Det är lätt att charmas av Frankrike. Och det med rätta. På den till synes halvsunkiga kvarterskrogen i Aix en Provence serveras redig, vällagad mat i toppklass. Smakerna sitter som en smäck – fransmännen är kräsna. En blandrashund, troligen krogägarens, spankulerar målmedvetet runt mellan borden och hoppas på att en munsbit ska falla ner på golvet och förgylla hans dag. Krumma gubbar i keps och kralliga hantverkare med händer som dasslock kommer, äter, och går. Ett litet glas vin till maten ses inte som alkohol här, utan helt enkelt som måltidsdryck. Men att avstå från vinet är inget problem. Ingen höjer på ögonbrynen för att någon bara dricker vatten. Inga sneda blickar, inget trugande. Den som vill tar vin, men inget vin går också bra.
Men vanligt vatten – även det med små bubblor – kan i längden kännas trist, smaklöst och fantasilöst. Läsk finns förstås. Men i övrigt är Frankrike helt torrlagt på alkoholfria drycker som inte smakar barnkalas. Det lär finnas god cider i Normandie, men tydligen inte i Aix. Detta upprepar sig dag efter dag, och mina fruktlösa försök att få något annat att dricka utmynnar varje gång i vatten, vatten, vatten. Jag har nog aldrig druckit så mycket vatten som i Frankrike. Hälsosamt, absolut. Kul, nej.
På det området har vi kommit betydligt längre i Sverige, tänker jag där jag sitter med min fina entrecote och mina frasiga frites, som hade landat ännu mjukare i magen med ett glas vadsomhelst utan socker och alkohol, men med smak som lyfter och förstärker det som finns på tallriken. Just på den punkten får faktiskt Frankrike noll poäng i charm.