Nan Goldin är konstnären som led av ett opiodberoende och var nära att dö i en överdos. Hon utmanade sedan familjen Sackler som hon anser ansvariga för att tusentals människor har dött i USA till en följd av överdoser.
Nu är hon aktuell med utställningen This Will Not End Well på Moderna museet i Stockholm.
– Det är en superstark utställning som är svår att beskriva i ord. Hennes verk är djupt allmänmänskliga och är utställningen är kantad av beroende och oberoende, säger Fredrik Liew, intendent vid Moderna muséet.
Utställningen består av stillbilder tillsammans med musik.
– Utställningen behandlar livet vi lever, och en mänsklig erfarenhet. Det är klart att missbruksfrågor och ett liv under väldigt speciella förhållanden är något som måste få plats inom kulturen och något som inte ska stigmatiseras.
Nan Goldin är också aktuell som huvudperson i dokumentären All the Beauty and the Bloodshed, som kommer att visas på Stockholms filmfestival nästa år. Dokumentären skildrar konstnärens kamp mot Sackler-familjen, och filmen fick ett guldlejon vid Venedigs filmfestival.
”Hon utelämnar inga delar av sin erfarenhet av att vara människa utan berättar allt.”
Fredrik Liew
Enligt egen utsago hade Nan Goldin turen att kunna ta sig till en rehab-klinik i tid. När hon insåg att så många led av läkemedelsmissbruk, och att företag tjänade miljarder på andras drogberoende, tog hon initiativ till nätverket Prescription Addiction Intervention Now, Pain. Nätverkets syfte var att kräva att Purdue Pharma och familjen Sackler tar ansvar för opiodkrisen i USA.
Nan Goldin liknar sitt största verk som en dagbok. Fredrik Liew tycker det är talande för att hon låter andra människor läsa hennes liv. Det är just detta som är speciellt med Nan Goldins konstnärsskap menar han. Att hon inte duckar för sina trauman och de mörka sidorna av sitt liv.
– Hon är utelämnande och transparant på ett uppriktigt sätt även då hon delar med sig av glädjen eller kärleken eller andra mer euforiska delar av livet. Hon utelämnar inga delar av sin erfarenhet av att vara människa utan berättar allt. Hon berör komplexiteten i livet och att vara människa, säger han.
Nan Goldin hade en sju år äldre syster som tog livet av sig när hon var arton år gammal, vilket präglat hennes liv på många sätt.
– Då var Nan Goldin elva år och hade sett sin syster kuvas i hemmets patriarkala disciplin, och det fick Nan att tro att hon skulle gå samma öde till mötes. Därför flyttade hon hemifrån när hon var fjorton, och hittade en ny gemenskap i en vänkrets som blev hennes nya familj.
Utställningen pekar på vikten av att se att ett beroende inte är något sjukt och skamfyllt.
– Det människor söker i ett beroende är friskt och mänskligt och önskvärt för varje människa. Det är ett sökande efter en tillhörighet och en känsla av kontroll och makt, och något som kan minska stress och få en att känna sig mindre isolerad och uttråkad, säger Fredrik Liew.
Han tror att hennes utställning kan vara till hjälp för den som lider av ett beroende.
– Drogberoende skapar ju annars ofta en känsla av isolation. Det finns ett citat av Nan Goldin i ett av hennes verk där hon säger ”Först befriade drogerna mig och sedan blev de mitt fängelse”. Den här utställningen kan få människor att känna sig sedda och förstådda, och ge en känsla av att inte vara ensam.
Utställningen pågår fram till den 26 februari 2023.