Vi lever i en uppkopplad värld. Våra fönster mot internet – datorn, telefonen, paddan – finns alltid inom armlängds avstånd. På många sätt gör det oss till supermänniskor med kunskap och förmågor tillgängliga som tidigare generationer inte ens kunde drömma om.
Det här gör att jag läser mer än någonsin. Jag följer hundratals bloggar och nyhetssajter i Google Reader och jag får massor av intressanta och nyttiga länktips från mina nätverk i sociala medier. Jag älskar det och är ganska säker på att det här läsandet gjort mig både smartare och mer kreativ.
Men den här läsningen är annorlunda än den jag ägnade mig åt för några år sedan. Jag har de senaste åren läst färre böcker och andra långa texter – det har helt enkelt känts lite segt att växla från det snabba tempot på webben, där hela världen finns ett eller två klick bort, till den långsammare läsningen som en bok eller en riktigt lång artikel innebär.
Helt har jag förstås inte lagt av med böcker, och i höstas läste jag ”The Shallows” av Nicolas Carr. Han satte ord på mina erfarenheter och kunde dessutom förklara dem med modern hjärnforskning: Våra hjärnor är inte som man tidigare trodde ”färdiga” när vi når vuxen ålder utan tvärtom fortsatt mycket plastiska och anpassningsbara. Internet förändrar helt enkelt våra hjärnor, och en möjlig effekt är att nätet gör oss mer rastlösa.
(Det har senare kommit viss kritik mot Carrs beskrivning och det ska påpekas att samma saker också har positiva effekter på vår hjärna och vårt sätt att fungera, men jag känner verkligen igen mig i rastlösheten.)
Så: Nu tänkte jag ta kommandot över mig själv (och min hjärna) och tvinga mig till mer fokuserad långläsning. Minst 90 minuter om dagen, antingen ur en bok eller de längre artiklar som jag sparar med Instapaper.
Jag har börjat med ”Är svensken människa?” av Lars Trägårdh och Henrik Berggren eftersom jag började läsa den i… februari. Jag kör vidare med ett gäng andra böcker de närmaste 30 dagarna, sen får vi se. Någon som är intresserad av att haka på?