Smuggling

Spritbussarna fortsätter rulla

Just nu pågår rättegången i Linköpings Tingsrätt mot 18 åtalade i det så kallade spritbussmålet. Men bussarna fortsätter dagligen rulla över gränsen – fullastade med alkohol.

Alkoholsmuggling har seglat upp som en attraktiv inkomstkälla för kriminella. Upptäcktsrisken är liten och straffen låga, jämfört med andra aktiviteter som till exempel narkotikasmuggling.

– Jag jobbar som lastbilschaufför och bland mina kollegor pratas det en hel del om de här bussarna. Vi vet ju vilka de är. Vi känner igen dem. Tre gånger i veckan brukade de stanna vid IKEA i Linköping, säger Mikael Björnholm, medlem i IOGT-NTO.

Smuggelbussar filmades av TV4, vilket ledde till att de åkte fast. Mikael Björnholm berättar att hans kompis åkte med bussarna.

– Han betalade 900 kronor för en tur- och returbiljett från Linköping. Då fick han ta med 200 liter alkohol. De åkte till Heiligenhafen och stannade på en plats med 3–4 spritbutiker. Där stod de i två timmar och massor av alkohol lastades på. Min kompis fick ett fack att fylla för egen del. Alla facken plus en boggiekärra fylldes med sprit. I Helsingör steg 10 personer ombord på bussen och 500 meter efter tullen i Helsingborg klev de av.

Att alkoholen ska säljas vidare blir uppenbart när bussen stannar på sin första anhalt.

– I Viringe blir de omringade av bilar som börjar lasta över alkohol från bussen. I Mantorp upprepas proceduren, säger han.

En del av problemet är hur samhället ser på alkoholsmuggling. Allmänheten tror att det handlar om resenärer som tar en flaska för mycket och anser att det inte är så allvarligt. Myndigheterna, som känner till att problemet är större än så, har kanske inte prioriterat rätt.

– Vi har haft för mycket fokus på skattebortfallet och har glömt att fundera över vart pengarna tar vägen i stället. De som köper svarta tjänster tänker inte alltid på vilka konsekvenser det kan få, att de faktiskt gynnar organiserad brottslighet, säger Anna Björklund, sakkunnig på Tullverket till Accent.

Enligt Pia Bergman, nationell samordnare på Skatteverket, handlar det om mycket pengar. Så mycket som 2–3 miljarder kronor per år i förlorad inkomst till staten.

– Det är skitmycket pengar, men det är ändå inte den största förlusten. Värre är att kriminella nätverk får tag i pengarna och kan köpa vapen eller finansiera annan kriminell verksamhet, säger hon.

Pia Bergman tycker att attityden måste förändras.

– Attityder till smuggling och svart arbetskraft är samma sak. Vi måste bli medvetna om att vi handlar i den ena eller den andra ekonomin. 200 sjukhussängar eller 150 kalshnikov –  det är vad vi har att välja mellan, säger hon.

Pia Bergman anser att sekretessen är ett problem för att få fast smugglarna.

– Vi skulle kunna komma åt de här företagen om vi fick samköra våra register, Tullverket, Skattemyndigheten, Polismyndigheten och försäkringskassan, säger hon.

Även om hon är imponerad av arbetet med att få fast smugglarna i Östergötland anser hon inte att det är någon framkomlig väg.

– Det kommer att ha kostat samhället stora summor innan det är över, mycket mer än staten förlorat på att de inte betalt sina avgifter. Det är inte hållbart att tro att man ska komma åt smugglingen den vägen. De ska aldrig in i landet. Det är vid gränsen vi måste lägga resurserna, säger hon.

Hon tycker att Tullen ska få möjlighet att väga alla långtradare, låta dem dela ut höga böter och tvinga chaufförer att ta ansvar för lasten.

Det tycker även Mikael Björnholm.

– På E4:an söder om Stockholm finns ett ställe där de har en våg i vägbanan. Sådana borde finns vid varje färjeavfart. Då kan man enkelt väga varje lastbil. Jag vet inte om Tullen har rätt att titta på färdskrivaren för att kolla arbetstiden, men vi som är yrkesförare är säkra på att bolagen bryter mot lagen och låter chaufförerna kära för länge, säger han.

Joakim Stenman, polis i Östergötland som varit en av eldsjälarna bakom spaningen på bussarna tycker att det finns mycket att göra för att komma åt bussbolagen.

– Follow the money. Vi vet inte vart pengarna tar vägen. För att komma åt brottsligheten är pengarna nyckeln. Både för att hitta brottslingar och att stoppa dem. Samverkan är det som gäller. Vi har samverkan kring organiserad brottslighet, men den kan bli bättre, säger han.

Hur borde det fungera?

– Vi måste fråga oss vad kan Skatteverket göra? Vad kan Försäkringskassan göra? Vi måste dela information emellan oss. De som har sjukpenning för ryggbesvär ska inte åka omkring i spritbussar och bära ölflak. Har man ersättning från a-kassan eller underhållsstöd ska man inte ha inkomster som bulvanpassagerare.  De får ju betalt för det här. Migrationsverket bör också få veta om asylsökande ägnar sig åt kriminell verksamhet.

Sekretessen tycker inte Joakim Stenman är så stort problem som många andra framställer det som.

– Vi fick en ny lag i somras, Lagen om uppgiftsskyldighet mellan myndigheter, LUS. Den öppnar upp för möjligheten att dela uppgifter, inte hur som helst, men i en beslutad grupp, som har ett samarbete, säger han.

Joakim Stenman från polisen och Ulf Ängemo på tullen har arbetat tillsammans med att få fast de ansvariga för smuggeltrafiken. Foto: Eva Ekeroth
Joakim Stenman från polisen och Ulf Ängemo på tullen har arbetat tillsammans med att få fast de ansvariga för smuggeltrafiken. Foto: Eva Ekeroth

Trots svårigheterna är han optimistisk.

– Jag är jättepositiv. Det finns ett regeringsuppdrag kring punktskatter och hur man ska komma åt fusket. Det här är ju inget som vanliga Svenssons håller på med. Vi samverkar redan mellan myndigheter, både nationellt och internationellt, och vi jobbar på att bli ännu bättre, säger Joakim Stenman.

Mer från Accent

Accent använder cookies i syfte att förbättra sajtens innehåll och funktionalitet. Läs mer om hur vi använder cookies och hanterar personuppgifter.

Läs mer