De stod för historiens effektivaste antidrogkampanj. De minskade opiumproduktionen i Afghanistan med över 90 procent. Men när amerikanerna invaderade landet gjorde de tvärtom. Nu använder de drogen för att finansiera kriget och hålla världspriset uppe. Opiumlagring har blivit talibanernas eget sparkonto.
Människorna på bron skrattar åt honom. Han sitter under den, i den nära uttorkade floden som strax innan vintern rinner trögt mellan soporna. I fyra år har det här varit trebarnspappan Ghulam Sakhi Bagirs hem. Bland skräpet, bland kanylerna som krasar under fotsulorna, bland de tomma cigarettpaketen. Hans hus är gjort i trasig vellpapp och skitiga filtar. Och här lever han. Knappt. Och här kommer han att dö. I hans liv är allt trasigt. Kläderna, ansiktet och tändaren han febrilt trycker på för att kunna röka sitt heroin. Venerna har blivit till blodiga sår på benen. Allt är trasigt. Allt utom hans glasögon. De ligger i ett helt och rent plastfodral. Men han kan inte använda dem. Livet som utspelas framför honom är fortfarande grumligt.
Effektivaste anti-drogkampanjen i världen
När Sovjetunionen invaderade Afghanistan använde Mujaheddingerillan opiumproduktionen för att finansiera kriget mot ryssarna. Över ett decennium senare, när ockupationsmakten drog sig tillbaka, började de olika fraktionerna kriga mot varandra och ökade produktionen ytterligare för att finansiera de olika rebellgrupperna. Det var först när Talibanregimen tog kontroll över landet som produktionen gick ner. Och år 2000 tog ledaren Mullah Muhammed Omar ett historiskt beslut, ett beslut som skulle visa sig vara den effektivaste anti-drog kampanjen i världen. Tillsammans med FN gick han med på att strypa produktionen. Opium ansågs nu antimuslimskt. 1999 odlades opiumvallmo på över 80 000 hektar mark i landet. Året efter minskade produktionen med 91 procent.
Sedan invaderade amerikanerna landet och sedan 2001 har produktionen stadigt ökad. 2007 var ett rekordår. Landet förser Europas över en miljon missbrukare med drogen, och Rysslands över två miljoner heroinmissbrukare. Runt 92 procent av världens opium beräknades komma från Afghanistan. Odlingsytan låg på nära 200 000 hektar. Under 2008 släppte FN en rapport som visade att talibanerna, och deras allierade drogkarteller, var så framgångsrika att de lagrar råopium för att hålla världsmarknadspriserna uppe och behålla opiumproduktionen som den främsta inkomstkällan för kriget. Så mycket som 11 000 ton råopium kan ha lagrats. Dubbelt så mycket som världen efterfrågade de senaste tre åren. De använder lagret av opium som ett sparkonto.
Råopium fungerande valuta
Men amerikanerna vinner slag i opiumkriget. De lyckades stoppa odlingar i provinsen Nangahar, Usama bin Ladins sista utpost där amerikanska specialstyrkor nästan grep honom innan han lyckades fly in i de karga pakistanska bergen. Här var råopium en lika väl fungerande valuta som Afghaniska afghani eller Pakistanska rupee. Men trots att marken som tillägnats opiumodlingar har minskats med 19 procent de senaste åren har bara produktionen minskat med 6 procent. Produktionen har nu koncentrerats till 7 av de 34 provinserna i landet. Och amerikanerna har inte längre kontroll över något annat än städerna i Afghanistan längre. I oktober förra året slog amerikanska och ryska agenter till mot en produktionsanläggning nära Jalalabad. De lyckades förstöra nära ett ton heroin och 152 kilo opium till ett värde av 250 miljoner dollar.
Afghanistans president Hamid Karzai, som beskrivits som korrupt och paranoid av amerikanska diplomater, kallade tillslaget för ett angrepp mot Afghanistans suveränitet och ett brott mot internationell lag. Enligt dokument som Wikileaks släppte sent förra året benådade presidenten fem poliser som greps och dömdes för att ha innehavt 124 kilo heroin. Också presidentens bror, Ahmed Wali Karzai, ska sätta käppar i hjulet för amerikanernas opiumbekämpning.
– Vi måste ta itu med AWK, ledare i Kandahar-provinsen, det är allmänt känt att han är korrupt och en narkotikasmugglare, skrev en diplomat enligt dokument The New York Times tagit del av.
USA borde köpa upp Afghanistans opiumproduktion
Enligt experten på utrikesfrågor, Stephen Kinzer, professor vid Bostons universitet borde USA köpa upp hela Afghanistans årliga opiumproduktion för att bekämpa talibanerna. En kostnad på tre till fyra miljoner dollar – samma summa som USA lägger på kriget i Afghanistan varje månad.
De missbruksföraktande talibanerna bryr sig inte längre om Ghulam Sakhi Bagir som sitter under Pule Sourkh-bron. De har, precis som amerikanerna, viktigare slag att utkämpa än när de kontrollerade landet. Då fanns det inte samma stora mängd missbrukare i Afghanistan. Under talibanväldet flydde många av dem till grannländerna. När personalen på behandlingshemmet Nejat center gick ut och letade efter heroinister efter amerikanernas invasion hittade de knappt några. Efter några år vågade de som flytt under talibanregimen komma tillbaka. Och de som fanns i landet fick mod att visa sig. Nu räknar de med att det finns närmare en miljon missbrukare runt om i landet.
