Solen skiner över Sigtuna. Det är tisdag förmiddag och i den kvardröjande sommarhettan pågår invigningen av IOGT Internationals kongress. För Kerstin Lindgren Olsson började arbetet redan i söndags. Hon är volontär och en av de drygt 40 funktionärer som tjänstgör under kongressveckan. Hennes uppgift är att, tillsammans med ett par kollegor, se till att det finns funktionärer på rätt plats vid rätt tid.
– Och så rycka in själv överallt där det behövs, förstås, säger hon.
Hemma i Norrköping är hon Junisledare och aktiv i IOGT-NTO. Hon gillar att vara med där det händer.
– Det är det här som är föreningsliv för mig. Att träffa folk och jobba tillsammans, att känna att man gör nytta och vara en del av något större. Det är en livsstil, säger hon.
Under måndagen smygstartade programmet med ungdomarnas möte, en guidad tur och sportaktiviteter. På kvällen var det disco.
– De skärmade av delen där discot var med ett draperi, så vi behövde inte vänta till det var slut med att bära stolar och möblera för dagens sittning. Det gick bra. Vi var sju stycken som hjälptes åt.
Strax efter midnatt var allt klart och halv ett var Kerstin Lindgren Olsson i säng. Kvart i åtta i morse var det dags att börja jobba igen.
– Invigningen började 8.30 och vi skulle ha fram frukt och vatten till alla. Det kom fler än vi räknat med hit till aulan så nu har vi skickat några att hämta mer frukt och vatten hit, säger hon.
När öppningsceremonin är avslutad uppstår viss förvirring.
– I vårt schema står att vi ska möblera om för en utställning här, men i deltagarnas program står att de ska genomföra en social aktivitet i lokalen. Men det löser sig, säger hon.
Och det gör det. Kristina Sperkova, IOGT internationals ordförande, går upp i talarstolen och reder ut det hela. Deltagarna traskar över till idrottshallen och volontärer och utställare kan möblera om lokalen.
I idrottshallen får deltagarna rita av sina händer på färgglada papper som de skriver namn och land på. Händerna klipps ut och sätts ihop till en lång girland som sedan ska hängas upp vid fredagens avslutningsmiddag.
Utställningen är nu uppackad i aulan. Framför en skärm står två överlyckliga kvinnor från Pakistan.
– Vår organisation har just invalts som medlemmar i IOGT, säger Asia Ashrat och Sunny Saman från organisationen Sunny Trust som arbetar med kvinnor med beroende.
Mot aulan kommer Sigrid Björk, från Karlskoga och ordförande i UNF:s Örebrodistrikt och Daniel Bergdahl, från Umeå och sekreterare i Västerbottens distriktet. De har finansierat sitt deltagande på ett annorlunda sätt.
– Jag ville verkligen åka hit och funderade på att anmäla mig som volontär till barnpassningen, men så kollade jag med UNF om de kunde betala om jag fick 300 likes, 150 delningar och 50 kommentarer på sociala medier, säger Sigrid Björk
Daniel Bergdahl fick tips av UNF:s ordförande Isabella Benfalk att han kunde satsa på något liknande. I hans fall blev målet 300 likes, 100 delningar, och 75 kommentarer.
– Jag var på en alkoholpolitisk kurs i Oslo i vintras. Det var första gången jag var på ett internationellt evenemang och jag ville gärna få chansen att göra om det. Jag ser det som en möjlighet att träffa nya människor, säger Daniel Bergdahl.
Dagen avslutas med att alla 320 deltagare tågar genom Sigtunas gator ner mot Borgmästarparken på andra sidan centrum. På vägen får deltagarna stanna till vid någon av tre utvalda restauranger och hämta en matlåda. Middagen äter alla gemensamt vid långbord medan Caroline Wennergren underhåller från den uppsatta scenen. Dryck till maten, kaffe och kaka serveras vid små stånd vid sidan av långborden.
Vid ett av stånden står Kerstin Lindgren Olsson och pressar den sista äppeljuicen ur en bag-in-box.
– Min stegräknare visar att jag gått en och en halv mil i dag, men allt har flutit på bra. Vi är ju många som hjälps åt, säger hon och fortsätter hälla upp juice och växla några ord med dem hon serverar.
När alla verkar ha ätit och druckit flyttar hon över till kaffeståndet och börjar stapla delicato-bakverk på ett kakfat.
Deltagarna och förbipasserande sigtunabor lyssnar till musiken och Caroline Wennergrens jazzsång. Det är medryckande och spontandans uppstår bland publiken.
När konserten är slut ska bord och bänkar fraktas bort.
– Vi ska fälla ihop borden och stapla bord och bänkar bakom scenen, säger Kerstin Lindgren Olsson.
På onsdagen möter Accent Kristina Sperkova mitt i språnget. Hon är mycket nöjd med kongressen så här långt.
– Det känns väldigt bra. Det är en öppen miljö för debatt och vi har bra diskussioner. Det enda klagomål jag har hört är att det erbjuds så många intressanta seminarier och utflykter som delegaterna skulle vilja vara med på, men de är ju upptagna av förhandlingar, säger hon.
På fredag eftermiddag är Kerstin Lindgren Olsson på väg till Stockholm för att ta tåget hem.
– Jag missar avslutningsmiddagen i kväll. Det är lite synd för de skulle ordna midsommarfirande och dans, men jag ska faktiskt på bröllop i Grästorp i morgon, säger hon.
Krafterna är inte helt slut.
– Jag gör gärna om det här igen. Det har varit jätteroligt att lära känna de andra funktionärerna och att träffa alla deltagare. Jag har varit i alla funktionärsgrupper utom transportgruppen. I går var jag i barnpassningen. I dag fick jag möjlighet att lyssna på Jan Eliasson. Det var väldigt bra. Han pratade om sina erfarenheter och att vi måste ta hand om varandra i världen. Och så sa han att en inte kan göra allt, men att alla kan göra något.
Enkät: Vad har du för förväntningar på världskongressen?
Ortrun Rinkel, Tyskland
– Det är första gången jag är på ett internationellt evenemang. Jag hoppas att träffa andra och att vi kan lära saker av varandra.
Mohammed Mahabubur Rahman, Bangladesh
– Jag vill se vilka utmaningar som finns i de olika länderna och hitta strategier för att möta dem. Det räcker inte med asiatiska eller europeiska lösningar. Industrin är global och då måste vi vara det också.
Brenda Mkwesha, Kenya
– Det är ett bra tillfälle att nätverka, men också en möjlighet till reflektion och att tänka på framtiden. Alkoholindustrin har blivit väldigt aggressiv. Då måste vi hitta nya metoder för att möta dem. Och så gillar jag den alkoholfria livsstilen. Jag föredrar uttrycket alkoholfri. Nykter låter tråkigt, men alkoholfri låter positivt.
Rose Nzali, Tanzania
– Det här är en ny erfarenhet för mig. Jag har lyssnat på imponerande, passionerade tal och träffat många jag känner, till exempel scouterna från Sri Lanka. Jag jobbar på IOGT-NTO:s Östafrika-kontor och är så glad att de förlagt vårt årliga personalmöte hit.