På Dagöholm har hittills omkring 17 procent av patienterna stått på sådan behandling.
− Vi fullföljer ju ingångna avtal så än så länge märks ingen skillnad i praktiken, men konsekvenserna blir att klientunderlaget minskar, säger Anna-Lena Borén, vd och föreståndare för Dagöholm.
Kommunerna skär ned på missbruksvården
Hon beskriver en verklighet där missbrukare har allt svårare att få vård.
− Kommunerna vill ha så många som möjligt i öppenvård eftersom det är billigare. De som får läkemedelsassisterad behandling har ofta en högre samsjuklighet och beviljas därför lättare vård på behandlingshem, säger Anna-Lena Borén.
Nya målgrupper
På Dagöholm funderar man därför över nya möjligheter.
− Vi måste tänka vidare och tänka nytt. Något vi har funderat på är om vi skulle erbjuda långtidsboende för äldre missbrukare, men det ger inte samma intäkter så frågan är om vi går runt på det, säger hon.
Att lyckas få klienter som kan bli tillräckligt friska för att arbeta i sociala företag tycker hon blir allt svårare.
− Tanken med vårdkedjan blir svårare och svårare att fullfölja, säger hon.
Några signaler från IOGT-NTO vad organisationen har för tankar om vilka klientgrupper man vill nå har hon inte fått.
− Nej, det är som ett vacuum just nu. Du är faktiskt den första som ringer och frågar hur det går för oss. Före kongressen pratades det mycket, men nu är det helt tyst, säger hon.
Fullt genomslag om tre år
Först om tre år har alla avtal löpt ut.
− Det gör att vi har varit lite försiktiga med att gå ut med information till våra kunder, men de som har hört av sig och fått veta att vi inte kan ta emot deras klienter har blivit väldigt besvikna. Allingsås, till exempel, har haft en första klient här. Det har gått så bra för honom och de var så nöjda att de ville teckna avtal för att skicka fler. De blev väldigt besvikna när de fick klart för sig att det inte gick. Även Rosenlundsteamet i Stockholm, som skickar många patienter till oss, är besvikna, säger Anna-Lena Borén.
Klienterna som är i behandling känner till det nya beslutet.
− De var oroliga i somras och trodde att de skulle bli utslängda, men det har det ju aldrig varit tal om säger hon.
För personalen är det ändå jobbigt att behöva meddela patienter att de inte är välkomna.
− Vi har återvändardagar och julfirande som många deltar i, det är tufft att behöva säga till några att de inte är välkomna längre. Vi har också många tidigare patienter i IOGT-NTO:s kamratstöd. Om de får återfall kan de inte komma tillbaka hit. Det känns hårt, säger hon.
Ordförande är optimistisk
Ordförande i Dagöholms stiftelse Carl-Åke Andersson är inte lika orolig.
− Styrelsen har diskuterat att i första hand profilera oss med socialt företagande och kamratstöd. Jag tror att vi ska lyckas bygga upp ett sådant förtroende hos kommunerna att de vill satsa på att skicka klienter till oss, säger han.
Han håller med Anna-Lena Borén om att klienterna är i sämre skick och beviljas allt kortare behandlingstider av sina hemkommuner, som är de som betalar för vården.
− Jag är mycket mer orolig för kommunernas neddragningar än för att vi inte kan ta emot klienter med läkemedelsassisterad behandling. Och de nedskärningarna hade ju kommit ändå, oavsett kongressbeslut, säger Carl-Åke Andersson.