DEBATT: Vart femte barn lever med föräldrar med riskabel alkohol- eller narkotikakonsumtion. Detta uppmärksammades under en kampanjvecka i februari, och jag är en stor påhejare av man talar mer om detta, och ger mer resurser till stödgrupper. Men jag ser ett problem med en rådande begreppsförvirring.
Dessa 385 000 barn anges ofta vara barn till missbrukare. Men siffran gäller barn som lever med vuxna som har ett så kallat riskbruk. (Folkhälsoinstitutets ”Barn i familjer med alkohol- och narkotikaproblem”, 2008:28) Det är detta begrepp som skapar förvirring. Många säger fel. Ännu fler tolkar fel. Jag har hört företrädare för IOGT-NTO, folkhälsominister Maria Larsson och ledare för kommunala stödgrupper säga att det finns 385 000 barn till missbrukare. Tidningsredigerare sätter ordet ”missbruk” i rubriker trots att artikeln beskriver riskbruk och på UNFs hemsida kan man läsa att ” Det finns ungefär 385 000 barn under 18 år som lever med en förälder som missbrukar.”
Men det gäller alltså riskbruk, vilket enligt Folkhälsoinstitutet (FHI) är att dricka ofta och mycket. : ”… följande riktvärden finns: Män: mer än 14 standardglas per vecka eller fem standardglas eller mer vid samma tillfälle. Kvinnor: mer än nio standardglas per vecka eller fyra standardglas eller mer vid samma tillfälle.” FHI påpekar också att ”riskbruk behöver inte betyda att man har problem med alkohol här och nu, men att man kan få i framtiden.”
För mig som mer än väl vet hur det är att leva med vuxna som dricker för mycket, spelar det ur ett barnperspektiv egentligen ingen större roll exakt var gränsen mellan missbruk och riskbruk går. När jag har skrivit rapporter på uppdrag av IOGT-NTO:s Juniorförbund, om stödgrupper i landets kommuner, har jag också varit noga med att påpeka att för Junis är det barnens upplevelse som är det centrala. Om ett barn mår dåligt, oroar sig för, får ta för mycket ansvar eller far rent fysiskt illa på grund av en förälders eller annan vårdnadshavares alkoholkonsumtion – då är det ett problem, som vi behöver våga tala om.
Men vi bör ändå inte blanda samman begreppen. Om vi säger ”missbruk” tror jag inte att de flesta ser framför sig en förälder som ”inte har problem här och nu”…
I samband med Vart femte barn-kampanjen hamnade jag själv i en Facebook-diskussion med Miljöpartiets Maria Wetterstrand. Hon menade att kampanjen använde statistiken på ett felaktigt sätt, just för att det ju faktiskt inte är vart femte barn som lever med missbruk. Nu har just Vart femte barn hela tiden använt ordet ”riskabel” konsumtion, och använt sig av siffror från statliga myndigheter, vilket borde anses som goda källor. Men det är olyckligt att en toppolitiker uppfattar dessa siffror, termer och argumentation på ett sätt att det hela beskrivs som oseriöst och rentav falskt. Vi är många som på olika sätt vill påverka politiker att avsätta resurser för bland annat stödgrupper. Att människor tolkar det vi säger fel kan vara svårt att ändra på. Men när vi hänvisar statistik och forskning ska det göras på ett korrekt sätt.
Helena Wannberg
IOGT-NTOare och frilansjournalist