“Under flera år har tv-producerande företag kringgått svensk lag för att kunna sända alkoholreklam till svenska kunder,” skriver Johnny Mostacero i brevet som är ställt till alla kulturattachéer vid de ständiga representationerna, det vill säga varje medlemsland, och tänkt att gå ut till förhandlarna i parlamentet.
Han påtalar att artikel 4 i direktivet, Audiovisual Media Services Directive, AVMSD, lades till för att ge medlemsländerna möjlighet att ha strängare regler än de som anges i direktivet. Det är dock i praktiken ogörligt eftersom producenterna endast behöver följa reglerna i det land de sänder ifrån.
När Sverige använde artikel 4 för att få stopp på alkoholreklam som sändes från Storbritannien, på svenska, till en svensk publik, fick Sverige avslag eftersom det inte ansågs bevisat att bolagen flyttat till Storbritannien i syfte att kunna kringgå svensk lag.
Johnny Mostacero skriver i brevet att det inte framgår av direktivet vilka bevis som krävs eller om det verkligen är möjligt att bevisa att bolagen flyttat av den anledningen. Han anser att avslaget visar att artikeln inte fungerar som det skydd den var tänkt som och vädjar om förhandlarnas stöd för att artikeln förhandlas om.
Enligt Kalle Dramstad, politisk sekreterare i EU-frågor hos IOGT-NTO, sker förhandlingarna bakom lyckta dörrar. Det är ministerrådet och EU-parlamentet som förhandlar med kommissionen som någon form av medlare.
– Det är rådets förhandlingsunderlag som är det bästa för vår reklamanmälan, i vår mening, vad gäller artikel 4, även om inte det heller är perfekt, säger Kalle Dramstad till Accent.
Enligt artikel 4 har ett land som antagit striktare regler än de som direktivet anger möjlighet att ingripa mot medieföretag som sänder från ett annat land men helt, eller till största delen, riktar sig till landet med de strängare reglerna.
Problemet för svensk del är att man måste kunna bevisa att produktionsbolaget etablerat sig i Storbritannien enbart i syfte att kringgå alkoholreklamförbudet. Kan företagen göra troligt att det finns andra skäl som bidragit så finns idag ingen möjlighet att ingripa.
I rådets förhandlingsunderlag finns en ny skrivning som lindrar bevisbördan för det drabbade landet. Det ska ska räcka med fakta som på ett rimligt sätt visar att reglerna kringgåtts avsiktligt.
– Det är just etableringskravet som gör artikeln extremt tandlös i situationer som den svenska – där etableringen skedde långt tillbaka i tiden och det inte är helt lätt att avgöra vilka anledningar som låg bakom. Kombinerat med dagens beviskrav gör detta artikel 4 i stort sett verkningslös. Med en lättad bevisbörda kan man dock kanske leta sig runt etableringsformuleringen på något sätt. Även om det fortfarande är väldigt svårt, säger Kalle Dramstad.
Kalle Dramstad är dock inte allt för optimistisk.
– Jag är försiktigt optimistisk att rådets förslag kommer att gå igenom, men just kring etableringsformuleringarna tror jag vi kommer få vänta till nästa gång direktivet ses över. Den processen borde börja om 3–5 år.
Målet är att förhandlingarna ska avslutas under Bulgariens ordförandeperiod som tar slut 30 juni i år.