Pianomusik tränger ut på gårdsplanen utanför IOGT-NTO-lokalen på Väddö. Tvärt emot SMHI:s väderprognos skiner solen över åkrarna som omger det röda huset med vita knutar. ”Ja, må de leva många lyckliga år” sjunger de trettiotalet gäster som samlats för att fira IOGT-NTO-föreningen Lyckans stjärna som har 110-års kalas och Våra gårdar som fyller 75. Thomas Sving, ordförande i grannföreningen Roslagens hopp, sitter vid pianot.
Från podiet berättar föreningens nestor Inga Gustafsson om föreningens historia och vad den gjort under de 110 åren. I det mesta har Inga Gustafsson själv varit delaktig.
– Jag blev medlem i barnföreningen 1938, så jag firar 80 år som medlem nästa år, säger hon.
Hon berättar att hon gick med i NTO-föreningen två år senare.
– Men Junisaktiviteterna har jag aldrig slutat med, jag försöker fortfarande delta ibland, säger hon.
Även i UNF är hon med på ett hörn.
– Jag var med och bildade UNF-föreningen 1971 och jag är fortfarande kassör där. De är inte så många, runt tio kanske och de har ofta sina möten hemma hos mig, säger hon.
På Väddö är IOGT-NTO-rörelsen livaktig.
– Föreningen har verksamhet året om. Vi har kulturaftnar någon gång i månaden och varje torsdag i juli har vi ”kvitterkvällar”. Då sjunger vi allsång vid havet. Som säsongsavslutning har vi logdans i Kista hembygdsgård, säger Inga Gustafsson.
UNF är den del av rörelsen som är svårast att hålla liv i.
– Det är inte så lätt när både jag och ordföranden pluggar i Uppsala, men vi försöker ändå ha träffar regelbundet, säger Veronika Westergren, vice ordförande i UNF Väddö.
Junis-föreningen är desto mer aktiv.
– Förra helgen gjorde vi pumpalyktor och nästa helg har vi övernattning. Varje fredagskväll spelar vi innebandy. På höstlovet bowlade vi och åt pizza. Spel- och filmkvällar har vi ofta. I somras var vi på Åland och campade och så var vi på ett äventyrsläger med de äldre. Då sov vi i indiantält och gick en höghöjdsbana. Närmare jul ska vi julpyssla. Vi gör allt som barnen tycker är roligt, säger Jeanette Andersson, juniorledare i föreningen.
Talen avlöser varandra och Eva Olsson, ordförande i Lyckans stjärna, får ta emot blommor och presenter. Föreningen uppvaktas av den lokala hembygdsföreningens ordförande Carina Bäckström, Anette Hallsenius från Väddö folkhögskolas vänner och IOGT-NTO-distriktets ordförande Ulrike Deppert. Även IOGT-NTO-föreningarna i Södertälje och Farsta finns på plats genom Maanikki Pellinkka respektive Curt Jansson.
Så stiger Veronika Westergren, UNF:s vice ordförande, upp på podiet och spelar Ja må du leva och Rosa på bal på blockflöjt. Thomas Sving hälsar från Norrtäljeföreningen med en sång.
Lisbeth Lundin, studieledare i Lyckans stjärnas styrelse, berättar om Våra Gårdar, som är nykterhetsrörelsens fastighetsorganisation, och ger exempel på alla olika verksamheter som bedrivs i de anslutna fastigheterna runt om i landet.
– Just i år fyller Våra Gårdar 75 år och det väljer de att fira de så trevligt genom att bjuda oss på tårta, säger hon.
Thomas Sving börjar spela igen och alla stämmer upp i ”kaffesången”. Och så är det dags att hugga in på tårtan med blå marsipan.
Det bästa med vår förening är att vi håller ihop både unga och gamla
När tårtan är uppäten och kaffet urdrucket hjälps flera åt att duka av. En av dem är Olle Åkerlund som är vice ordförande och fastighetsansvarig i Lyckans stjärna.
– Det bästa med vår förening är att vi håller ihop både unga och gamla på träffar och möten. Det är en levande förening. Huset hjälper till att bära upp ekonomin genom de uthyrningar vi har, även om det är mycket jobb med ett hus också, säger han.
Kalaset fortsätter med ett lotteri. Ordföranden Eva Olsson går runt mellan borden och säljer lotter för tio kronor styck. Högsta vinsten är en brunchkryssning till Åland. Mot slutet reas lotterna för fem kronor.
– Vi måste få slut på de här så vi får dra vinnarna någon gång, säger Inga Gustafsson när hon ropar ut reapriset.
När lottdragningen är överstökad åker den blå rörelsesångboken fram och församlingen klämmer i när Thomas Sving börjar spela ”Dusten”, eller Vill du våga en dust, som sången egentligen heter och som alla verkar kunna.
Efter ytterligare några sånger närmar sig kalaset sitt slut. Alla fattar varandras händer och tar adjö genom att bilda en traditionsenlig kamratring.
Vill du läsa mer om alkohol och andra droger? Prenumerera kostnadsfritt på Accents nyhetsbrev och få veckans nyheter direkt i din mejlbox:
»