Tempelbyggareorden, där endast kvinnor kan bli medlemmar, grundades 2004.
– Då startade den första förgården i Stockholm, säger Carin Wiking, ordens stormästare fram till i somras, numera storkaplan. Själv blev hon medlem året därpå, 2005.
– Det var min mamma, som varit med från starten, som föreslog att jag skulle gå med. Min hemsituation var ganska tung och jag behövde något som var bara mitt där jag kunde återhämta mig. Sedan gillar jag personlig utveckling. Mitt språkintresse gör att ritualtexterna och hur de tolkas fascinerar mig. Och jag trivs i den tillåtande och varma gemenskapen.
Vore det inte rimligare att Tempelriddareorden öppnades för kvinnor?
– En del skulle nog vilja att det blev så. Problemet är att tempelriddarna funnits så länge. Om de öppnar för kvinnor kommer vi att få börja längst ner i första steget. Det skulle ta väldigt många år att komma ikapp. Och vi försöker ha ett kvinnligt perspektiv på det vi gör. Vi vet ju inte heller vad de har att erbjuda, så jag tror att de flesta är nöjda med att vi har vårt eget.
Däremot finns det tankar på att de båda ordnarna ska göra mer tillsammans.
– Vi kan ha möten och aktiviteter gemensamt, men inte ritualmöten.
Det är inte särskilt långsökt att tro att det finns stora likheter mellan sällskapen.
– När vår orden startade fick grundarna hjälp av tempelriddare att fundera ut ritualerna. De var också med när de första kvinnorna initierades till den
första graden, eftersom det inte fanns någon syster som hade någon grad, säger Carin Wiking.
”Man kan mycket väl vara ateist. Det viktiga är att man känner att man är en del av en större helhet.”
Carin Wiking
Båda ordnarna är uppbyggda med olika steg. Hos Tempelbyggareorden är förgården det första steget.
– Förgård ger lite association till kloster. Det är via förgården man går in i templet. Det är som en provsmakning, man får en inblick i vad det innebär att vara med.
I Tempelriddareorden däremot, kan männen gå direkt in i templet. Båda
organisationerna vilar på kristen grund.
– Värdegrunden är kristen, men på den grunden vilar ju hela vårt samhälle. Jag kan inte tänka mig någon religion som inte skulle passa in. Likheterna är större än skillnaderna. Vi pratar aldrig religion, men jag vet att vi har medlemmar som har en annan religion än den kristna.
Det finns inte heller något krav på att vara religiös för att vara medlem.
– Man kan mycket väl vara ateist. Det viktiga är att man känner att man är en del av en större helhet, säger Carin Wiking.
Några egna lokaler har orden inte. Istället använder de ofta Tempelriddareordens lokaler.
– Vi vill ju att lokalen ska vara värdig – och så måste det vara fritt från insyn.
Tempelbyggarorden har än så länge fem grader: förgårdsgraden, sanningens, kärlekens, renhetens och trohetens grad. Fler kommer det så småningom att bli.
– Det blir antagligen lika många som Tempelriddareordens. Men det får ta tid. Vi vill inte ha något hafsverk.
Mötena är uppbyggda på ritualer.
– Alla är delaktiga och alla vet vad som kommer att ske, om man inte tar en ny grad, förstås.
Men mötena är inte exakt likadana, förklarar Carin Wiking:
– Det finns en ordning, det är det som skapar trygghet, men sedan kan den som leder mötet välja lite. En text kan läsas på ett annat sätt eller ritualen framförs lite annorlunda. Det är ungefär som i kyrkan, det finns en gudstjänstordning men prästen håller sin egen predikan. Formen är sig lik, men inte det exakta innehållet.
”Kommer man ner i lugnet och slappnar av blir man mer tolerant och tillåtande mot andra. ”
Carin Wiking
Stillhet och kontemplation finns dock alltid med.
– Alla mobiler är avstängda. Man får en stund av eftertanke. Att komma ner
i stillhet ger en god återhämtning. Och så har vi så trevligt på våra möten. Jag mår alltid bra efteråt.
Carin Wiking menar att lugnet även får andra effekter.
– Kommer man ner i lugnet och slappnar av blir man mer tolerant och tillåtande mot andra.
Något som skiljer Tempelbyggare- och Tempelriddareorden från andra ordnar är nykterheten. Numera är Carin Wiking också medlem i IOGT-NTO, men det var hon inte när hon blev tempelbyggare.
– Man måste inte tillhöra någon annan nykterhetsorganisation, men många gör det.
Möten hålls en gång per månad i förgården och en gång per månad i templet. Det betyder två gånger per månad för den som gått in i templet.
– Hur fort man stiger i graderna beror på hur många möten man varit på. Man måste ha tillägnat sig gradens kunskap och känna sig redo för nästa steg.
Enligt Carin Wiking är en viktig del att alla är lika i ordenssällskapet.
– Vi är klädda på ett visst sätt. Tanken är att det inte ska gå att göra åtskillnad genom att det inte går att se om du är rik eller fattig. Alla ska kunna vara med, alla ska vara jämlika och välkomna. Den klädsel vi valt, med svart eller mörkblå kavaj, är neutral och går lätt att hitta i secondhand-butiker. Sedan har vi olika gradband för att visa vilken grad vi har.
Vad fyller tempelbyggarna för funktion i ett modernt samhälle?
– Att man är delaktig i något större. Vi utvecklas och har en gemenskap. Ritualtexterna får mig att fundera över hur jag ska kunna bli en bättre människa. Allt ska gå så fort idag, men här får vi avskildhet och tid för eftertanke och för att reflektera över vad man tycker om olika saker och om sitt eget beteende.