Foto: Simone Syversson

Skaparglädje som smittar

I föreningen Ägirs studiecirkel flödar kreativiteten och skratten. Och när konstnären Lars Lerin kommer på besök vill många ha tips och råd.

Monika Lindberg Puhakka och hennes kompis Hanne-Marie Angledal Krig täcker borden med vaxduk, plockar fram färger och block och dukar fram kaffekoppar. De förbereder kvällens studiecirkel. 

– Mullemeckarnas skaparafton kallar vi den, säger Monika Lindberg Puhakka. 

Cirkelledaren Matias Wahlström sitter i familje­karantän på grund av Covid-19 så i kväll får deltagarna klara sig utan honom. Hanne-Marie har bakat frallor och finska pinnar som hon ställer fram. 

De första deltagarna dyker upp vid 17-tiden, ungefär en timme innan cirkeln börjar. Det är Magnus Ekberg och hans sambo Kajsa Jansson som kliver in genom dörren på Rudstorget i Karlstad. Kajsa börjar vispa grädde till kakan hon har med sig, och Magnus förbarmar sig över en hög med skräp som behöver föras till återvinningen.

Lars Lerin och Monika Lindberg Puhakka. Foto: Simone Syversson

En efter en droppar resten av deltagarna in. Några börjar fika, andra går nyfiket fram till bordet med olika slags färger och funderar över vad de ska välja. Flera av deltagarna är här för första gången och vet inte riktigt hur de ska börja. 

”Man testar att måla i ena hörnet på duken och blir det bra fortsätter man, annars gör man på något annat sätt.”

Hanne-Marie Angledal Krig

– Det är bara att pröva sig fram. Man testar att måla i ena hörnet på duken och blir det bra fortsätter man, annars gör man på något annat sätt. Det viktigaste är att man släpper sina hämningar och alla prestationskrav, säger Hanne-Marie Angledal Krig, som är konstnär och demonstrerar på den påbörjade akrylmålning hon har på staffliet framför sig.

I ett ritblock hittar Monika Lindberg Puhakka en påbörjad akvarell. 

– Vem har målat den här? Det ser ju ut som Lars Lerin, säger hon.

Helt omöjligt är det inte eftersom hon fått överta det överblivna materialet från Lars Lerins tv-serie om beroende som hon medverkade i (Vägen ut, som går att se på SVT Play). 

Foto: Simone Syversson

Just denna kväll kommer konstnären själv på besök. Han kan varken bekräfta eller dementera att det är han som målat.

– Du kan väl signera den så kan vi sälja den dyrt, skojar Monika Lindberg Puhakka.

Många trängs runt Lars Lerin och vill ha tips på hur man får inspiration och hur man målar. Själv är han imponerad av aktiviteten i lokalen.

– Jag är överraskad och glad över att de samlas så här och skapar tillsammans. Jag har träffat så starka personligheter här. Att jag är beroende själv gör att den här verksamheten ligger mig varmt om hjärtat, säger han.

”Jag är överraskad och glad över att de samlas så här och skapar tillsammans. Jag har träffat så starka personligheter här.”

Lars Lerin

Många av deltagarna har liksom Lars Lerin ett beroende, eller medberoende, bakom sig. En av dem är Göran Bergdahl som varit medlem ungefär ett år. Något måleri ägnar han sig inte åt idag.

– Jag har tecknat mycket tidigare, bland annat åt tatuerare, men inte nu längre. Jag har haft cancer och äter medicin som gör att handen inte lyder, säger han. 

I stället gör han reklam för IOGT-NTO och sticker fram värvningsblocket till Lars Lerin som sitter vid samma bord, och som låter sig värvas. Som present får han en pikétröja.

Lars Lerin och Magnus Ekberg. Foto: Simone Syversson

– Oj tack, den där medlemsavgiften har jag ju tjänat in direkt, säger Lars Lerin och håller upp tröjan framför sig.

Yngst i lokalen är Laban Pettersson, 10 år. I kväll är han den ende som skapar något annat än en målning. Framför sig har han en låda med pärlor.

– Titta de är magnetiska! Jag ska göra kompisarmband. Om man håller dem emot varandra så fastnar de, säger han.

Pärlorna var roligare än penslar och färger tycker han.

– Jag har inte pärlat på jättelänge så det är kul.

Vid långbordet sitter Sebastian Andersson med en hel hög målningar bredvid sig.

– Om man bara kör så måste väl något bli bra? Jag har verkligen problem med perfektion. Det här är ett sätt för mig att hantera det. Ett annat är meditation. Jag leder meditation här i lokalen varannan torsdag och så höll jag i en retreat på Edsgatan i somras.

Hanne-Marie Angledal Krig. Foto: Simone Syversson

Edsgatan är föreningens sommarhem som Monika Lindberg Puhakka är väldigt engagerad i. Via Edsgatan kom även Magnus Ekberg i kontakt med IOGT-NTO.

– Jag kände Monika lite och såg hennes desperata inlägg på Facebook om att det var alldeles igenvuxet på Edsgatan. Eftersom jag jobbar åt kommunen med att röja skog och klippa gräs tänkte jag att jag kunde hjälpa henne med det. Och på den vägen är det.

” Här trivdes jag väldigt bra. Det var väldigt god stämning. Hit kommer jag gärna igen.”

Lars Lerin

Det börjar bli dags att avrunda kvällen. Alla är nöjda, så också den nye medlemmen, Lars Lerin. 

– Här trivdes jag väldigt bra. Det var väldigt god stämning. Hit kommer jag gärna igen, säger han.

Matias Wahlström var den som kläckte idén om skaparcirkeln tillsammans med Jonny Panzare.

– Jonny hittade lite färger i lokalen och undrade om vi inte kunde börja måla. Jag tog upp det med Monika som blev eld och lågor, säger han på telefon från sin karantän. 

”Det är meditativt att måla. Men det är gemenskapen jag framför allt suktar efter.”

Matias Wahlström

Han har målat en del förut.

– Jag målade graffiti när jag var yngre, så den vägen har jag lärt mig lite. När man målar hamnar man i nuet och tänker inte på annat än penslar och papper. Det är meditativt. Men det är gemenskapen jag framför allt suktar efter.

Han är ganska ny medlem. Det är inte mer än nio månader sedan han blev nykter.

– För att jag ska hålla mig nykter behöver jag ett nyktert sammanhang. En helt ny värld har öppnats för mig genom IOGT-NTO; att jag får ansvaret för att starta den här cirkeln, som är bra för mig och bra för andra. Och så älskar jag IOGT-NTO:s vision om ett nyktert samhälle. Jag är verkligen såld på själva grundidén, säger Matias Wahlström.  

Fyra deltagare om skapande verkstad

Hanne-Marie Angledal Krig. Foto: Simone Syversson


– Jag hamnar i mig själv, i nuet. Det blir känslomässigt och ett sätt att bearbeta saker

Jonny Panzare. Foto: Simone Syversson


– Det är rofyllt. Jag vill in i flödet. Resultatet är inte viktigt.

Kajsa Jansson. Foto: Simone Syversson

– Kul att få testa på helt opretentiöst och så blir det mycket prat och fina samtal när man samlas så här. 

Anette Sahlin. Foto: Simone Syversson

– Det är mycket som kommer ut när jag målar: ödet, tomheten, mitt mörker. Det är en slags terapi. Min morfar och jag målade alltid tillsammans när jag var liten. 

Mer från Accent