–Vi dricker oss inte redlösa som ni gör i Norden. Här dricker vi bara några glas vin till måltiderna varje dag, sade kvinnan jag pratade med i byn Starigrad när vi jämförde Sveriges och Kroatiens alkoholvanor.
Jag fick ofrivilligt fyra timmars pub-häng i byn Gospić när jag reste runt i Kroatien i somras. Uteserveringen med spartanska barmöbler var fullsatt, trots tidig förmiddag. Jag och bartendern var de enda kvinnorna. En man drack en slät kopp kaffe, resten drack öl och snaps. Alla kedjerökte.
Jag skulle vidare till nationalparken i Velebit Mountain. Innan dess hade jag varit i staden Zadar och i två andra nationalparker för att klättra och vandra. Stadsmiljö eller friluftsliv spelade ingen roll. Frukosten innehöll öl, snaps, cigaretter och chokladcrossiant. Under vistelsen såg jag dock aldrig någon som var ”asfull”.
Trots morgonkvistens alkoholkonsumtion upplevde jag en gemytlig och avslappnad stämning överallt. Jag fick en fantasi om att det går att dricka alkohol utan några större problem. Får vi bara bukt med Sveriges helgsupande så blir allting mycket bättre. Min föreställning kommer troligtvis ifrån mina erfarenheter av nattlivet i Stockholm, Göteborg och Malmö, samt det traditionella högtidsfirandet. Det som brukar börja väldigt bra men sluta med tjafs, rena bråk, borttappade plånböcker, stukade fötter, någon blir för full, en annan börjar tafsa, en tredje börjar gråta och involverar alla i barndomens tragik …
Det var under det ofrivilliga pub-hänget jag ställde mig själv frågan;
– Är det verkligen dessa mäns fulla potential att sitta på en pub med sömndruckna ögon och melankoliskt stirrande medan de småpratar med en likasinnad?
Alkohol bidrar varken till produktivitet eller kreativitet så inte undra på låt-gå-mentaliteten.
Jag pratade med fler kroater om våra länders alkoholkonsumtion. Jag berättade om om Systembolaget och gav exempel på regler för försäljning och servering av alkohol.
– Så mycket regler och ändå så mycket problem, svarade en man.
”Svenskarnas supande” var välkänt bland dem jag pratade med och kroaterna klassar vår alkoholkonsumtion som vanvettig. Men är det inte lika vanvettigt att börja dagen med öl, snaps och ett paket cigaretter? Framåt lunch skulle jag få i mig en bit mat och gick in på en annan pub. Men där serverades liksom på den första bara kaffe och alkohol.
Så fortsatte det några pubar till innan jag fick fick napp på en restaurang femton minuters promenad bort. Det var lätt att dricka alkohol, svårare att få en bit mat. Alkoholindustrin måste ju fullständigt jubla. Nu är jag hemma och kommer inte låta mig luras igen. IOGT:s arbete är viktigt och jag ska hjälpa till att sprida vårt budskap. Jag har anmält mig till att bli alkoholrapportör. Men det är bara början.
För oavsett om alkohol förtärs enligt den ”svenska” eller ”kroatiska” modellen blir slutresultatet detsamma; ett hål i plånboken och på sikt fysisk och psykisk ohälsa.