Forskning

Föräldrar till missbrukare kämpar på flera fronter

Oro, skuld och skam är vanliga känslor hos föräldrar till vuxna missbrukare. Enligt en ny studie är det viktigaste stödet de kan få att bli lyssnade på och tagna på allvar.

Många föräldrar till vuxna missbrukare tycker att det är svårt att veta när och hur de ska ingripa.

– Det starka stigmat kring narkotika gör att många föräldrar väntar och tänker att de löser det inom familjen, eller hoppas att problemet försvinner med tiden. Vissa lägger fokus på hur bra det går för deras andra barn, för att framhäva att man inte är en problemfamilj bara för att ett av barnen råkar ha narkotikaproblem, berättar Torkel Richert.

Han är docent i socialt arbete på Malmö universitet och en av forskarna bakom studien You have to fight against those who should be helping: Parents seeking support from the social services for their adult children with drug addiction, i ett pressmeddelande.

Studien är en del av forskningsprojektet Föräldrar till vuxna barn med narkotikaproblem som Accent tidigare skrivit om. I studien har 32 föräldrar intervjuats om sina kontakter med socialtjänst och andra myndigheter.

”Det är positivt om socialtjänsten blir bättre på att se anhörig-perspektivet i missbruksvården.”

Oro, skuld, skam och hjälplöshet är vanliga känslor. Bland annat tycker många att det är svårt att veta när det är dags att söka hjälp. Sekretessen gör det också svårt att hjälpa en myndig person med missbruksproblem. Några av de intervjuade föräldrarna tycker att myndigheterna ska arbeta för att förmå det vuxna barnet att häva sekretessen, så att de anhöriga kan involveras.

– Det är positivt om socialtjänsten blir bättre på att se anhörig-perspektivet i missbruksvården och så långt det är möjligt samarbetar med föräldrar och andra anhöriga. Man har gjort det på många håll redan. Det är en utveckling som vi ser mer av, säger Torkel Richert.

Många av föräldrarna vittnar också om att deras barn skicka mellan olika instanser, och att ingen tar ett helhetsansvar, samt om avsaknad av eftervård och uppföljning. 

Också det bristande stödet till anhöriga tas upp i studien. Torkel Richert anser att professionella stödinsatser för anhöriga behövs, vid sidan av de frivilliggrupper som finns. Det viktigaste stödet en anhörig kan få, enligt studien, är att bli lyssnad på och tagen på allvar.

Mer från Accent