Får tillbaka drogerna när de går
Bakom portarna på en dammig sidogata måste alla lägga ifrån sig sina beroendeframkallande substanser. Sedan hälsas de välkomna till Nejat Center. Bakom varje liten improviserad papperspåse och kuvert med opium, heroin och hasch står ett nummer. Drogerna får de tillbaka när de går härifrån. I allrummet i ett hus mitt på gården sitter ett trettiotal män. Några har precis tagit beslutet att sluta med droger. Andra har varit här länge och gradvis lärt sig trappa ner sitt missbruk. Ingen slutar rakt av. Här dansar de bort suget. Här jagar de bort draken med sång. Här flyr de ett samhälle som inte tolererar beroende.
– Hit kommer de i en till tre månader på ett avtrappningsprogram. De duschar, vi klipper deras hår, de kan byta ut sina sprutor och de kan dricka te, säger läkaren Tariq Suliman som är chef för behandlingshemmet.
Han tillägger:
– Vi försöker få med hela kedjan. Vi börjar på gatan och ett år efter att de blivit utskrivna har vi ett uppföljningsprogram.
Kvinnor erbjuds samtalsterapi
Här, precis som på många andra ställen i Afghanistan, är kvinnor och män uppdelade. Eftersom kvinnor i många fall inte kan lämna sina hem i samma utsträckning som män har de ingen regelrätt behandling för kvinnor här. Men de erbjuder kvinnor som är gifta med heroinmissbrukare samtalsterapi. All annan behandling av kvinnor sker i deras egna hem.
– Vi har sett att även problemen för kvinnor och barn har blivit större. Nu har vi har även program i Badakhshan-provinsen, där kvinnor och barn använder opium, säger han och visar upp en bild på familjer – barnen, mamma, pappa, mormor, morfar – som sitter i mitten av ett rum och röker opium.
En av dem som dansar bort draken är en 29-årig man som vill vara anonym. Till skillnad mot en majoritet av landets befolkning är hans engelska bra. Han har bott i London. Han åkte dit och försökte bygga upp ett liv i Europa, men det slutade med att han började gå på heroin. Sex år senare åkte han tillbaka. Hem till Kabul. Efter månader i gränder och under broar började han gå till Nejat center för att trappa ner sitt missbruk. För att sluta använda heroin.
– Jag har kommit hit varje dag i två veckor nu.
Han har upp till tre månader kvar innan han kan få bo här. Innan han får en säng i ett litet rum med fyra andra på övervåningen i huset. Där sitter redan en grupp som legat inne på avgiftning.
– De lades in för en vecka sedan. De som tar del av det programmet får inte använda några som helst droger under vistelsen. Vi behandlar bara symptomen under vistelsen, säger Tariq.
Ska lära sig leva normalt
En man som redan genomgått programmet förklarar för de fem männen runt bordet vad de kan förvänta sig av andra veckan av behandling. De kommer flytta till det andra rummet på övervåningen. Tjugo kvadratmeter med fem sängar utmed de nakna väggarna. De kommer lära sig om samhället utanför behandlingshemmet. De ska lära sig leva normalt, inte som en heroinmissbrukare. De får också enkel utbildning. De lär sig göra fotbollar, skor och att väva mattor. Ett par av dem kan få praktikplats på behandlingshemmets egen bilverkstad.
– Livssituationen förändras och vi försöker förbereda dem för livet utanför, för livet ute i samhället. Ett nytt liv.
Missbrukat i 28 år
Ute i samhället sitter Ghulam Sakhi Bagir på huk och lever sitt gamla liv. Trots de hela glasögonen gör heroinet livet grumligt. Han har inte ätit på två dygn. Han förklarar att hans 48-åriga liv inte alltid har sett ut så här. Bara 28 av dem. Han har inte alltid bott bland skräpet under bron i centrala Kabul. Han stred mot den sovjetiska invasionsstyrkan för Mujaheddingerillan. Enligt honom själv en högt uppsatt och framgångsrik befälhavare. Men tillslut lämnade han Afghanistan flydde till Iran. Landet där han la grunden till sitt missbruk.
– Jag jobbade som murare i Iran. Jag arbetade dag och natt och började använda opium, säger han.
Med sig hade han sin fru och deras barn, tre söner och en dotter. De blev kvar i Iran. Han tvingades till Afghanistan och Kabul.
– Till slut blev jag utsparkad ur landet. Jag har inte sett dem på fyra år. För sex månader sedan tappade jag kontakten helt med dem. Jag har inte råd att ringa längre.
Stod i kö till behandling men ingen hörde av sig
Hans vän Ali Zia Rega sitter också under bron, tio meter bakom honom, insvept i en filt. Han säger att han har försökt få hjälp. Att han stod i kö till ett behandlingshem i sex månader. Men ingen hörde av sig.
– Ingen brydde sig om mig. Det är svårt att sluta… och alla människor bara skrattar åt oss.
– Om jag inte slutar kommer jag att dö. Om jag slutar med heroinet har jag lite hopp om framtiden. Men till slut kommer jag dö, säger Ghulam.
Han sitter och pillar med pulvret. Häller det på en bit folie som är kuperad efter hans hand. I munnen har han ett genomskinligt plaströr. I högra handen tändaren som bara lyser upp var tionde försök. När lågan blossar upp andas han djupt. En gång. Två gånger. Tre gånger. Rökheroinet går in i munnen, in i svalget, ner genom strupen och landar i lungorna. Blodet syresätts och tar samtidigt upp drogen. Blodet går igenom kroppen och drogen sjunker in i hjärnan. Heroinet omvandlas till morfin och triggar opioidreceptorerna i hjärnstammen. Han sjunker ihop något. Eufori. Hans mun blir torr och huden blir varmare.
Armarna känns tyngre och ett mentalt moln lägger sig över honom. Han sluter ögonen. Han slutar prata.
Joakim Wedholm