Det är kallt och snöar lätt när Niveen Al Moubayd och Maram Temeiza packar upp disken och strandflaggorna på Stortorget i Gävle.
Det är andra fredagen de står här för att diskutera gårdsförsäljning och berätta om IOGT-NTO:s verksamhet. Snart ansluter även Karin Hagman, ordförande, och Lilia Hammami, vice ordförande,lokalföreningen 21 Gävle.
– Det är vi som är kärntruppen i vår förening, säger Karin Hagman.
På disken finns en kaffetermos och pepparkakor. Särskilt kaffet lockar en del besökare, även om inte alla är sugna på att prata gårdsförsäljning.
En man kommer fram och undrar om han får ställa en fråga.
– Dig kan jag förstå, säger han och pekar på Karin Hagman, men ni andra: Hur kan ni vara så engagerade i det här?
– För att vi har sjal, menar du?
– Jag har inget emot sjal. Men det är mycket komplicerat det här med svenskarna och alkohol. Jag tvivlar på att de lyssnar på vad ni säger, säger mannen som visar sig heta Hindi Talal, och som själv inte dricker alkohol.
– Då kan du bli medlem i IOGT-NTO, utbrister Maram Temeiza.
Värvningsförsöket lyckades inte – den här gången. Bättre går det för Philipe Günther, som representerar Ungdomens nykterhetsförbund, UNF. Fem grabbar fyller omgående i var sin medlemsansökan. Lite längre tid tar det för honom att övertyga Emilia Wallberg och Bella Sjödin. De skriver inte på, men lämnar sina telefonnummer och vill gärna ha en påminnelse via sms.
Kommer ni att bli medlemmar?
– Ja, vi är lite intresserade. Det låter kul att träffa folk och göra grejer, säger Bella Sjödin.
Det börjar mörkna och kylan tilltar. Då dyker IOGT-NTO:s förbundsordförande Lucas Nilsson upp tillsammans med Britt-Marie Johansson, teamchef för distrikten Svea och Gävle-Dala. De kommer raka vägen från Söderhamn, där de har ätit lunch med en politiker och pratat gårdsförsäljning. Dessutom har de hunnit kampanja utanför Systembolaget.
– Det var tydligt att folk vill ha Systembolaget kvar och att många förstår att gårdsförsäljning är ett hot mot det. Vi blev väldigt positivt bemötta, säger Lucas Nilsson.
Han frågar Maram Temeiza hur läget är i Gävle.
– Vi är nöjda. Vi kämpar på och föreningen växer för varje dag. Vi har tre lokaler där vi har aktiviteter, säger hon.
Föreningen har nu ungefär 200 medlemmar. Karin Hagman berättar att de var en krympande och åldrande skara innan Maram Temeiza och de andra kom in i föreningen.
Maram Temeiza kom till Sverige från Palestina 2017 och blev medlem i IOGT-NTO året därpå.
– Jag gick på en fest som IOGT-NTO anordnade och gillade föreningen. Sedan tog jag kontakt med Britt-Marie Johansson och fick en praktikplats. Efter det har det bara blivit mer och mer, säger hon.
Enligt Karin Hagman är Maram Temeiza en nyckelperson i föreningen.
– Många dras till henne. Hon har idéer och engagemang, säger hon.
Och föreningen är väldigt aktiv.
– Varje lördag hela sommaren har vi familjedagar. Då är vi på Lillgården, vårt sommarhem, där vi kan vara utomhus. Vi äter lunch och sedan är det olika aktiviteter. Det kan vara hantverk och pyssel, eller tipspromenad och frågesport, säger Maram Temeiza.
– Och vi får smaka mat från olika länder, fyller Lilia Hammami i.
”Vi är nöjda. Föreningen växer för var dag.”
Maram Temeiza
Maram Temeiza berättar att hantverk och pyssel för kvinnor är en återkommande aktivitet, året om.
– Vi gjorde nyligen en utställning och visade upp vad vi gjort, säger hon.
Deras verk ingick i den interaktiva utställningen Vi skapar framtiden som består av 17 konstverk – ett för vart och ett av FN:s Agenda 2030:s Globala mål. Nio av konstverken är redan målade av kända konstnärer. De övriga åtta skapas lokalt. I det här fallet av Gävleföreningen.
– Alla var jättestolta när de fick hänga upp sina grejer.
Närmast planerar föreningen en föräldrautbildning.
– Då ska vi bjuda in kommunens socialtjänst. Många har missuppfattat vad socialtjänsten gör och tror att de tar barn. Det är vad alla har hört, säger Maram Temeiza.
De tre invandrade kvinnorna vittnar alla om hur svårt det var att få kontakt med svenskar innan de kom med i IOGT-NTO.
– Jag vågade inte försöka skaffa svenska kompisar förut. Jag trodde ett de såg ner på mig och tyckte illa om mig. Nu har jag lärt känna jättemånga. IOGT-NTO är min bästa kompis. Vi har ingen familj i Sverige så IOGT-NTO har blivit min familj, säger Lilia Hammami.
Hennes tre barn är alla födda i Sverige.
– De är 8, 6 och 4 år. Jag behöver verkligen kunna språket för att kunna hjälpa dem med läxor. Hos IOGT-NTO får jag träna på svenska. Som invandrare behöver vi sådana här föreningar.
”Jag trivs jättebra i föreningen och har fått många kompisar här.”
Niveen Al Moubayd
Hon kom till Sverige från Tunisien för tio år sedan och är van vid ideellt arbete därifrån.
– Jag var volontär i Tunisien och hjälpte kvinnor, barn och gamla. I Sverige har jag hjälpt till i Söderscouterna och i Svenska kyrkans kvinnogrupp.
Niveen Al Moubayd är nybliven ledamot i föreningens styrelse. Hon kom i kontakt med IOGT-NTO för ungefär ett år sedan.
– Det var en kompis som tipsade mig. Jag trivs jättebra i föreningen och har fått många kompisar här. Det är aktiviteter nästan varje dag. Det är roligt att vi kan göra så många olika utflykter och annat.
Hela familjen har blivit engagerad.
– Mina barn längtar till aktiviteterna och frågar alltid när vi ska gå nästa gång. Åtminstone de två yngsta som är nio och tio. Den äldsta är tretton och ska börja i UNF. I somras var vi med på sommaraktiviteterna. Vi grillade och de fick rita och pyssla och prova ansiktsmålning.
Även Niveen Al Moubayd vittnar om ensamheten innan hon blev medlem. Familjen kom från Syrien 2015.
– Vi kom först till Härnösand. Där gick jag på SFI och lärde känna många, men sedan flyttade vi till Gävle för att plugga och lärde inte känna någon förrän jag kom med i IOGT-NTO.
I Syrien arbetade hon som ingenjörsassistent inom miljöområdet, ett yrke som inte finns i Sverige.
– Kanske blir jag ingenjör. Om jag får ett jobb så börjar jag jobba, annars fortsätter jag att plugga, säger hon.
Kaffet i termosarna börjar kallna och alla är frusna. Det är dags att packa ihop för dagen.
Nästa aktivitet för föreningen är en fest som arrangeras tillsammans med Svenska kyrkan.
– Då ska kvinnor från olika länder och olika kulturer träffas och umgås i en lokal som kyrkan har. Det blir kul, säger Niveen Al Moubayd.
Att ha fest tillsammans är inget problem, trots olika religion.
– Nej, vi pratar inte religion. När vi har fest äter vi mat tillsammans, dansar och har trevligt.