8 mars

Teater som synliggör våld mot kvinnor

I Bosnien-Hercegovina är våld mot kvinnor i nära relationer vanligt – men få brott anmäls. Pjäsen Hidden Shadows, genomförs med medel från IOGT-NTO:s internationella arbete och drar fram det dolda våldet i rampljuset.

En man och en kvinna står mitt på scenen. Hon har nyss fått blommor av honom, vacker musik spelas ur högtalarna. Paret kramas, de ser kära och lyckliga ut. Men så plötsligt förändras något i mannens ansiktsuttryck. Han trycker kvinnan ifrån sig, stirrar på henne och knuffar henne hårt. Slår, sparkar, tar stryptag – i luften – men på andra sidan scenen påverkas kvinnans kropp av mannens rörelser. Hon lyfts upp från marken, kastas åt sidan, kravlar till slut upp på en stol. Andas högt, kämpandes.

– Den här scenen kallar vi smekmånaden. Det är en speciell term när man pratar om könsbaserat våld. Allt är lugnt och bra när mannen försöker gottgöra vad han gjort. Men sen börjar allt om, berättar Matej Baškarad, som spelar den manliga huvudrollen i dokumentärteatern Hidden Shadows, i en paus i repetitionen.

Föreställningen kom till som en reaktion på den forskning som visar att bara fem procent av våldsbrott mot kvinnor i nära relationer rapporteras till polisen i Bosnien-Hercegovina. Nu har projektet, som får stöd av IOGT-NTO-rörelsen, tagit sig hela vägen till FN i New York.

– Vi började fundera på vad vi kunde göra, säger Adis Arnautovic, manager för IOGT-NTO:s partnerorganisation CEM som står bakom projektet.

Först tänkte de göra broschyrer eller arrangera seminarier, men så tänkte de ett steg till och kom på att de i stället ville skapa en teaterföreställning. Det visade sig vara en väldigt lyckad idé. Från början var Hidden Shadows tänkt att vara ett mindre lokalt projekt i staden Travnik, där CEM:s huvudkontor finns. Men nu är det tredje året som föreställningen sätts upp, och den har spelats på flera platser i både Bosnien-Hercegovina och i grannlandet Serbien.

Förra året bjöd UN Women in gruppen till FN:s Kvinnokommissions årliga möte i New York för att presentera projektet och prata om hur alkohol påverkar våld mot kvinnor. Eventet var så populärt att åhörare fick sitta på golvet för att få plats.

– Pjäsen har gett oss många nya kontakter, så den har betytt mycket och gjort oss mer kända som organisation, konstaterar Adis Arnautovic.

De har också utarbetat en kortare version av pjäsen som de spelar upp på skolor, med diskussionspass efteråt – något det finns ett stort intresse för. Trots de internationella framgångarna tycker Matej Baškarad att det har varit mest givande att spela i skolorna.

– Då kan jag verkligen se publikens reaktioner och det känns som att vi påverkar mer där, säger han.

Jag blev chockad när jag läste på inför att jag skulle medverka i pjäsen.

Skådespelarna repeterar i Travniks kulturcentrum. I taket ovanför scenen hänger stora tygstycken och på golvet står långa rader av stolar med röda dynor. Ibland bryter regissören Oliver Jović in för att ge tips. I Hidden Shadows speglas både kvinnans och mannens historia. Men också hur samhällets institutioner, som polis, socialtjänst och rättsväsende, behandlar våld i nära relationer.

– Det här är inte ett individuellt problem, utan det handlar om att hela vårt samhälle vänder bort ansiktet. Vi är alla skyldiga, säger Adis Arnautovic.

För att betona just detta sitter publiken under föreställningarna innanför ett polisband som har dragits runt alla stolar.

– Pjäsen har öppnat mina ögon. Innan jag var med i den lade jag inte märke till det här problemet så mycket. Men nu när jag läser tidningen ser jag notiser om våld i hemmet hela tiden, säger Matej Baškarad allvarligt och fortsätter:

– Jag blev chockad när jag läste på inför att jag skulle medverka i pjäsen. Det var som att någon delade mig i två. Jag blev iskall och ville bara börja gråta.

