Det brinner marschaller i porten till IOGT-NTO Regnbåges lokal i Rosengårds centrum. Lokalen har sedan 2009 fungerat som en mötesplats för somalier i området. I trappuppgången hörs redan hög musik studsa mellan väggarna. För bara ett år sedan var det en helt annan syn som mötte besökaren. Nu är allting helt nyrenoverat med hjälp av pengar från Boverket. Väggarna har fått fräsch färg, köket är helt nytt, och längst in i lokalen har en låg scen byggts.
Vid borden som står uppställda längs med väggen sitter kurdiska kvinnor i färggranna dräkter samlade kring fat med nötter, druvor och clementiner. Jian Saied bär en grön sjal och klänning med rosenmönster, hennes läppstift går i en lila ton.
– Så sent som igår kväll dödades en kvinna i Kurdistan för att hon gått emot kulturen, det är en tragedi. Och de här frågorna är jättesvåra att prata om, säger hon, och fortsätter:
– Vi har inte jämlikhet i Kurdistan, men det har vi inte heller här i Sverige. Jämlikheten måste börja i familjen; det som är förbjudet för min dotter ska också vara förbjudet för min son.
För henne finns det en jämställdhet att finna i islam, även fast många hävdar motsatsen.
– I islam är kvinnan en prinsessa och hemmet tillhör henne, inte mannen.
Jian Saied ser heller inget problem med att kvinnor söker sig utanför hemmet.
– Profetens första fru Khadidja var en businesskvinna redan för 1 430 år sedan, det finns inget i islam som skulle säga att det är förbjudet. Men det finns också många som tolkar fel, säger hon.
– Men ikväll ska vi umgås, dansa, sjunga och diskutera. Efter den här pandemin är det så många som inte setts på länge.
En grupp kvinnor har tagit sig upp på dansgolvet och tar sig runt i armkrok. Kurdisk musik dunkar ut i lokalen, då och då avbruten av vad som verkar vara Youtube-reklam. Midia Nori är en av kvällen värdar och är också i färd med att starta upp en kurdisk kvinnoförening genom IOGT-NTO. Hon har arrangerat fest för kvinnor på 8 mars i flera år, men detta är första gången hon gör det i samarbete med IOGT-NTO Regnbåge. Kvinnorna från Regnbåge har dock inte dykt upp än.
– Låt dem som är här dansa så länge, säger hon.
Simin Kherad, som framstod som uppklädd redan när hon först dök upp i lokalen kommer ut i rummet, nu klädd i en lila dräkt med guldpaljetter.
– Idag har jag bara två ombyten med mig. Vanligtvis har jag tre, så att jag har en uppsättning kläder att gå hem i också, säger hon.
Hon är snart uppe på dansgolvet och de lila remsor av tyg som hänger ner från dräktens ärmar svänger i takt med henne.
Avin Midhat är likt övriga närvarande festklädd i en oraneblommig dräkt med paljettmönster, men tycker att 8 mars främst är en kampdag.
– Vi måste kämpa. Vi kvinnor jobbar dubbelt så mycket som männen, vi jobbar både på vårt arbete och i hemmet. Dessutom så är löneskillnaden fortfarande stor mellan könen, säger hon.
På andra sidan bordet sitter Kamand Shakib i en annan typ av festkläder; tight, svart och högklackat.
– Det finns också många kvinnor som ser ner på andra kvinnor, till exempel för att man inte har tillräcklig utbildning eller är klassad som fattig. Den här dagen borde handla om allas lika värde och att man inte ska se ner på kvinnor, säger hon, och frågar:
– Varför ses det fortfarande som tabu att kvinnor blir maskiningenjörer eller träslöjdslärare?
Hero Bakhtiyar inflikar att kvinnor har mer tålamod än män. Avin Midhat ger snabbt mothugg.
– Vem säger det? Har du forskning som visar det? Det är ju bara för att vi blivit uppfostrade så, säger hon.
De somaliska kvinnorna börjar anlända med mat i stora plastbackar. Ikväll ska det bli både kurdisk och somalisk mat, såväl som både kurdisk och somalisk dans.
Klockan sju är allt äntligen på plats och Midia, Haweya och Alexandra kan hälsa alla välkomna. Lokalen har fyllts och ett 70-tal kvinnor sitter nu bänkade. 18-åriga Rukaia Habib är lite nervös inför talet hon ska hålla.
– När något känns betydelsefullt så blir jag lätt nervös. Men när jag står på scenen sen så glömmer jag det oftast. Jag har hittat ett engagemang i mig som jag vill ge av, säger hon.
Hon blev lite av en Malmökändis förra året när hon skapade en Ramadankalender.
– Sverige är ett mångkulturellt samhälle, men integrationen måste starta från oss med utländskt ursprung, säger Rukaia Habib, som är född i Malmö men med invandrade föräldrar.
– Jag tror att jag kan prata om jämställdhetsfrågor på ett sätt som får kvinnorna här att känna att jag är en av dem. Jag kämpar varje dag som kvinna och åttonde mars är ett sätt för oss att påminna oss om att vi kämpar för vår egen sak, säger hon.
Framme vid scenen har Alexandra Tetschet gett upp försöken att få mikrofonen att fungera och tar istället i ifrån tårna för att hälsa alla välkomna. Ett visst sorl dröjer sig kvar då det hon säger simultantolkas, till kurdiska på vänster sida av rummet och till somaliska på höger sida.
– Vi vill uppmärksamma kvinnans engagemang och kärlek, det arbete som vi utför varje dag. Vi föds av kvinnor och uppfostras av kvinnor, säger Midia Nori.
Sedan tar Rukaia Habib plats på scenen och berättar om kvinnor som gjort avtryck i historien.
– Jag vill gratulera mannen på kvinnodagen eftersom mannen fötts av kvinnan. Kvinnan är grunden för samhällets existens, säger hon, och talar även om nödvändigheten att arbeta mot barnäktenskap.
– Låt oss tro på oss själva för att världen ska tro på oss.
Rukaia Habib kliver självsäkert ner från scenen och fistbumpar sin kompis på sin väg över dansgolvet.
Alexandra Tetschet önskar somalisk musik när den hörs ur högtalarna tar det inte många sekunder innan sex somaliska kvinnor rest sig och intagit golvet i en cirkel. Efter en stund ansluter en grupp kurdiska kvinnor med förtjusta rop.
– Vi har aldrig träffat varandra, men det finns ändå något som gör att vi känner varandra. En stor del i kampen för kvinnors rättigheter är att mötas och utbyta erfarenheter, säger Luul Ali Hassan, och fortsätter:
– Vi kvinnor är människor, vi ska ha rättigheter som alla andra. Sverige behöver också utvecklas på den punkten, vi har ju inte ens lika lön, säger hon.
Att vara mamma är en viktig roll i samhället anser Luul Ali Hassan.
– Utbildar man kvinnor så gynnas hela samhället.
Utanför köket dukas maten upp. Det är kurdisk biryani, en risrätt med kyckling och somalisk suqaarköttgryta med spenatsoppa, sabaayadbröd och en stark sås. Till efterrätt blir det kanelbullar för att även få in det svenska. Alexandra Tetschet är nöjd över att kvällen blev av.
– Det här är två grupper som annars aldrig möts. Så det här ska bli en ny tradition som vi skapar nu, säger hon.