– För FN är narkotika en marginell fråga. Vi hoppas få upp intresset efter UNGASS. Nu har vi en situation med ökad tillgång på narkotika och ett lamslaget internationellt samfund, säger Hans Lundborg vid ett seminarium i riksdagen. Seminariet anordnades av IPU:s, Interparlamentariska unionens, svenska delegation.
Hans Lundborg är ambassadör. Under 70- och 80 talet var han narkotikasamordnare på Socialdepartementet och sedan dess har han varit engagerad i global narkotikapolitik. Han är inte imponerad av FN:s insatser.
– Det finns en utpräglad retorik om att bekämpa narkotika. Ofta förekommer hårda ord, men inte mycket blir till handling. Ska vi få frågan högre upp på dagordningen måste den med i arbetet med nya utvecklings- och hållbarhetsmål och i freds- och säkerhetsfrågan, säger han.
Nästa år hålls UNGASS 2016 (UN General Assembly Special Session) om världens drogproblem. Den förra (och första) hölls 1998. Då var fokus på ”Kriget mot narkotika”. Nu mobiliserar flera länder, främst i Sydamerika, för en legalisering.
Hans Lundborg tycker att det är märkligt.
– Tillgångsbekämpning är det som har prioriterats. Den ensidiga satsningen på kontrollpolitik har lett till maffiavälde. När kontrollpolitiken inte fungerar blir alternativet märkligt nog att ge upp. Jag kan förstå att de vill hitta enkla lösningar, men att legalisera cannabis leder ju inte till att vi blir av med maffian. Det är ju samma maffia som ägnar sig åt annan narkotika, människohandel och annat, säger han och ställer den retoriska frågan: ”ska vi legalisera allt?”
Syftet med seminariet i riksdagen var att diskutera hur Sverige kan verka för ett förbättrat samarbete kring narkotika nationellt och globalt och vilka utmaningarna är.
– Sverige uppfattas som extrema på narkotikaområdet, men då har de flesta inte förstått hur mycket vi satsar på att förebygga och hjälpa, säger Agneta Karlsson, statssekreterare hos folkhälsominister Gabriel Wikström.
Enligt dagens värd Anti Avsan, ordförande för IPU:s kommitté för FN-frågor och vice ordförande i riksdagens IPU-delegation, är en svårighet att förutsättningarna är så olika.
– Frågan måste hanteras så att skadorna minimeras i varje land som drabbas. Problemet är att det skapar polarisering eftersom grundförutsättningarna är så olika. I Sydamerika finns starka legaliseringssträvanden medan till exempel arabvärlden är mycket restriktiv. Vår ambition är att sprida kunskap för att undvika fastlåsningar och polarisering, säger han.
Esbjörn Hörnberg, ordförande i Vienna NGO committée on drugs, anser inte att motsättningarna är så stora som de stundtals verkar.
– Frågan är om det ens finns någon som stöder War on drugs? Vi har försökt strukturera de områden där vi är överens och de där vi inte är det. Det civila samhället är inte enat, men alla är emot War on drugs och dödsstraff. Vi är också överens om hälsoperspektivet, att narkotika ska få användas i smärtstillande syfte och vikten av prevention och rehabilitering. Lite mer oenighet är det kring Harm reduction och legalisering, säger han.
Erik de la Reguera har varit korrespondent för DN i latinamerika 2006–2013.
– Även om de flesta nu säger sig vara emot War on drugs så är det i praktiken den här strategin som fortfarande gäller. Tungt beväpnad militär och polis ägnar sig åt att bekämpa narkotika. Militären är inte lämpad för brottsbekämpning. De använder sig systematiskt av tortyr. Omkring halva Mexikos befolkning lever i fattigdom. Den organiserade brottsligheten sysselsätter 400 000 personer, ofta med oskyldiga uppgifter som exempelvis transporter, säger han.
Korruptionen är utbredd.
– Vid ett tillfälle intervjuade jag en kille på ett shoppingcenter. Han såg ut som alla andra i jeans och pikétröja. Skillnaden var att han hade fem tungt beväpnade vakter med sig. Han var son till en maffiaboss. Det var inte polisen han var rädd för, utan de konkurrerande organisationerna. En farbror till honom var senator vilket gjorde att de kunde operera fritt. Och det vågade han erkänna utan omsvep, säger Erik de la Reguera, för att ge en bild av situationen.
Han hävdar att narkotikabekämpningen misslyckats och rättsstaten är i kris.
– Allt fler ledande politiker i Sydamerika vill legalisera. De har dels ideologiska motiv som att varje individ har rätt till sin kropp, men också pragmatiska som att legalisering tar bort intäkter från den organiserade brottsligheten. Det är bra att förstå hur diskussionen går i Sydamerika. Många svenskar förstår inte hur accepterade de här argumenten är i Sydamerika säger han.