narkotikadöd

Narkotikadödlighet: Nya mätmetoder ger nya siffror

En ny rapport från CAN visar att narkotikadöden inte ökat så mycket som man tidigare trott. Ungefär halva den tidigare rapporterade ökningen beror på metodförändringar.

”Allt fler dör av narkotika” har varit återkommande rubriker en lång rad av år. Sverige har också varit nästan sämst i EU på området, trots att inga tecken funnits på att här skulle finnas fler som använder narkotika– snarare tvärtom. I våras kom Socialstyrelsen med en rapport som hävdade att det inte skett någon ökning utan att det handlade om ändrade analysmetoder, vilket förvirrade saken ytterligare.

På uppdrag av EU:s narkotikabyrå, EMCDDA, European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction, har nu CAN, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, givit ut en rapport som försöker bringa klarhet i hur det förhåller sig.

– Det är en ökning, men ungefär halva ökningen beror på metodförändringar, säger Håkan Leifman, direktör för CAN och författare till rapporten.

Vad är det då i metoderna som ändrats?

– Det är flera ändringar som gjorts. Ta till exempel Fentanyl, före september 2011 screenade man inte för preparatet om man inte hade någon misstanke. Nu letar man efter det på samma sätt som andra preparat och då hittar man förstås mer. Sedan har analysmetoderna blivit bättre och då hittar man också mer. Och det är ju bra, men det försvårar jämförelser, säger han.

Han anser ändå att Sverige har bra statistik.

– Vi har bra kvalitet på siffrorna och bra data i grunden, men vi har inte haft något helhetsgrepp, säger han.

Som exempel nämner han preparatet dextropropoxifen, DXP, en opioid som man i Sverige valde att inte ta med i statistiken.

– Anledningen var att det inte användes som missbrukspreparat i någon större utsträckning. När sedan preparatet försvann från marknaden så började väl de som använt det att använda någon annan opioid som kom med i statistiken. Då ökar de svenska opioidfallen, medan andra länder, som räknat med DXP i sin statistik, inte får någon ökning, säger han.

Beslutet att inte ta med preparatet är något han också har synpunkter på.

– Man måste bestämma sig för om det är dödligheten bland narkomaner eller dödsfall på grund av ett visst preparat man registrerar, säger han.

Ett annat exempel på bristande helhetssyn är att Socialstyrelsen, som ansvarar för dödsorsaksregistret, inte har tillgång till all information som finns hos Rättsmedicinalverket, RMV. Alla som dör får en dödsorsak fastställd av läkare och registrerad i dödsorsaksregistret. De som dör oväntat eller onaturligt undersöks rättsmedicinskt för att fastställa dödsorsaken, men alla data från den rättsmedicinska undersökningen kommer inte Socialstyrelsen till del.

– Jag skulle verkligen önska att de kopplas ihop så att all information finns samlad, säger Håkan Leifman.

Det är inte bara över tid det är svårt att göra jämförelser.

– Man ska vara försiktig med jämförelser mellan länder. Vilka analysmetoder man använder, hur man kodar och vad man rapporterar skiljer sig åt. Jag tror att vi ligger ganska långt framme på det mesta, vilket gör att vi hittar fler, säger han.

Han rekommenderar att man håller sig till att jämföra trender.

– Av det svenska exemplet kan vi se att inte heller det är särskilt säkert, men det är i alla fall bättre än att jämföra siffror, säger han.

Om nu inte ökningen är så stor, behövs den åtgärdsplan mot narkotikadödlighet som Socialstyrelsen fått regeringens uppdrag att ta fram?

 – Ja, det tycker jag. Vi har en ökning och vi ligger nog högt, men det är olyckligt att basera debatten på undermålig statistik, säger Håkan Leifman.

Mer från Accent

Accent använder cookies i syfte att förbättra sajtens innehåll och funktionalitet. Läs mer om hur vi använder cookies och hanterar personuppgifter.

Läs mer