Olle Häggström, utvecklingschef för IOGT-NTO-rörelsen i Västernorrland, uttryckte i veckan sin oro inför förslagen i Expedition 50 i Accent. Han får medhåll från Ingela Sjöberg, nyvald distriktsordförande i Jämtland.
– Jag har förståelse för att man vill frigöra utrymme för distrikten, men det finns en oro för att det blir centralisering och tjänstemannastyre, säger hon.
Liksom Västernorrland är Jämtland ett försöksdistrikt. I Jämtland provar man direktdemokrati och alla medlemmar är välkomna att rösta på distriktsårsmötet.
– Det var sagt att vi skulle ha en försöksperiod från 2016–2021. Vi har ju precis kommit igång och känner att vi fått ett ökat engagemang, och nu kommer det här och omkullkastar allt. Ska vi inte få fortsätta nu? Tanken var ju att försöket skulle utvärderas efter fem år och att man sedan skulle dra lärdom av det, säger hon.
Vår oro är att man ska göra generella förändringar som inte ger utrymme för individuella lösningar, och att vi måste ge upp sådant som fungerar.
Hon är orolig för att engagemanget som väckts genom försöket ska svalna, men också för att det inte ska finnas utrymme för flexibilitet.
– Vi är ju ett hyfsat starkt distrikt. Vår oro är därför att man ska göra generella förändringar som inte ger utrymme för individuella lösningar, och att vi måste ge upp sådant som fungerar. Förhoppningsvis klarnar det efter mötet vi ska ha den 22 april, men när vi såg förslaget kände vi att det här inte är vad vi vill ha, säger Ingela Sjöberg.
Hon förstår inte varför det är så bråttom.
– Hur snabbt ska det genomföras? Man blir orolig att det är något som ska forceras fram till årets kongress. Det blir inte bra om vi snabbt ska behöva ta ställning till viktiga frågor. Jag var med på januarikonferensen och vi pratade snabbt om olika scenarier, men vi förstod inte att det var det här det skulle leda fram till. Jag tycker det är viktigt att vi får vara en del i processen. Nu känns det som om det kommer uppifrån, säger hon.
IOGT-NTO:s ordförande Johnny Mostacero kan förstå att några tycker att det går för fort.
– Men det egentliga problemet är inte att vi gör det nu – utan att vi skulle gjort detta för länge sedan, säger han.
Allt började på kongressen i Lund.
– Vi fick i uppdrag av kongressen att utreda hur IOGT-NTO mår. På januari-konferensen i Köping 2016, då vi för första gången på länge samlade alla distriktsstyrelser, distrikt och utvecklingskonsulenter, började vi bygga ”vårt IOGT-NTO”. Att vi gör denna förändringsresa tillsammans är viktigt för att inte hamna i ”vi” och ”dom”, i relationen mellan centralapparaten och landet, säger Johnny Mostacero.
Att vi gör denna förändringsresa tillsammans är viktigt för att inte hamna i ”vi” och ”dom”, i relationen mellan centralapparaten och landet.
Nästa steg var att samla alla distriktsordförande och distriktskonsulenter i Karlstad i höstas.
– Där fick jag och förbundsstyrelsen mandat att gå vidare med en enkätundersökning som skickades till alla distriktsstyrelser, distriktskonsulenter och utvecklingskonsulenter, och som följdes upp med att träffa alla distriktsstyrelser. Allt för att få en rättvisande bild av hur det står till i organisationen. Det gav massor av information som kokades ner till ett antal scenarier, som vi såg som möjliga och görbara för att föra organisationen framåt, säger han.
Johnny Mostacero påpekar vikten av att se helheten, och inte varje del för sig.
– Alla distrikt har utmaningar, även om en handfull distrikt fungerar bättre än andra.
Problemet är att få har hela bilden, säger han.
Själv anser han att han har en ganska bra överblick, men han har också lagt ner mycket arbete på att skaffa sig den.
– Jag har som ambition att under min första mandatperiod besöka alla våra 23 distrikt. Hittills har jag besökt 21. Allt för att skapa mig en bild av de problem och utmaningar som finns, men också för att se allt fantastiskt som görs. Det är inte alltid ens medlemmarna i distriktet känner till allt bra som görs, säger han.
Vi behöver ta nya tag och utmana rådande ordning. Vi måste lyfta blicken, från vad vi är till vad vi kan bli.
Men han tycker samtidigt att organisationen inriktat sig för mycket på att allt ska vara som det ”alltid” har varit.
– Det finns en bild av att vi ska vara 30 000 medlemmar och ha 23 konsulenter. Vi behöver ta nya tag och utmana rådande ordning. Vi måste lyfta blicken, från vad vi är till vad vi kan bli. Jag vill vidga målet till att vi ska bli 50 000 medlemmar och många fler än 23 konsulenter. Anställda är en utmärkt resurs, men vi behöver också fler engagerade medlemmar.
Situationen som den ser ut i dag är sårbar anser Johnny Mostacero.
– Blir distriktskonsulenten sjuk eller slutar blir det ofta ett vakuum på flera månader innan någon ny blir varm i kläderna. Att anställa distriktskonsulenterna centralt skulle lösa en del av problemet, säger han.
Att något färdigt förslag ska finnas framme till kongressen i Karlstad i sommar tvivlar han på.
– Det vore fantastiskt, men det vore nog att spänna bågen för högt. Men nu har vi ställt om organisationen i förändringsläge och måste ha fokus på framtiden, säger han.
Johnny Mostacero säger att flera steg i den riktningen redan är tagna.
– Centrum för ideellt ledarskap på Tollare är ett sådant exempel, och erfarenheterna från försöksdistrikten, där man börjat testa intressanta saker, kommer vi att ha stor nytta av.
Han har gott hopp om att det i slutändan kommer att bli bra.
– Jag förstår att en del är oroliga. Man vet vad man har, men inte vad man får. Som organisation är vi mer relevanta än på länge, med arbetet mot alkoholnormen och med vår sociala verksamhet. Då borde vi kunna bli större och använda våra resurser bättre, säger han.
Nästa steg för Expedition 50 är träffar med distriktsstyrelserna den 22 respektive 29 april.
– Förslaget är ju inte färdigt än, men målet med Expedition 50 är att vi 2020 ska ha en ny organisation och då vara världens fräschaste 50-åring, säger Johnny Mostacero.
Vill du läsa mer om alkohol och andra droger? Prenumerera kostnadsfritt på Accents nyhetsbrev och få veckans nyheter direkt i din mejlbox:
Din e-post
»