– Det är otroligt kul. Vi ska titta på flera aspekter av implementeringen av naloxon. På sprutbytet i Stockholm var vi först i landet med att starta ett naloxon-program. Vi har samlat på oss en hel del data som vi nu får möjlighet att analysera. Förhoppningsvis kan vi få reda på hur vi bäst får ut naloxon, hur det används, vilka grupper vi når och vilka det är som överlever.
Totalt ska det bli fyra studier.
– Vi har en doktorand inkopplad som ska göra djupintervjuer med trettio personer som fått naloxon av någon annan för att häva en överdos. Sedan ska vi också titta på om dödligheten bland deltagarna i sprututbytet har påverkats av naloxon. I en studie från San Fransisco minskade dödligheten dramatiskt när naloxon infördes, men slutade minska när nya droger kom in på marknaden. Vi vill gärna veta hur det är här.
En studie rör vårdkonsumtion före och efter deltagarna kom med i sprututbytet.
– Vi vill se om de går vidare till behandling.
Hur hamnade du i beroendevården?
– Det var lite av en slump. Jag ville bli infektionsläkare, vilket jag också är, men vägen dit var inte helt rak. Jag behövde ett vikariat före min AT-tjänstgöring, men det var svårt att få. Så råkade jag få syn på några alkoholpåverkade personer på tunnelbanan och kände en ganska stor empati för dem. Jag kom också ihåg att jag fått god kontakt med patienterna när jag gjorde praktik i beroendevården, så jag klev av tunnelbanan vid Mariatorget och gick till Mariakliniken och knackade på. Där fick jag mitt första jobb innan jag gjorde min AT-tjänstgöring. Sedan fortsatte jag utbildningen till infektionsläkare, men det var svårt att få ST-tjänst där så jag gick tillbaka till beroendevården.
Martin Kåberg gav dock inte upp infektionsläkardrömmarna och är nu specialist i såväl psykiatri och beroendemedicin som infektionsmedicin.
– Det är fantastiskt att jag på sprutbytet nu får chans att kombinera mina specialiteter, att jobba med substansbruk och samtidigt minska blodsmitta av både hiv och hepatit C. Då kommer min utbildning verkligen till användning.
Beroendeområdet är sammansatt på ett sätt som tilltalar Martin Kåberg.
– Det som är så spännande med beroende är att det är en blandning av somatik och psykiatri. Jag tycker också att det är kul att juridik och politik kommer in i bilden. Det är annars inte så vanligt inom medicinen att politiker har åsikter om behandling.
Men det kan väl inte bara vara kul?
– Det kan vara utmanande att försöka använda min kompetens till att övertyga, men det ger mig möjlighet att skriva debattartiklar och vara en del av samhällsdebatten utifrån ett forskningsperspektiv.
Det var 2010 som infektionskliniken fick i uppdrag att starta sprututbytesverksamheten.
– Min chef frågade om jag kunde tänka mig att ta hand om den. Det var utmanande och kul. Folk var oroliga och ingen ville ha verksamheten i närheten. Vi öppnade 2013 och nu känner vi oss uppskattade. Man har stor förståelse för att vi behövs.
Vad är viktigast med sprutbytesverksamheten?
– Främst att det är en möjlighet att erbjuda rena nålar och sprutor som kan förhindra blodsmitta. Både hiv och hepatit C har minskat sedan vi startade. Men också för att vi kan erbjuda annan hälsovård. Vi har läkare, tandläkare, barnmorska och kurator kopplade till verksamheten. De har kunnat jobba med grupper som annars inte söker vård eller söker allt för sent.
En utmaning kvarstår dock.
– Det är fortfarande svårt att få dem till beroendevården, men vi jobbar med det. En inte försumbar andel av dem som gått hos oss är inte längre i livet. Det återstår att hitta sätt att rädda dem.
När du inte jobbar, vad gör du då?
– Jag har ett stort intresse för konst och musik och att resa runt i världen (när det går). I övrigt hänger jag gärna med min familj och tränar yngsta dotterns fotbollslag flera kvällar i veckan.
Fotnot: Naloxon är ett läkemedel som motverkar effekterna av opioidöverdosering.