Foto: Emil Malmborg

Allt i manuset är baserat på verkliga händelser. Genom att intervjua offer, myndigheter och organisationer, och läsa artiklar och inlägg på olika forum fick regissören Oliver Jović fram dokumentärt material att arbeta med.

– Våld i hemmet är ett stort problem i vårt samhälle, och vi bestämde oss för att försöka kämpa mot problemet med hjälp av konst och teater, säger Oliver Jović.

Han är förvånad över att teatern har fått så mycket uppmärksamhet, eftersom så få pratar om våldet mot kvinnor i vanliga fall.

– Jag tror inte att teatern i sig har förändrat situationen. Konst är inte så starkt att det kan förändra såna saker. Men vi har fått människor att prata om problemet. Så små steg har definitivt tagits, menar Oliver Jović.

Teatern är interaktiv. Mitt i föreställningen går skådespelarna ut i publiken och ställer frågor, som ”Vem skulle du ringa om du märkte att din granne blev slagen?”.

– Jag ville höra vad publiken har att säga om problemet, svarar Oliver Jović på frågan om varför han involverar publiken:

– Det har skapats väldigt intressanta känslostämningar mellan skådespelarna och publiken.

Renata Ignjić, som spelar den kvinnliga huvudrollen, bekräftar det:

– Svaren från publiken har förändrat mitt perspektiv på flera saker och gjorde mig väldigt förvånad. Vi frågar till exempel om de någonsin har slagit sin fru och en man svarade inför alla ”Ja, såklart.” Så normalt är det, säger hon.

Hon kramade oss jättelänge efteråt trots att alla andra hade gått, och grät och grät.

Det är vanligt att besökarna reagerar starkt på föreställningen.

– Många ur i publiken är chockade och gråter. Till och med män gråter. En äldre herre kom efter en föreställning med tårfyllda ögon och sa att den här pjäsen borde spelas varje dag innan nyheterna på tv. Han tyckte att den verkligen var en ögonöppnare och att alla därför borde se den, berättar Matej Baškarad och fortsätter:

– Kanske kan pjäsen få människor att göra något om de hör sin granne slå sin fru, i stället för att låtsas om som om man inte hör.

Renata Ignjić. Foto: Emil Malmborg

Det har också funnits många offer för våld i publiken. Renata Ignjić minns speciellt en tjej som satt på första raden och när förställningen var slut berättade att pjäsen handlade om hennes liv.

– Hon kramade oss jättelänge efteråt trots att alla andra hade gått, och grät och grät. Jag blev chockad såklart, men också uppmuntrad av att pjäsen faktiskt når ut och att den ger effekt, säger hon.

Inför föreställningarna läggs det ut flyers på alla stolar med telefonnummer till bland annat skyddade boenden. Mer än så kan de inte göra för de utsatta i publiken menar Adis Arnautovic.

Adis Arnautovic. Foto: Emil Malmborg

– Vi har inte ett system för att ta hand om dem, det är inte vår uppgift. Vår uppgift är att skapa uppmärksamhet kring frågan, och att den är allas vårt problem, säger han.

Men för att skapa så mycket förändring som möjligt är Hidden Shadows inte enbart en teaterföreställning, utan ett helt koncept. CEM har tagit fram affischer och stora banners med fakta om våld i nära relationer, som de inför varje föreställning hänger upp på offentliga platser i den aktuella staden. De har också engagerat kända personer från varje stad där föreställningen visas, som stödjer kampanjen. CEM tar också kontakt med politiker för att försöka förändra situationen.

– Om vi inte påverkar dem som bestämmer kommer ingenting att förändras. Vi försöker därför driva på för att politikerna ska ta sitt ansvar, säger Nedim Pripoljac, som är programansvarig på CEM:

– Med Hidden Shadows vill vi förmedla: var inte en skugga, prata om problemet, säg det högt så att alla hör!

Fotnot: CEM står för Centar za edukaciju mladih, vilket betyder ungefär Centrum för ungdomspedagogik eller centrum för ungdomars utbildning.

Mer från Accent

Accent använder cookies i syfte att förbättra sajtens innehåll och funktionalitet. Läs mer om hur vi använder cookies och hanterar personuppgifter.

Läs mer