junis

Junisledare i alla väder

”Roligast är att få visa barnen saker de inte skulle gjort annars. Tycker man själv att det är kul så tycker barnen det också.”

Det säger Jeanette Andersson när vi träffas i snålblåsten vid Väddö kanal i Uppland. Trots den isande vinden står Junisledarna Jeanette Andersson och Susanne Åkerlund i parken och förbereder kvällens sammankomst.

– Vi får väl se om det kommer några. Till den här aktiviteten behöver man inte anmäla sig, säger Jeanette Andersson, verksamhetsansvarig i Junis-föreningen på Väddö, och sneglar oroligt mot de mörka molnen på himlen.

Hon hade inte behövt oroa sig. En efter en dyker de upp, vissa tillsammans med föräldrar, andra med kompisar eller ensamma.

– Vi börjar med femkamp, sedan blir det brännboll och så grillar vi hamburgare och korv, förklarar Jeanette Andersson för deltagarna.

”Mina barn gick med i Junis och det var brist på ledare, så jag hoppade på.”

Barn, föräldrar och ledare ställer genast upp sig till första grenen som går ut på att kasta en frisbee i en rockring på marken. De flesta går in för kastandet med liv och lust, medan andra inte verkar bry sig så mycket om hur de träffar.

– Det är det här som är det bästa med Junis, att det är så okonstlat och inte så tävlingsinriktat, säger Camilla Olsson, en annan av föreningens ledare.

– Tala för dig själv, säger Jeanette Andersson, som bestämt hävdar att hon tar tävlingen på största allvar.

Jeanette Andersson har varit Junisledare sedan 2012.

– Mina barn gick med i Junis och det var brist på ledare, så jag hoppade på. Jag skulle ju ändå skjutsa dit, säger hon.

Att vara ledare för Junis är bland det roligaste hon vet.

– Särskilt att låta barnen prova på olika aktiviteter som de kanske inte gör med sina föräldrar. Förra året var vi till Fjällnora, där det finns en höghöjdsbana, och vi sov i en stor kåta. Det tror jag inte många har gjort, säger hon.

Varje terminsstart får barnen komma med idéer på vilka aktiviteter de ska göra under terminen.

– Sedan finns det vissa saker vi alltid gör, som luciafirande, även om det inte står så högt i kurs. Det är mest de äldre som vill fira lucia, säger hon.

”Det är barnens förening, vi vuxna är mest där för att hjälpa dem.”

Junisföreningen 791 Väddö har 46 medlemmar. Ordförande är Jeanette Anderssons 14-åriga dotter Kristina Andersson.

– Jag har varit medlem sedan jag var sex år, säger hon.

Förutom Kristina Andersson sitter ytterligare fem barn i styrelsen.

– Det är barnens förening, vi vuxna är mest där för att hjälpa dem, säger Jeanette Andersson, som förutom verksamhetsledare även är före­ningens kassör.

– Mamma lägger all sin fritid på Junis, inflikar Kristina Andersson.

Femkampen fortsätter. I en av grenarna ska man trä en stor fågelnäbb på huvudet. Den täcker hela ansiktet. Endast genom näbbens spets kan man se något. Grenen går ut på att, med näbben över huvudet, springa fram till en hög med bollar, ta en boll och springa tillbaka och lägga den i en hink. Varje boll som deltagarna lyckas få i hinken ger en poäng.

Susanne Åkerlund är med och tävlar. Hon blir långt efter Charlie Norberg, 10 år. Överhuvudtaget verkar barnen springa obehindrat, trots den dåliga sikten, medan de vuxna famlar och har problem att hitta både bollar och hink.

Att hitta bollar och pricka en hink är svårare än det ser ut med en fågelnäbb på huvudet. Foto: Kristina Sahlén.

I nästa gren ska ett torn byggas.

– De som är 11 år eller yngre ställer sig där, och ni andra här, säger Jeanette Andersson och pekar på två högar med träklossar, där de yngstas hög innehåller stadigare klotsar.

Blåsten har tagit i och vinden gör byggandet till en utmaning. Särskilt det sista momentet då tornet måste stå i sju sekunder för att det ska räknas.

Efter lekar och brännboll smakar en hamburgare som bäst. Foto: Kristina Sahlén.

Så småningom har alla fått bygga sitt torn och grilldoften börjar sprida sig över parken. Susanne Åkerlund och Lena Jehrin står vid grillen och vänder korvar och hamburgare. När alla ätit sig mätta är det dags för brännboll. Några av de lite större grabbarna får in ordentliga träffar.

– Går bollen i kanalen får ni hoppa i och hämta den, säger Jeanette Andersson till dem.

Yngsta deltagaren är bara två år. Hon är barnbarnsbarn till föreningens nestor, Inga Gustafsson, som varit Junis-ledare i 75 år.

– Nu är jag 92 och så glad att jag fått en så bra efterträdare. Jeanette är jätteduktig, säger Inga Gustafsson som försöker delta i så många aktiviteter hon hinner och orkar.

Brännbollsmatchen slutar jämnt, 51–51. Jeanette Andersson är nöjd trots slitet och en kväll i blåst och kyla.

– Visst är det värt det! Det är klart att det vore skönt att ligga i soffan, men det här är ju så kul. Och tycker man att det är roligt så märks det, och då tycker barnen också att det är roligare, säger hon.

Mer från Accent