Internationellt

Hård kontroll av IOGT-NTO-rörelsens bistånd

”Varenda krona redovisas och granskas.” Maria Bergqvist, på IOGT-NTO:s internationella avdelning, imponeras av arbetet i Östafrika och hur det utvärderas.

Maria Bergqvist, kommunikatör på IOGT-NTO:s internationella avdelning, är nyss hemkommen från Iringa i Tanzania där hon besökt de projekt som får stöd av IOGT-NTO-rörelsen. Hon är imponerad över den verksamhet hon sett och det engagemang hon mött.

– Jag är så stolt över våra kollegor i Östafrika och deras insatser, säger hon.

Hon har bland annat besökt ett projekt för gatubarn.

– Upp till 14 års ålder får de bo på barncentret. För de äldre ordnas praktikplatser där de får lära sig ett yrke, säger hon.

Kraven på ungdomarna är hårda.

– De måste visa att de är pålitliga och kan sköta sig. Och de måste själva ordna någonstans att bo, oftast en sängplats i ett delat boende. När de lyckas med detta kan de få en praktikplats.

Maria Bergqvist besökte en mekanisk verkstad som hade flera praktikanter.

– Där fick de till exempel lära sig svetsa och måla, kunskaper som de kan ha nytta av framöver, säger hon.

Maria Begqvist. Foto: privat.

Ändå tycker hon att verksamheten lämnar en del övrigt att önska.

– Jag frågade ägaren till verkstaden varför han tog emot praktikanterna. Jag hade önskat att han svarade att det var för att han ville göra en viktig insats och hjälpa pojkarna, men för hans del verkade det mest handla om billig arbetskraft.

Projekten utvärderas noga. Ett projekt med syfte att minska alkoholkonsumtionen i området omfattar nu 19 byar. IOGT-NTO:s samarbetspartner på plats, Iringa Development of Youth, Disabled and Children, IDYDC, erbjuder sig att komma till byarna och arbeta med hälsa. En stor del av hälsoproblemen beror på alkohol och missbruk samt HIV och Aids, som också är kopplade till alkohol.

– När IDYDC börjar jobba med en by, hjälper de byns invånare att identifiera sina problem och sedan får de stöd att hitta lösningar. De tar också dit en läkare och informerar om hälsoaspekterna av alkohol. De som dricker har ofta sämre hälsa, det ser alla.

Tillsammans med byborna diskuterar man andra problem som kan komma av alkohol.

– De tar ofta upp att barnen kanske inte får gå i skolan, att familjer där mannen dricker har ont om pengar. Våld, osäkerhet och otrygghet i samhället är annat som kommer fram.

”Det är inte ovanligt att kvinnor utsätts för sexuella övergrepp eller tvingas sälja sig själva.”

Maria Bergqvist

I byn är det inte ovanligt att många, ofta kvinnor, försörjer sig på att producera och sälja alkohol.

– Konkurrensen om kunderna kan vara stor. Det är inte ovanligt att kvinnor utsätts för sexuella övergrepp eller tvingas sälja sig själva för att få konkurrensfördelar och locka kunder till sin bar.

I arbetet är ett av målen att byn stiftar egna ”lagar”; regler som sedan godkänns från högre instans.

– Det kan gälla barernas öppettider, åldersgränser eller att inte sälja till berusade. Man kommer också överens om hur man ska upprätthålla reglerna, till exempel att den som bryter mot reglerna ska bötfällas.

På landsbygden är det lättast att upprätthålla reglerna.

– Där känner alla varandra och har en gemenskap. Det blir svårare ju närmare de stora städerna man kommer och på platser där många passerar. Lastbilschaufförer som stannar till i en by kan inte känna till alla lokala regler.

Det här sättet att arbeta med lokalt förebyggande arbete har fungerat bra och har spridit sig från by till by. Maria Bergqvist var med när arbetet i byn Ifunda skulle följas upp av regionkontoret i Östafrika.

–  Tre grupper, en kvinnogrupp, en ungdomsgrupp och en grupp bestående av byns ledare, fick diskutera vad de tycker om organisationen och metoderna som använts. De fick också svara på vilka resultat de sett av arbetet.

Hon är imponerad av engagemanget, särskilt av kvinnorna.

– Det var också härligt att se hur självsäkra och kaxiga kvinnorna var. De satt verkligen inte tysta.

Även samarbetsorganisationerna utvärderas.

– De får frågor om hur de väljer målgrupp och metoder och vad de har förbättrat, vad de möter för motstånd och hur de hanterar det.

IOGT-NTO-rörelsen kräver också skriftlig rapportering.

– Samarbetsorganisationerna rapporterar projektutveckling och ekonomi. Alla ekonomiska rapporter granskas av revisorer. Sedan granskas vi i vår tur av Forum syd och Radiohjälpen.

Hon tycker ibland att kraven är väl stränga och ifrågasätter att kontrollen är densamma vare sig man får 200 000 eller 20 miljoner.

– Trots att vi sitter på plaststolar under ett träd och har möte så ska alla formaliteter vara uppfyllda. Med så mycket formalia finns en risk att det blir de mest erfarna, som är bra på att fylla i matriser, som får mycket pengar.

”Bistånd är en förtroendebransch. Vi kan aldrig utlova ett bra resultat, men vi gör allt vi kan för att det ska bli bra.”

Maria Bergqvist

Och kraven ökar hela tiden.

– Varje gång någon organisation eller person som jobbar med bistånd avslöjas med korruption eller att förskingra pengar drabbar det oss alla. Nu är kraven så stora att det är svårt att driva små projekt. Administrationen av kontrollen blir för dyr i förhållande till projektets storlek.

Hon är övertygad om att bidragspengarna som fördelas via IOGT-NTO-rörelsen hamnar rätt.

– Bistånd är en förtroendebransch. Vi kan aldrig utlova ett bra resultat i förväg, men vi gör allt vi kan för att det ska bli bra. I en gräsrotsorganisation, som vår, känner man varandra och vet vad alla gör. Då upptäcker man lättare om pengar försvinner till fel saker. Varenda krona redovisas och granskas.

Maria Bergqvist visar ett fotografi taget när hon köper ett kontantkort till sin mobiltelefon.

– Det är för att dokumentera köptillfället. Det räcker inte med bara kvittot. Och då kostade kortet ändå bara 60 kronor, säger hon.

Mer från Accent