Stämningen är lite trevande men förväntansfull när IOGT-NTO-lokalen i småländska Gunnebo slår upp portarna för årets andra tedans. Män, kvinnor och par, de flesta lite äldre, hänger av sig vinterkläderna och slår sig ner på bänkarna längs väggarna i stora salen. Golvet är naturligtvis fritt från möbler. Här ska det ju alldeles strax tas en svängom till Håkan Åstrands enmansband ”Håkans lugna musik”. Håkan har blivit medlem efter att ha börjat spela här.
– Jag drack ju ändå inte alkohol så jag tänkte att varför inte bli medlem? säger han och skiner upp i sin blanka, rosa skjorta. Han känns proffsig och fin där han slår sig ner för att börja sin spelning.
Så ljuder musiken plötsligt i högtalarna och det första paret vågar sig upp, efter viss tvekan. Traditionell dansbandsmusik är det som bjuds, med tyngdpunkt på lugna låtar. Men det tycks vara helt rätt den här sömnigt molniga februarisöndagen, för rätt vad det är så virvlar en handfull dansanta par omkring på det slitna trägolvet. Några tätt intill varandra, liksom fastklamrade och hasande. Andra lättare på fötterna och med gung i höfterna.
Tedans låter gammeldags trevligt och innebär kort och gott dans på eftermiddagen i stället för på kvällen. I pausen bjuds det på fika: kaffe eller te med tilltugg. Man kan nog säga att tedansen har blivit räddningen för den lilla föreningen i Gunnebo.
– Vi var en förening i kris med bara 43 medlemmar, varav hälften bor i kommunen. Förra året blev vi av med vårt kommunala driftsbidrag och började fundera kring vad vi skulle kunna göra för att få upp ångan igen. Någon föreslog tedans och det tog vi fasta på. Det var en bra idé, säger föreningsordföranden Göran Andersson och berättar att föreningen sökte projektstöd från förbundet för att komma igång.
I höstas gick de första tedanserna av stapeln och succén var ett faktum. Ingen publikrusning kanske, men som mest var det 17 betalande gäster. Och gång nummer två var det många som kom igen. På plats fanns – så även i dag – fyra medlemmar från föreningen för att hjälpa till med biljettförsäljning och fikat i pausen. Inträdet kostar 50 kronor och fikat får man för under en tjuga. Marknadsföringen sker med hjälp av flygblad som delas ut i hushållen i Gunnebo samt annonser – varav några är gratis – i lokaltidningarna.
– De flesta som kommer hit är inte medlemmar, utan dansintresserade från bygden. Men det känns som ett bra sätt att marknadsföra IOGT-NTO lokalt. Det är ju roligt att det händer saker i huset, säger Göran Andersson, som känner sig mycket nöjd den här eftermiddagen. Rekordmånga har kommit hit, fler än 25.
Gösta Svensson och Ulla Nordin-Torstensson är kompisar från Gamleby som ofta går ut och dansar tillsammans. Gösta Svensson har dansat i hela sitt liv och Ulla Ulla Nordin-Thorstensson är med i ett folkdanslag. Nu är de här för första gången. De tycker att huset är väldigt fint och att tedansen känns charmig.
– Men det hade varit roligare om det hade varit lite fler ute på dansgolvet, säger Gösta Svensson och får medhåll av Ulla Nordin-Thorstensson:
– Ja, detta känns onekligen lite speciellt. Men jag tycker att det är festligt att det är så anspråkslöst. Det gillar jag!
Även Rainer Mäkitalo och Anna-Liisa Kallatsa är här för första gången. De åker ofta och dansar tillsammans på olika ställen i Gamleby och Vimmerby, men känner sig inte helt övertygade av IOGT-NTO:s tedans.
– Nej, jag saknar lite tryck! Musiken är för låg och det är för få som är här. Men det är nog ganska bra ändå. Vi gillar ju att dansa oavsett, säger Rainer Mäkitalo och tar Anna-Liisa Kallatsas hand och drar upp henne på golvet. För det är ju ingen vits med att sitta och hänga läpp så här en söndagseftermiddag, när man kan ta en svängom. Må vara till lugn och lågmäld musik. Men ändå.
Under fikapausen lättar stämningen och ett trevande samtal om trafik och andra vardagligheter tar vid medan de hembakta bullarna från det kommunala caféet inmundigas. Anna-Liisa Kallatsa är belåten. Brödet och kaffet smakade utmärkt. Nu är hon redo för ytterligare en timmes dans innan det är dags att åka hem.