Nykterhet

Månadens medlem: Ruth Eriksson

Ålder: 80 år
Bor: Alnö
Förening: Jarlaborg
Gör: Pensionär. Arbetade under sin yrkesverksamma tid som butiksbiträde och kanslist.

Du fyllde nyss 80 år. Hur länge har du varit medlem i IOGT-NTO?

– Åh, hela mitt liv. Först var jag med i barnlogen i Ankarvik i södra Alnö, varifrån jag kommer, sedan i ungdomslogen och därefter IOGT-NTO. Mina föräldrar var inte medlemmar, men jag gick med eftersom man anordnade så mycket trevligt. Under åren har jag engagerat mig i olika grad. För ett antal år sedan var jag med och byggde upp två körer i IOGT-NTO, ”Nyktergalarna” och ”Tillsammanskören”. Vi höll på ett tag men tyvärr rann det hela ut i sanden. Nu är jag medlem i IOGT Jarlaborg.

Vad betyder sången för dig?

– Allt! Jag sjunger gärna och kan inte tänka mitt ett möte utan sång, det blir tråkigt! Jag har sjungit sedan jag var i fyraårsåldern och sedan sjöng jag i kyrkokören och på logen, både solo och tillsammans med andra. Jag är sopran. Sången är ett livselixir för mig, jag kan inte leva utan den. Som ung sjöng jag ofta solo, men nu blir det bara körsång. Jag sjunger i en seniorkör, vi uppträder ofta i servicehus och på ålderdomshem. Musiken är en blandad kompott av visor och kända sånger.

Drömde du om att bli professionell sångerska när du var ung?

– Nej, egentligen inte. Jag hade visserligen en lärare som trodde mycket på mig och jag gick senare i en sång- och musikskola, där jag lärde mig att spela piano. Jag lyssnade mycket på operetter och beundrade Sickan Carlsson och Anna-Lisa Eriksson, jag tyckte de var duktiga sångerskor och jag gillade deras glada och käcka stil. Sådan är jag nämligen själv. Men jag tänkte nog aldrig att jag skulle bli sångerska själv. Det är gott nog att sjunga i kör!

Vad är det bästa med att sjunga i kör?

– Gemenskapen och glädjen. Att skapa något fint tillsammans med andra männi­skor. Eftersom jag inte har några syskon, så tror jag att jag sökte mig till kören just för att finna en gemenskap med andra och inte vara ensam. Kören blev som min andra familj!

Text: Maria Zaitzewsky Foto: Anna-Lena Mattsson

Mer från Accent