behövs mer alkohol.
Men när jag ringde och pratade med Emilia Bjuggren (S) som var personen bakom utspelet visade det sig att bilden var större än så. Hon hade flera idéer om hur Stockholm skulle bli mer attraktivt under VM: storbildsskärmar i parker, prova-på-fotboll på olika platser och en inbjudande stämning för fler. Alkoholen var alltså inte hela tanken. Ändå blev det just den vinkeln som medierna plockade upp. Hon berättade till och med att hon i intervjuer med medierna hade berättat om alla planer, men fick inga följdfrågor på det som inte handlande om alkohol.
Det säger en hel del. När något stort ska hända verkar reflexen fortfarande vara densamma: längre öppettider, fler serveringstillstånd, fler platser att köpa öl på. Som om gemenskap måste serveras i glas. Som om kul automatiskt betyder mer alkohol.
Men för vilka är den föreställningen skapad? Och vilka lämnas utanför?
För om konsumtionen minskar men berättelsen om alkoholen står still, då finns det ett glapp mellan människors faktiska liv och den bild som fortsätter att upprepas. Det spelar roll. För berättelser formar också våra förväntningar. De påverkar vad som känns normalt, önskvärt och vuxet.
Men om vi menar allvar med att vilja ha en stad som känns levande, välkomnande och rolig för fler, då måste vi också våga föreställa oss en offentlighet där alkoholen inte är huvudpersonen. Då borde både medier och politiker ställa sig en enkel fråga: varför är alkohol fortfarande den givna vinkeln? Kanske är det först då vi faktiskt börjar beskriva samhället som det ser ut idag – och inte som det gjorde förr.
Ponthus Jessmor
Politisk sekreterare och pressansvarig på Movendi