Politik

Låtsaskrig och kamratstöd

Kamratstödsföreningen Oliven i sörmländska Katrineholm sjuder av aktivitet. Den här onsdagen samlas sju av föreningens 86 medlemmar för ett par timmars paintball ute i skogen. Solen skiner och stämningen är på topp.

Lotta, Pauline, Conny, Angelica, Nathalie, David och Anders är taggade. Efter att ha bytt till oömma, gröna militärplagg går arrangören Håkan Idström igenom vapnens funktion och vad man ska tänka på.

– Ha alltid hjälmen på. Få man en kula i ögat blir man blind, förmanar han och visar hur man siktar och skjuter. ”Magasinet” fylls på med cirka 100 färgglada kulor – som kan spricka vid träff. Där av namnet paintball. Den som träffas ”dör” och lämnar banan. Det lag som har flest deltagare kvar vinner rundan – som varar i cirka tio minuter. Under dessa minuter gäller det att ta sig över på motståndarens sida och helst ta deras flagga. Då är man verkligen en värdig vinnare!

– Huh, det känns lite läskigt det här, säger Angelica nervöst och drar på sig hjälmen med plastvisir. Hon ser ut som en gerillakrigare med grön rock, bandana, handskar och svart hjälm. Tillsammans med de andra går hon in på banan, som är stor som två fotbollsplaner. Den har både naturliga och konstruerade hinder, bland annat i form av bildäck, plank och annat som man kan ta betäckning bakom. I övrigt är det skogsmark med träd och buskar. Det gäller att försöka fälla fienden och samtidigt själv undgå att bli träffad. Inte så enkelt ska det visa sig. Man måste ha ögon i nacken och vara oerhört fokuserad.

Lotta, David och Pauline har hamnat i samma lag och laddar inför den första rundan. De kallar sig kaxigt för AK47. David – som har gjort det här tidigare – tipsar om hur de ska tänka för att ha bäst chans.

-Jag går åt höger och ni andra åt vänster. Tänk på att huka er. Skydda er och håll vapnet tätt mot kroppen, instruerar han och understryker att man aldrig någonsin får sikta mot varandra i laget. När man inte ”krigar” ska vapnen riktas nedåt.

När startskottet går rusar laget ut från sitt gömställe och sprids snabbt bakom träd, buskar och plank. David skriker instruktioner år Pauline som gör sitt bästa för att inte bli träffad av motståndarnas kulor, samtidigt som hon skjuter vilt. Det smattrar som ett häftigt sommarregn i luften. Det går bra till en början. Men så småningom faller en efter en offer för färgkulorna och efter knappa tio minuter är första rundan över.

Gänget pustar ut med en läsk och torkar vetten ur pannan.

– Det här var ju sketakul! utbrister Pauline och berättar att hon tycker det är superspännande att få använda vapen och att få gömma sig på strategiska ställen. Man får använda både hjärna och kropp – samtidigt som det bara är på lek.

– Ja, det är ansträngande och intensivt, man blir helt svettig och adrenalinet pumpar, säger Conny och får medhåll av David.

– Man måste vara uppmärksam på alla sidor samtidigt, det är svårare än man tror. Medan man håller på känns det på blodigt allvar.

Några av deltagarna gnider träffade kroppsdelar – lite ont kan det trots allt göra. Conny blev träffad på knogen och klagar över smärtan. En annan deltagare blev träffad i låret och någon i huvudet. En orange fläck på en rygg visar var en kula har hamnat.

Efter pausen är det dags för nästa runda. Efter den första leder Ak47 och det gör de även efter den andra. David, med sin erfarenhet, är vass och tänker strategiskt. Efter några rundor vill Angelica hoppa av. Hon tycker att det var lite väl tufft, inte riktigt hennes grej.

Lotta är nöjd – även om hon fortfarande saknar deltagarna från Dagöholm.

-Vi är en väldigt aktiv förening, det är kul. Vi gör mycket tillsammans och det är glädjande att vi har fått in så många unga medlemmar, säger hon och greppar sitt vapen för ännu en runda paintball.

Maria Zaitzewsky Rundgren

Maj-Lis Lööw, distriktsordförande

Hur ser medlemstillväxten ut i distriktet?

Vi är bekymrade över den låga tillväxten av medlemmar och måste satsa betydligt mer på värvning. Vi märkte att när vi gjorde ett ryck och började värva så fick vi 60 nya medlemmar. Så det lönar sig helt klart. Här måste vi bli bättre.

Vilka utmaningar står ni inför?

Vi måste se till att synas mer. Under folknykterhetens vecka har vi deltagit väldigt aktivt genom att sätta upp partytält centralt i våra tre största städer. Vi har minglat och pratat med folk. Det tror jag är något vi måste jobba mer med. Utöver att bli mer synliga fortsätter vi också att jobba förebyggande och med värvning. En annan utmaning är att ha aktiva föreningar där det finns folk. Vi har tyvärr inte följt med in i bostadsområdena där folk bor, utan har blivit kvar där vi alltid har varit. Sedan måste föreningarna också med på tåget om vi ska bli fler, det räcker inte att distriktet värvar.

Vad är på gång?

Vi kommer att fortsätta att jobba med opinionsbildning gentemot kommunerna, där har vi gjort och gör ett bra jobb. Vi har bra kontakter och har medverkat med debattartiklar och annat. Vår medverkan vid olika sommarevenemang, som exempelvis lokala marknader, är också på gång. Det är ett strålande tillfälle att synas och marknadsföra sig. Och så ska vi medlemmar göra en bussresa till Värmland i sommar. 40-50 personer har anmält sig. Vi ska umgås och åka på sightseeing.

Mer från Accent